I diskussionen om nya Kia Sportage så började det pratas så smått om hur länge det egentligen är rimligt att behålla en bil, så jag tänkte bryta ut detta till en separat tråd eftersom detta är något jag funderat på mycket. Säg att man trivs mycket bra med sin bil och inte hittar någon annan bil som man trivs bättre med när bör man byta då? Bör man i alla fall byta efter 5 år för att få mer betalt för bilen, eller är det bättre att köra bilen tills det inte är ekonomiskt försvarbart att reparera den längre?
Kommentarer
Bränslecell=vätgas
Systemverkningsgrad exkluderat transporter av vätgas är 38%
För batteribil är det istället 90%
Mirai kostar 8:- per mil för bränslet (bränslecell), batteribil ca 2:- per mil.
Jag är övertygad att det är batteri som kommer att gälla, det är alldeles för mycket strul med bränsleceller.
"Problemet" är väl bara att petroleum-industrin är mycket mera intresserad av att få sälja sin vätgas än att vi skall använda el. Och petroleum-industrin och bilindustrin är ju mer eller mindre gifta med varandra. Ja - förutom Tesla då. Men jag håller med dig Junkers och hoppas du får rätt.
Jag menade vätgas som i förbränningsmotor.
Ännu sämre systemverkningsgrad då, ner mot 20%.
Det må vara sant men man får fortfarande lite motorljud.
Vad händer med elpriset när alla slutar köpa bensin?
enklaste frågan i världen att svara på Lason1, elpriset höjs rejält såklart. Tror man något annat är man ute och cyklar.
Så enkelt svar tror jag inte det är, Hacken. Bilarna kommer att stå för en relativt liten andel av den totala elförbrukningen och att höja elpriset kraftigt generellt tror jag inte på. Däremot kanske vi får tillbaka nån variant av forna tiders "kilometer-räknare" (dieslarna på den tiden) för att öka beskattningen på el för fordonsbruk. Sen kommer aldrig alla bilar att drivas av el - det är en väldigt stor förenkling som ofta tas till som kritik mot eldrift och för att föra fram bl a att man tror på elbrist i så fall och därmed hörande elpris-höjningar. Vi får nog vänja oss vid tanken på flera olika bränsleslag framledes varav el är ett.
Jag tror högre fordonsskatt är enda vettiga lösningen. Elbilar kommer alltså få den högsta fordonsskatten av alla fordonsslag i framtiden. Staten måste ju ha in sina skattepengar. Kan då röra sig om t.ex. 1000 kr i månaden (12,000 kr per år) i fordonsskatt för elbilar och förlorarna är dom som kör lite. Detta tror jag kommer ske inom 10 år, om nu elbilar blir ordentligt populära, vilket dom troligen kommer bli.
Vidstige - det finns ju inget som hindrar att man betalar skatt per körd km och inte som ett årligt, fast belopp. Så några 12.000 kr/år i fordonsskatt för en liten elbil tror jag personligen inte på.
Pi, betydligt svårare och dyrare att administrera kilometerskatt mig veterligen. Så jag tror kraftigt höjd fordonsskatt är det enklaste och mest naturliga valet på sikt. En liten elbil kan ju då få typ 6000 kr/år i fordonsskatt, dvs 500 kr i månaden. Inte så farligt.
Verkar ju pågå en massskilsmässa i så fall, eftersom alla de stora tillverkarna kommer med elbilar.
Den där gamla klassiska konspirationsteorin går jag inte på. De största inom "petroleum-industrin" tillhör även de största inom energileverans som sådan och är nog lika glada åt att deras elproduktion skjuter i höjden.
Ju längre man behåller bilen ju billigare blir det väl ändå?
Och en dyrare bil bör ju hålla högre teknisk standard och hålla längre.
Min farbror köpte en Skoda Felicia ny 1999, idag har den gått 28000 mil och fungerar utmärkt ännu. Bilen kostade strax under 100 000 ny, alltså blir det en milkostnad på 3,57 (4,33 om man räknar med inflationen) kr om han skulle ge bort bilen, men lite pengar är ändå en Felicia som är besiktigad med blanka papper värd. Ihop med en förbrukning som aldrig legat över 0,65 är det billigt bilägande. Reparationer utom service ligger på under 5000 kr hittils. Två kamremsbyten á 2000 kr per gång och lite olja och ett filter då och då för nån tusing högt räknat.
