På väg från jobbet och på hemväg blev jag jag vittne till en riktigt hemsk krasch. Jag körde på E6 söderut på väg genom Tingstadstunneln, när det plötsligt tog stopp. Detta skrivs nu i GP: http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/masskrock-i-g%C3%B6teborg-tv%C3%A5-till-sjukhus-1.3782156
Jag låg i vänsterfilen när det tog stopp och hade nog 80 km/h. Det var ingen kö (märkligt nog). Ca 5 bilar framför mig ser jag hur en man stapplar ut ur en bil och skriker i smärta. Bilarna framför mig blinkar höger och försöker ta sig förbi. INGEN bryr sig om den skadade mannen. Här ska vi hem. SKÄMS PÅ ER.
Jag stannar min bil ca 50 meter innan olyckan och försöker greppa läget, vilket inte är lätt. Så här i efterhand har jag förstått att en VW Caddy ränt in i en röd bil (troligen en KIA Ceed - jag kunde inte identifiera bilen då den var rejält kvaddad) som sen slungats in i en XC60 som stod still framför den. Mannen som stapplade ut på gatan visade sig komma från "KIA:n", men det förstod jag inte initialt. Dessutom var det en man klädd i svarta arbetskläder som vinglade omkring bilarna. Senare visade det sig att det var han som kört Caddyn.
Nåväl, det var undertecknad och en man som kört en större skåpbil som stannat och försökt hjälpa de skadade. Han hade ankommit ca 30 sekunder innan jag nådde fram och hade redan ringt 112. Redig man!
Därefter försöker vi greppa situationen och jag lämnar honom med den, som jag bedömer den svåraste skadade (liggande i "framåtlutande sidoläge" med golvmattor under ryggen, samt filtar och frigolit (från Caddyns last) som huvudstöd. Jag får tag i Caddyns förare som efter att ha varit ute och irrat. Han kollapsar i min famn. Jag lyckas få in honom som sittande i förarsätet på Caddyn (som är förhållandevis hel). Han klagar över nacksmärtor, bensmärtor, ont i bröstet och ont i armen. Det ser inte så bra ut.
Jag kollar KIA:n, vars baksäte är helt förintat för att se om det suttit någon där, men hittar ingen. En snabb koll med de i XC60:an ger vi handen att alla är OK, men några har ont i nacken. Åter till den svåraste skadade. Han har rejält ont och vi försöker hålla honom vid gott mod utan att vända honom om i ryggläge. Jag befarar att det kan vara illa, även om han kan röra på benen.
Kollar in Caddy-förararen och han bli sämre och sämre, men jag kan ju inte göra så mycket mer. Han sitter där han sitter.
Blåljus ankommer och det är brandkåren. De spärrar av hela leden och kollar det jag borde ha gjort; att TÄNDNINGEN är avstängd på bilarna. Inte f-n tänkte jag på att det läckte bensin från bilarna! Fler och fler brandbilar och så småningom en(!) polisbil med en(!) polis i dyker upp. Ambulanser dröjer, men efter ca 20-25 minuter dyker en sjukskötare upp i en målad personbil.
Brandmännen fixerar mannen i Caddyns nacke och påbörjar att klippa ur honom ur bilen. Samma sak med mannen som körde KIA:n. Med polis på plats och ambulans som kommer ber polisen att få köra vidare. När jag försöker köra ut i den filen som inte är avspärrad (den tredje längst till höger - som inte leder ner i tunneln) går det åt helvete. Nån jävel i en distributionsbil vill inte släppa in mig, men det löser sig när polisen tar kommandot.
Under hela detta kaos, så var det en (1) person i bilarna som passerade som erbjöd sig att hjälpa till. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte såg någon som plåtade det hela (jag dock är säker på att så skedde). Backspeglar hade flugit......
Är den gemena trafikantens så jävla usel som jag idag upplevt? Tvi vale.
Kommentarer
Sitter man som drabbad i en trafikolycka så är det självklart skönt att veta att det finns människor som stannat och ringer 112, frågar hur man mår osv. Men vad resten, som bara tittar eller filmar, gör där är svårt att förstå.
Bra jobbat Audi!!
Jag blev vittne till en lastbilsolycka för några år sedan. Jag kom i mötande när en asfaltlastbil med släp skar ner och la sig på sida. Innan jag fått stopp och hunnit ut så hade redan personer i bilar bakom hunnit fram och hjälpt föraren ut. Jag ringde till 112 direkt istället och valde sedan av rulla vidare istället för att vara med och trängas.
Till skillnad från mina upplevelser i #1, så var det här riktigt bra. Det sista jag gjorde var att prata med den äldre kvinnan när hon låg på båren på väg in i ambulansen. Jag kramade om henne och försäkrade att det enda som betydde något var att hon mådde bra och att en bil är bara plåt och plast. Hon fick några tårar i ögonen och frågade om det var jag som höll hennes hand när det var som värst. Sen frågade hon om mitt namn - och då kändes den offrade halvtimmen en fredagseftermiddag som en synnerlig lyckad sådan.
Hoppas hon inte hade Corona - men vem bryr sig om sådant i det läget.
Den yngre kvinnan i Caddyn mådde nog sämre, men det var nog chocken. Tyvärr hann jag inte krama henne, mer än det jag gjorde när hon satt kvar i bilen. Då var det panik, inte så lätt att trösta i den situationen.
Men i grund och botten, det jag och de andra gjorde, det är nog så jag skulle uppskatta hur jag blev behandlad i en liknande situation.
Man kan bara vara medmänniska i den stunden. Bra jobbat!
Ja, bra där Audi! Du verkar ju ha hittat precis rätt i den svåra situationen. Det är inte alla som klarar det.
