Nästa artikel
Klassikern: BMW 5-serie

Klassikern: BMW 5-serie

Publicerad 22 november 2015
Att talla på en originaldesign kan få förfärliga följder, men inte när BMW E12 blev E28.
Ansiktslyftningar, eller facelifts för att tala nusvenska, är vanskliga för både människor och maskiner. Ibland demoleras vackra linjer totalt, ibland blir resultatet riktigt lyckat.

Tag som exempel på det senare den Opel Rekord som 1983 ersatte den som byggdes 1982, eller tag BMW:s 5-serie när den gick från att kallas E12 till att benämnas E28. Det skedde hösten 1981 och resulterade i en smakfullt formad och mer aerodynamisk modell som alltjämt har många beundrare.

20152011133126.jpg?itok=TpVvVT46

Egentligen var kaross- och detaljförändringarna så stora att det var befogat att tala om en helt ny bil. Redan den första 5-serien, debut lagom till OS i München 1972, lade fundamentet till den interiörstil som blivit något av BMW:s signum. Förarmiljön var modern, stram, logisk och formgiven ungefär som en samtida stereoanläggning från Braun.

 20152011133020.jpg?itok=VMk9eKST

I E28 förädlades stilen till fulländning. Två stora mätare i ett instrumenthus med Kinnekulles profil, siffror och visare så knivskarpa att de syntes från månen. Total logik i varje reglage, varje knapp, funkis blandad med fingertoppskänsla. Mysigt röd- och grönskimrande kontrollampor, en serviceindikator med ljuspunkter som obönhörligen vandrade mot rött och nästa grävning i plånbokens sedelfack. Och så det där verktygsfacket i bagageluckan…

20152011133059.jpg?itok=8jWWYX6_

Fortfarande är E28 en högst attraktiv modell, både som fyrcylindrig och sexcylindrig. Åkkomfort och körkänsla är alltjämt av prima klass, men för att den avancerade bakvagnen ska arbeta korrekt krävs att samtliga bussningar är i gott skick, inte minst de kritiska ”silentblocken”. Slitna sådana resulterar i ”glapp” känsla och osköna dunkljud.

20152011133142.jpg?itok=BPQIOn8I
 
Rost kan finnas lite varstans men det största problemet, drygt 30 år efter modellens debut, är att hitta en oförstörd bil, en som inte modifierats sönder av de arméer av gasglada 20-åringar som snabbt kom i modellens väg när priserna började falla.

Diskutera: Vad tycker du om BMW 5-serie från 1980-talet?
BMW 525i 1983

Nypris: Såldes ej i Sverige, 528 iA: 121 092 kronor exkl. utrustning.
Värde i dag: 20 000–30 000 kr.
Motor: Rak sexcylindrig motor med överliggande kamaxel, två vent./cylinder. Bosch L-Jetronic bränsleinsprutning. Vattenkylning. Volym 2 494 cm3. Max effekt 148 hk DIN vid 5 500 v/min. Max vridmoment 215 Nm vid 4 000 v/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift. Automatlåda, golvspak.
Mått: L 462/B 170/H 142 cm. 
Fjädring/hjulställ: MacPherson fjäderben fram, bak fyrledad axel, skruvfjädrar. Hydrauliska teleskopstötdämpare fram och bak.
Styrning: Snäcka. Vändcirkel 10,9 m. Rattvarv 3,5.
Bromsar: Skivor fram och bak, ventilerade fram.
Fartresurser: Toppfart 197 km/tim. Acc. 0–100 km/tim 9,9 s.
Förbrukning: 0,86 l/mil.

Livscykeln

1981 E28 kommer till Sverige som 1982 års modell. En mer förfinad bil än gamla E12. BMW talar om luftmotstånd, en gren som de flesta biltillverkare är bättre på.
1982 528e börjar säljas i USA. Snål men ändå snabb. Modellen med motor på 2,7 liter dyker två år senare upp i Europa som 525e.
1983 BMW:s lilla sexcylindriga motor på två liter är ett välkommet tillskott och 520 blir en verklig storsäljare. Effekt 125 hk.
1984 En BMW med diesel?! 524td börjar säljas i Sverige. En hyfsat snabb dieselbil med än mer glädjande ekonomi.
1985 Premiär för BMW M5. Byggs i 2 141 exemplar, gör 0–100 km/tim på en blinkning över sex sekunder.
1986 BMW:s lilla radfyra lämnar 1 300 hk i Formel 1-utförande. I BMW M3 ger samma grundmotor ungefär 200 hk. I 518i blir den aldrig mycket starkare än 100 hk.
1987 ABS blir standard på 528 och 535. 518 och 520 erbjuds i iS-utförande med taklucka, gröntonade rutor, svartkromade blankdelar, stötfångare i bilens färg med mera.
1988 Sista året för E28. De sista bilarna är generellt sett bättre utrustade än de första. Efterföljaren E34 har mer av allt, framför allt vikt, elektronik och säkerhet.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#b • Uppdaterat: 2016-08-21 13:36
Styggavargen

Snygg, elegant utseende och enkla linjer. Notera att denna vägde in på ca 1140-1410 kg.. för en relativt stor bil på den tiden. Idag är den något mindre än en Skoda Octavia (3 cm skillnad). Kolla in förbrukningen, nästan 0,9 liter/mil... idag har vi lyckats få ned förbrukningen ca 0,3 liter/mil. Detta är vad som hänt på över 30 år. Man kan säga att utvecklingen i princip har stått still. Vi har fått katalysator, det blev krav år 1989 i Sverige. Det som har hänt är att vi istället kör en X3/X5 med samma förbrukningsnivå och 400-800 kg tyngre. Visst, 5-serie idag är så mycket snyggare.. men på vägen har vi nog förlorat lite körglädje och bilarna har blivit nästan lite för mycket ombonade fullproppade med elektronik.

Dock gillar jag nog E39 modellens utseende mer, då hade den lite av den gamla designen kvar samt att man hade slipat bort de fula delarna för en renare stil med lite modernare touch. Nu pratar jag om sedan modellen, kombin ser lite konstig ut i bakpartiet med en baklucka som inte riktigt passar in. Bilen ser också lätt och smidig ut, och inte alls lika "klumpig" som dagens bilar. Generellt tycker jag att dagens design går ut på att göra bilen aggressiv och att den skall se stor ut, ibland liknar vissa bilar nästan som en "humla". BMW har alltid haft lite tuff och aggressiv design blandad med elegans. E39 förmedlar intrycket mycket bra, som sagt sedan modellen!

#c • Uppdaterat: 2015-11-22 12:38
milkylainen

trasten: Tja. 1300hk är inte så märkvärdigt. Förra generationen ecotec-tvålitersblock, också radfyror lämnar mellan 1500-2000hk i dragrace i någon klass.

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.