Gick igenom det för ett tag sen för han funderar på att byta, och köpa en ny bil i samma prisklass och chansa på att ha samma tur en gång till.
Köper han en dacia, så kan det gå.
Enligt en volvo-mek jag känner är dom väldigt problemfria.
Och i samma klass som skoda felicia var en gång, en billig, enkel bil.
Väldigt billigt bilägande har det varit...
Jobbade på vag-verkstad när dom kom, alla smålog åt det rackliga skitet vi fått in, men efter nåt år hade vi insett att dom gick inte sönder, helt enkelt ingen bra affär för en verkstad.....
ändå vill bilköpare idag ha så mycket elektronik och bling de bara kan. Som ducce säger så är de enklaste bilarna mest problemfria.
Man blir lite fundersam när man läser det du skriver och jämför med http://www.expressen.se/motor/svarta-far-pa-blocket--bilarna-du-bor-skippa/ där Dacia utmålas som problembilar.
Vår Logan är för tidigt att utvärdera då den inte gått ett år än och bara lite över 2500 mil. Vi får väl se när första felet inträffar.
Precis min åsikt också.
Och dessutom är det lättare att trivas och leva med en dyrare bil en längre tid, iaf om man har ett bilintresse.
Skulle vilja se vad de hittar för fel, underkänd i statistiken blir ju bilen även om en lampa är sönder.
En fem år gammal är dessutom förra generationens Sandero, en bil som är väldigt racklig och saknar ESP.
Allt handlar väl inte bara om att jaga kronor och få så billigt bilägande som möjligt, handlar väl också om att ha en modern rolig och säker bil att ratta runt med, visst jag kan köpa mig en gammal 240 som garanterat skulle bli billig att äga, men frågan är hur roligt skulle det bli att köra runt med den?? enligt mig, inte ett dugg.
Håller med!
Jo Pär för många är det så, bilägandet är en stor utgift och tar en stor del av den tillgängliga kassan.
Det är enkelt att tycka att kostnaden för bilen är av underordnad betydelse när den är en tjänstebil som byts vart tredje år och där ingen hänsyn behöver tas till reparationer eller värdeminskning.
Ska man däremot köpa en bil för inarbetade hårt skattade pengar gäller helt andra regler.
Man får nog låta det roliga komma i andra hand och koncentrera sig på det ekonomiska. Men det är klart att om man kan kombinera dessa bör man ju vara nöjd.
Jag har t.ex. ett par bekanta som köpt 240 resp. 940 och är helt nöjda efter väldigt många år och mil, något som förbryllat mig, men de ser mycket till det ekonomiska.
Man har helt enkelt inte råd att ha roligt!
Jag köper mina bilar med egna pengar och byter bil ganska så ofta ändå... Sen köper ju väldigt många bil för egna pengar men är nog ganska så mycket mera kräsen än att "nöja" sig med en gammal 240 eller något sådant.
Ja det är många som gör som du Pär, men det finns väldigt många som inte har ekonomiska möjligheter till det.
De jag nämnde köpte båda sina bilar helt nya och jag tror aldrig de får möjlighet att göra om det, men de var nöjda med sina bilar väldigt många år.
Och så finns det ju de som fått tag på en bil som inte längre tillverkas och som är svår att överträffa!
Då är man ju fast med den, även om det finns många modernare och bättre. :-)
Håller med saabnisse. Du måste försöka tänka utanför boxen Peugeote-Pär. Alla har nog inte dina förutsättningar, utan måste stryka väldigt många "jag vill ha" när dom köper bil. Helt enkelt open up your mind och försök förstå.
Det faller väl tillbaka till hur man prioriterar i livet och vilka inkomster man har. Köper man en ny bil relativt dyr bil för säg 350-400' vartannat vart tredje år så kan man väl räkna att den tappar säg 60.000:- om året. Det är 5000:- skattade kronor i månaden enbart i värdeminskning. Jag skulle utan problem ha råd med det men jag prioriterar 2-3 ordentliga utlandsresor varje år för jag tycker det ger mig mycket mer i livet. Sen finns det andra som prioriterar t.ex. boende, kanske lägger pengar på att bo innanför tullarna och har en liten billig bil. Sen finns det de som prioriterar bilen. Det är ju även lite kulturellt betingat, bland många av Sveriges invånare som är av annan härkomst är t.ex. bilen en viktig statussymbol och de kör kanske en Merca men bor i en liten lägenhet i en förort. Även i många "svenska" villaområden är det också viktigt och status vad som står på uppfarten.
