Tycker att det är intressant hur man (läs man, för detta är företrädesvis ett manligt fenomen) kan förälska sig i ett bilmärke så till den milda grad att den nästan ses som en familjemedlem och ska därefter försvaras mot allehanda påhopp och insinuationer.
Har en bekant som alltid kört Ford och inget annat, han är nu inne på sin trettonde modell och den har som alla de tolv andra så klart inga som helst fel eller brister.
Påpekar man något negativt om hans ögonstenar så kan det ta hus i helsicke...:-)
Kvalitet, design, prestanda ägandekostnader o.s.v. finns det inget annat märke som kan konkurrera med, lätt att bli hemmablind om man inte testar annat kanske.
Själv har jag inget speciellt favoritmärke att framhålla, gillar kanske Volvo och Mazda lite mer än andra men byter oftast märke när jag byter bil.
Just nu kör jag en Polo 1,2 TSI, en kompetent liten bil men den lämnar inga emotionella avtryck så nästa bil blir med största sannolikhet ingen VW.
Sen finns ju problemet var man drar gränsen mellan entusiast och fantast, är det när man blundar för sitt eget märkes tillkortakommanden och bara ser och framhåller det positiva?
Hur ser ni på den saken, och vad har ni för egna favoriter?
(jag vet att detta ämne lätt kan spåra ur så håll god ton och pajkastning undanbedes vänligt men bestämt)
Kommentarer
Minns farsans Opel Omega 3000 177 hk 89:a årsmodell, Opels gamla raka sexa från Opel Senator och Opel Monza, en riktigt skön motor att köra med silkeslen gång, något Audis femmor inte var i närheten av. ganska törstig dock och den hade exakt digital visning av återstående bensinmängd så blev man tvungen att tanka bilen också efter att man lånat den. Fast bortsett från att den var ganska törstigt så hade den en underbar gång i motor och bra vridmoment och toppfarten låg närmare 230 km/h 1989, glädjemätaren visade dock ända upp till 246 km/h nedför. Digitala mätare kändes modernt 1989, den var utformad som en analog mätare och inte plottrig. Extrainstrumenten med oljetemp, voltmätare kändes exklusivt. Sköna sportstolar och en extra tjock skinnratt samt bra växellåda från Getrag.
Har också haft en Opel Commodore och den var riktigt trevlig att köra förutom att den var ganska framtung och tung att ratta vid fickparkering.
Annars har nog favoriter för mig varit de BMW jag ägt.
Jag hade en gs/e -70 hacken....den hade servo.
En gs passerade fort, den med dubbla förgasare, törstig och servolös....
Ducce:
Vilken konfiguration av Audi C4 är den bästa tycker du? Var inne ett tag i början av 90-talet på att köpa 2.6E med extra instrumenten som visade oljetryck, oljetemp och voltmätare var det väl? Dessutom var det fina trälister och väl tilltagna plysch stolar. Svårt idag att hitta en begagnad Audi C4 som gått mindre än 25 tusen mil. Man får väl importera från Tyskland om man vill ha en fin lågmilare. Fanns ju även med 2.8E och 2.0E.
Jag hade en period en Audi 100 2.8E quattro automat. Den var inte bränslesnål och inte heller snabb.
2,0 är klen, men snål....
2,3 gillar jag, femman är guld, även om den inte riktigt räcker i denna.
Men roligast är nog ändå s4.....
Har också haft en Audi med femman i och automatlåda. Fantastiskt skön att köra.
De skribenter som normalt livligt propagerar för Toyota i var och varannan tråd har varit märkligt osynliga i denna tråd...
Pi, det beror kanske på att dom inte är några märkesfanatiker.
Fast upprepar man gång på gång hur bra ett märke är jämfört med andra så är man nog tämligen förtjust i det bilmärket. Och observera - det var inte jag som sa "märkesfanatiker".
Pi, jag vet inte om jag har nåt favoritmärke längre egentligen. Beror ju också på vad man prioriterar. Snarare har jag väl just nu en favoritteknik i HSD som jag tycker är rätt genialisk. Den är då driftsäker, bränslesnål och lättkörd liksom ger låg fordonsskatt. Kanske blir en Lexus i framtiden med HSD för min del. Jag tror också fler och fler kommer upptäcka denna teknik och förstå vad jag menar. För mig har det varit en revolution bland vardagsbilar som gjort bilägande otroligt mycket enklare och billigare. En frihetsrevolution för vanligt folk.
Möjligt att HSD var en "revolution" när den kom men idag är det ju inte på nåt sätt "revolutionerande" billigare att köra en HSD-bil än en motsvarande bensinbil - och dieslar kan t o m vara ännu billigare under gynnsamma omständigheter.
Men du gick väl från en gammal törstig Volvo så givetvis upplever du en stor skillnad Vidstige. Men om man jämför nya bilar i samma storleks och effektklass idag så är nog skillnaden i driftkostnader till en HSD-bil minimal - om den ens finns. Så nån frihetsrevolution för "vanligt folk" har jag svårt att se - däremot är det en smidig drivlina om man inte ogillar CVT-transmissionen. Det skall vi inte ta ifrån HSD-drivlinan.