Underbart att höra att dessa medmänniskor finns fortfarande.
Hade det hänt närmare Göteborg hade mindre antal människor stannat, det är fakta.
Stor Eloge till dig och ditt agerande!
Bra jobbat Audi A5 SB!
Det som slår mig så här i efterhand är att krockkudden på Clion inte löste ut. Bilen var verkligen mosad med hela fronten intryckt. Hjulhusen hade flyttats sig bakåt, så att hjulen var låsta mot innerskärmarna och kylaren var mosad. Det måste ha varit något allvarligt fel på bilen, vi får hoppas att någon tar tag i detta och rapporterar till tillverkaren. Illa.
Som svar på kommande frågor - jag vet att krockkudden bara ska lösa ut vid kraftigt krockvåld. Det var kraftigt krockvåld i detta fall.
Detta om att storstadsbor inte stannar, vilket tydligen landsbygdsbor gör i högre utsträckning. Det beror väl på någon sorts gruppmentalitet; ingen vill sticka ut från övriga människor som smiter förbi, man gör som "alla andra". Om en person försöker avbryta en misshandel är det ofta fler som ansluter efter en stund, men ingen vill vara först. Detta beteende blir starkare ju mer människor det är i närheten. Om dessa storstadsbor skulle passera en olycka på en riksväg där ingen annan är i synhåll tror jag garanterat att en högre andel skulle ta sitt ansvar. Omvänt skulle landsbygdsbor också kunna passera en olycka i storstan...
Njaa?
Utveckla gärna ditt resonemang :)
Blir illa berörd när jag läser nyheter som denna.
https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/maria-och-sonen-oliwer-blev-vittnen-till-d%C3%B6dsolycka-1.29953641
Jag har ändå viss förståelse för att man kör vidare just här i väst-Sverige när någon står och viftar vid vägkanten. Vi har i flera år haft människor som ägnat sig åt detta i bedrägligt syfte. Så tilliten är inte speciellt stor här. Bara att beklaga.
Jo tack, jag vet om problematiken Pinjong. Tycker ändå att det är en viss skillnad på E6/E45 och gamla Kungälvsvägen, men vem är jag att bedöma det..
Har man kunskaper i första hjälpen samt tillbehör för detta med sig i bilen, tycker jag det är en skyldighet att stanna och se om man kan hjälpa till. Dock kan ju viljan för detta minska om man sett aktuell mc eller bil vansinnesköra innan olyckan.
Fy fan vilken sunkig människosyn......
Du menar på fullaste allvar att du skulle tänka så om du passerar en olycksplats innan räddningstjänst är där?!?!
Tro fasiken man försöker hjälpa till oavsett om personen kört illa eller ej!!
+1. Ja det var ett av de mer gräsliga inläggen jag sett hittills. Faktiskt värre än de där samma skribent öppet berättade att han medvetet och med berått mod bländar folk med helljuset alldeles i mötesögonblicket bara för att "ge dem en läxa".
MVH AL
"Dock kan ju viljan för detta minska om man sett aktuell mc eller bil vansinnesköra innan olyckan."
Henrik och A.L. jag tror ni överreagerar här, John skrev säkert om en känsla som många får i en sådan situation, men det innebär ju inte att man avstår hjälp!
Den första reaktionen är svår att kontrollera.
Jag minns en gång en resa på E20 när jag körde in i baken på en V70 efter att föraren kört rakt ut från ett stoppmärke. Tanten hann svänga och hade hon tryckt på gasen eller hållit åt höger hade jag hunnit bromsa eller väja. Det blev en plötslig inbromsning med kraftiga plåtskador, jag for ur bilen och fram till tanten och röt åt tanten, "Hur kör du, är du blind?", men efter några sekunder släppte chocken och jag frågade "Hur gick det med nacken, sitt still"!. Det var ingen fara med tanten, hon hade inte sett mig för jag kom så fort sa hon och det stämde ju, jag höll 100 som var tillåtet där (numera sänkt till 80!).
Nu slutade det med att jag bad tanten om ursäkt för att jag röt till, kramade om henne och vi skildes som vänner.
Den första tanken när man råkar ut för ett galet beteende är oftast inte särskilt trevlig och det tror jag gäller de flesta människor, men det gäller ju att snabbt förtränga den och agera så vettigt som möjligt!
Tack för nyanseingen Saabnisse, jag håller med dig om resonemanget.
Säger samma som Grosser - Tack saabnisse !
Ja Nisse det är nog rätt.
Första reaktionen första sekunden är idiot!!.
Sedan faller oftast bitarna på platts.
Nej, jag säger inte att jag skulle passera, men den första känslan kan ändå vara att man får skylla sig själv och klara sig bäst man vill om man vansinneskört och dessutom är det vanligt idag.
Ytterligare en som spontant överreagerar och dessutom hittar på saker som inte längre stämmer med verkligheten (försök själv hitta tråden om att köra med dimljus vid fel tillfällen och läs vad jag faktiskt skrivit).
+100
Håller med er andra. Om någon gör något galet i trafiken som hotar en själv så blir man först arg, men skulle en olycka inträffa så skulle jag utan tvekan stanna och hjälpa till oavsett hur illa den andra betedde sig. Ilskan går direkt bort om någon skadar sig eller har riskerat skada.
Men jag var för några år sedan med om en påkörning bakifrån av annan bil där "idioten" låg för nära, men ingen skadades alls eftersom det gick så långsamt, bara plåtskador. Då fanns tyvärr ilskan kvar för mig och jag kunde inte släppa den, men hade den andra varit skadad så hade jag övergått till "hjälp-läge", men nu fanns inte en skråma, så då var jag bara sur och hade rätt att vara det.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.