Själv är jag ganska statuslös på det sättet, det viktiga för mig är att åka bekvämt och relativt problemfritt till en så billig penga som möjligt. Därför satsar jag på att behålla min bil länge. Då ska man ju tänka på att vi som kan göra det valet är lyckligt lottade, många andra har helt enkelt inte råd.
Håller med i mycket av det bl a Sammen säger. Även jag skulle rent ekonomiskt ha råd med mycket dyrare bil är jag faktiskt har (Golfklass-bilar) men dels ser jag inte vad dessa dyra bilar skulle tillföra till mitt transportbehov, dels finns det som sagt annat i livet än en stor bil med stora, feta hjul...:)
I mitt fall prioriterar jag dock att ha relativt nya bilar vilket i min terminologi innebär att jag oftast köper nya bilar och byter efter 4--5 år. Och att jag håller mig till Golf-klassen som ger mig (och antagligen också väldigt många andra) en tillräckligt stor och rimligt bekväm bil med likaså rimlig säkerhetsnivå. Men alla prioriterar ju som sagt olika och inte minst p g a sina ekonomiska förutsättningar. Sen är ju inte alternativen bara en gammal 240 kontra en ny XC60 utan det finns ju mängder av alternativ däremellan. Men nån statuspryl är inte bilen för mig även om jag av ren "bekvämlighets-synpunkt" alltid har bilar som inte är alltför gamla.
Sammen " Även i många "svenska" villaområden är det också viktigt och status vad som står på uppfarten."
Precis så är det. Jag hade för många år sedan en jobbarkompis som byggde en ny villa i ett något finare område i staden. Han jobbade hårt hela dagarna som grovplåtslagare och byggde på kåken var ledig stund långt in på nätterna för att hålla ner kostnaderna.
När allt var klart klagade hustrun på att det stod en Volvo på uppfarten, alla grannar hade minst Mercedes!
Nu blev det att köpa just en sådan och fortsätta att jobba lika hårt som tidigare, men nu med så mycket övertid och extraknäck som möjligt.
Jag har inte haft någon kontakt med honom på länge, men ofta tänkt på det här och funderat på hur länge han orkade.
Men idag vet jag att det finns många som köper betydligt dyrare ny bil betydligt oftare än de har råd med, det är bara att ta ett nytt lån på kåken eftersom räntorna är så låga och amorteringen är obefintlig.
Mest för att upprätthålla statusen!
Det verkar inte vara någon högre status med körkort i StorStockholm där det bara är ca: 30 % som har körkort i tex Solna och Sunbyberg. Unga tycker nog att det är roligare att resa istället för att betala allt som en bil drar med sig. Och inte blir det roligare med alla strafftullar, obefintliga parkeringar och alla pålagor som följer med bilägande, speciellt i Stockholm där en garageplats kan kosta som ett par tre villor i övriga landet. Våra kära myndigheter håller effektivt att utrota bilägandet för de som bor i större tätorter. Glömmer våra myndigheter att bilägare är och har varit en duktig mjölkko som man kunnat ta pengar från utan att någon frågat sig om det är rimligt att bilister skall stå för samhällets alla kostnader för övrig verksamhet.
Det är nog bara en tidsfråga innan bilisten likt lokföraren får betala 300 kr om året för att trafikverket håller ett register över vilka som har ett förarbevis/ körkort för att få framföra sitt fordon. Borde inte då alla andra yrkesgrupper som har någon form av licens för sin profession betala lika mycket per år som lokföraren för rättvisans skull.
Som lokförare instämmer jag...
PREVIA, tycker inte det är så illa ekonomiskt alltid och ännu har folk bilar en masse i Stockholm. Jag tror inte heller våra politiker kommer våga ändra för mycket, det skulle slå hårt politiskt. Se bara hur försiktig man var med en höjning på ca 50 öre på bensin och diesel, trots att oljan är så låg nu. Man är oerhört rädd för att reta upp bilister.
Många kör idag relativt snåla fordon, bensin och dieselpriser är inte så högt, fordonsskatten inte så hög för miljöklassade dieslar, ännu billigare på miljöklassade bensinbilar. Samtidigt har vi haft höjda löner och sänkta skatter dom senaste åren.