Vad är det som är så revolutionerande med Toyotas HSD jämfört med andra hybridtekniker?
Tack den moderator som tog bort våra inlägg...:) Brukar inte klistra på politisk tillhörighet på debattörer men det var som sagt nån annan som kastade första stenen - men bra att ni raderade inläggen.
Pi och Swemba, det som är revolutionerade är förutom lägre förbrukning jämfört med andra hybridtekniker (när dom körs på bensin) är den unikt driftsäkra och hållbara tekniken. En diesel kan vara snålare utanför staden men kommer vara dyrare i underhåll och ha högre fordonsskatt, dessutom då ofta manuell låda. Men visst, HSD kanske främst är en revolution med mycket stadskörning.
Naturligtvis är det helt personligt vad som gör en favoritbil till favorit.
Jag kan inte få "känsla" för en bil för att den är snål eller driftssäker, det krävs nåt annat, som att den är bekväm eller kul att köra, och för mig krävs det mycket effekt och stor motor för att det ska inträffa, allt under 200hk och 6 cylindrar är trist.....
Numera kör jag sällan nån favoritbil, jag kör nåt som är billigt och driftssäkert, för att jag vill ha billig transport.
Då passar en gammal passat ganska bra, rymlig, bekväm, hyfsat snål och gör sitt jobb.....men inte är det nån favoritbil....
Hade jag inte lagt pengarna på hojen hade jag nog haft en kulig bil, porsche 911 eller boxster, eller en muskelbil med v8 eller.....
Min favoritbil är Ford Fairlane 500 50-nånting, hade jag haft råd hade jag letat upp en. Annars skulle en Buick Roadmaster 47-48 och kunnat duga, rak åtta med massor av vrid.
Frågan är om den där drömbilen som många har verkligen är lika mycket favorit när den ska användas dagligen i vardagen. Ta bara detta med att tanka törstiga bilar i vårt land. Men tråden kanske förvisso inte handlar om verkligheten. Som exempel, en bekant hade en Audi S5 med V8 men höll på bli tokig på bränsletörsten och bytte mot en A5 med dieselfyra.
Skall man ha det som bruksbil så är det ganska intressant att den inte krökar i sig allt för mycket soppa, speciellt eftersom jag kör rätt mycket mil, men nog skulle en "GTI-bil" fungera för mig att köra 4000 mil/år i, det kan extrakostnaden vara värt.
Fast idag är ju en turbo-GTI relativt snål, de flesta går att ta sig fram med på runt 0,8 om man är snäll på pedalen. S60T5:an som jag hade snittade typ 0,70-0,73 lite beroende på körmönster, men bra så mycket roligare än nuvarande S60cc D3 som drar runt 0,55...
Jag förstår att en S5 med V8 är mer törstig och dessutom svår att köra snålt med, dels för att 8:an alltid är sugen och dels för att det säkerligen är svårt att hålla igen...
Studebaker Commander 1954 helt klart, 55-an kan gå an men den har lite för mycket krom i nosen.
Sedan kom ju Hawk med i princip samma kaross, men just 54-an är nog en av de vackraste amerikanska bilarna som byggts i modern tid.
Atkinson motorn kan knappast kallas för revolutionerande. Den har funnits med ett tag och har både för- och nackdelar.
Visst, lägre förbrukning men sämre effekt. En okomplicerad drivlina med låg effekt kan säkert vara mer driftsäker än mer avancerade lösningar - åtminstone i teorin.
Jag skulle rekommendera att du provar en modern hybrid, typ Golf/Passat GTE. Du kommer att bli förvånad över hur rolig en hybrid kan vara.
Dessutom drar Golf GTE mindre sås än Prius laddhybrid. https://www.adac.de/infotestrat/tests/eco-test/plugin_hybride/default.aspx
Golf GTE har f.ö. "några" hästar fler än Priusen;-)
Av alla bilar jag ägt så är Saabarna dom jag blivit mest förtjust i. En 99 från -84, 900 sedan -85 och 900i 16V CC -89 var alla bra och speciellt trevliga på långfärd i snöstorm, som det blev ett antal resor i eftersom jag då reste mycket. Men på senare tid har jag även gillat Volvo S60 (-02 och -07) liksom min nuvarande V70. Ska jag drömma iväg om bilar jag skulle vilja äga så är Mustang från -05 och framåt, eller Camaro, något som jag gillar och kanske kommer att köpa. Av 50-talarna så gillar jag ex. Bel Air -57 och Impala -58-60. Men det finns många snygga bilar under dom här åren. Mustang -65-69 är inte heller så tokig. ;-)
Den är dock dyrare i inköp, dyrare i drift, drar mer soppa (när den körs på bensin) och håller ihop sämre i långa loppet. Så ser det inte som lika bra folkbil.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.