Biltullarna fördyrar förvisso för en hel del men det gör det samtidigt svårare att motverka bilismen, man får ju stora pengar in just nu från den. Biltullarna ger alltså bilismen legitimitet.
Just nu diskuteras hur man ska nån fossilfria målet 2030, jag tror det blir helt omöjligt och att man kommer tvingas revidera det målet kraftigt.
Nu hamnar vi kanske vid ett sidospår men hur länge man ska behålla en bil påverkas ju också av framtida förutsättningar. Hur som helst bör man nog försöka skaffa en så bränsleeffektiv bil som möjligt när man byter bil. Så "billigt" som det är att ha bil idag kommer det inte vara i framtiden, där är vi nog överens.
Skillnaden är ju enormt stor om man inte har råd med en nyare bil så kan jag så klart förstå att man jagar kronor på ett lågt bilägande, men om man jagar ett lågt bilägande bara för man är snålare än snålast så blir det ju bara idiotiskt och tråkigt.
Har sagt det tidigare och säger det igen, man lever bara en gång och vill köra fin bil.
Jo - om bilen är den dominerande statussymbolen så kanske man "vill köra fin bil" men annars finns det mycket annat kul som livet också erbjuder - utan att man för den delen är "snålare än snålast". Märkligt resonemang tycker jag.
Pär, rekommenderar, om man har dåligt med pengar, att man avstår bil. Eller sparar ihop pengar till en bränslesnål variant som man gillar. Borde gå att hitta och jag själv stortrivs med den jag har, drar 0,5 i staden och fordonsskatten är 360 kr per år. Har aldrig varit billigare för mig att ha bil så jag får inte riktigt ihop resonemangen om att allting är så dyrt idag. Man kan även privatleasa om man inte vill köpa och äga en bil. Med leasing slipper man ju fundera på hur länge man ska ha bilen också.
Ja precis, olika prioriteringar. Jag säger, man lever bara en gång och lägger hellre pengarna på resor än på en "fin"ny bil vart tredje år. Jag får mer njutning och "valuta" för pengarna då. En "fin" bil kan ju iofs betyda olika saker men i det här fallet pratar vi väl inte om Ferraris direkt?
Om man bor på vischan är det svårt att avstå bil även om man har dåligt med pengar.
Men helt riktigt kan man ju köpa den ekonomiska bil som Vidstige helt riktigt föreslår, den blir dock inte lika lönsam vid landsvägsåkning som i storstaden.
Nu är det ju lite speciella förhållanden med ett sådant boende, man kanske vill ha lite mer körglädje under galoscherna även om det kostar något mer.
Men en fördel är att statussymbolen i bilen är väldigt lite värd!
Jag är villig att lägga ner en del pengar på mitt bilägande och min X3:a kostade en hel del mer i inköp än min förra Skoda, men jag tycker det var värt pengarna för den är köregenskaps- och komfortmässigt på en helt annan nivå. Är lite orolig för att jag kommer att tröttna på den, men jag inte tycker det är ekonomiskt försvarbart att lägga ut så mycket pengar igen på en bil om bara 4 år, så jag siktar på att behålla den åtminstone tills maskinskadan upphör. Just nu så har jag dock faktiskt svårt att se vilken bil jag skulle vilja ha istället. BMW kostar en del men tittar man under skalet så märker man också att det lagts ned en hel del krut på att utveckla bilarna, vilket förhoppningsvis leder till att man inte tröttnar lika fort.
saabnisse, finns många bilar som drar 0,5 eller mindre på landsväg idag, så definitivt inte bara min bil. Därför ifrågasatte jag resonemanget lite om att det är så dyrt att ha bil idag jämfört med förr. Men kanske då att bilvalet aldrig haft så stor betydelse som idag.
Vidstige, nu var det inte bränsleförbrukningen jag menade, den kommer absolut inte i första hand!
Använder man bil som jag, dvs pendlar över tio mil om dagen, slår man ihjäl värdet på ganska få månader oavsett vad man köper. Jag stillar pulsen med att slå ut kostnaden per mil istället för tid.
Min förra Toyota hade jag i 10 år. Den hann bli veteranare på ståtliga 32 år. Min nuvarande Honda är en 2011 som jag hittills haft i snart 3 år. Med lite tur kan jag nog ha den 6-7 år till även om bilarna höll bättre förr...
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.