Vi Bilägares forum

Krister: jodå, jag kan nog leva med en liten berättelse om kryssningen också.. ;-)

Okej, jag får ändra till "En väldigt stor båt"

Rikard: Läser gärna en berättelse om kryssningen.

Apropå "Oasis of the sea" , som ju byggdes i Finland passerade Stora bält-bron på vägen från varvet till Karibien. Det var 60 cm mellan fartyget och bron. Fartyget klarade av att passera bron genom att man sänkte skorstensrören och körde i högsta fart så att fartyget sjönk ca. en decimeter.

Rikard, det är väldigt intressant att läsa om dina resereportage och jag tror inte någon har något mot att du även berättar om båtresan.

Båtar går ju också i trafik!

I slutet av 90-talet fick vi en TranSport i San Francisco, men damerna opponerade sig och utan knot blev det en helt ny Astro.

Det blev en hel del körning i på bergsvägar i Sierra Nevada och det förvånade mig att man inte från GM utnyttjade momentet, minsta motlut och med farthållaren, släppte lock- up och med lite mer jobb för motorn blev det genast nedväxling med ett vrålande motorvarv! Knäpp programmering av lådan!

Samma med min Chrysler Voyager med husvagnen efter, det går inte ha D i om man ska hålla hastighestsgränsen, lådan får tuppjuck, ökar man till 100 så motorn varvar lite mer går det bra. Ska man åka 80 är det bättre att ha 3an i hela tiden.

Jag tar resan i delar, jag skriver så dåligt, så det tar lite tid om det ska bli hyfsat läsbart.

Det började förra sommaren, en polare kom förbi och berättade om en resa dom gjort för 2 år sen, och undrade om vi inte skulle åka ett större gäng, han hade lite löst stakat ut en tänkbar resa och satt ett ca pris.

När frun kom hem samma dag, frågade jag om vi ville följa med, jag fick ett svar inom 2 sekunder "Vi ska med"

Då resan bokades när dollarn fortfarande var skapligt billig kom vi undan med 20.000:- per pers, alla vi pratat med nu senare säger att det var ett riktigt bra pris.

Vi började med att åka till NY via London, flög gjorde vi med British Airways, som tyvärr har en föråldrad flygflotta, dit åkte vi i ett skapligt plan, men hem i en rutten Jumbojet, fri sprit på planet hjälpte föga för en annan som nästan är nykterist, på hemvägen hällde jag dock i mig 2 groggar och somnade skönt.

I Ny bodde vi på NYMA hotel 34 st 2 kvarter från Empire state bilding som vi såg från rummet, och vi bodde på 13 våningen (notera detta) Första intrycket av hotellet var att det var gammalt, men det var bara inrett i en udda amerikansk stil med brunt, grönt och blommiga heltäckningsmattor, i lobbyn på en vägg hade dom ett inbyggt skåp med 7 st belysta urnor, det förde tankarna mer till ett krematorium än ett hotell.

Transfer var bokat till hotellet, det kom 2 limousiner från sen 80 tal, vi åkte i en, resväskorna i den andra, ACn var trasig och det luktade unken bordell i bilen, och den verkade sakna stötdämpare, vanlig taxi el buss hade nog varit trevligare.

3 dagar var vi i NY, åkte båt runt Manhattan, besteg Rockefeller, Kollade på Fantomen på operan, på Broadway, promenerade flera mil, och spanade givetvis in ground zero, inte mycket att se, men ändå sevärt. Det var kallt som fan, en morgon var det minusgrader, rastlös som jag är gick jag upp 7 och tog en promenad till 9 då vi åt frukost, det fanns vitt bröd, olika sylter, kaffe obetydligt starkare än te, och bananer, så efter frukosten fick man gå ut på stan och äta frukost igen, det var inget problem då det bara runt vårt kvarter fanns 29 olika ställen att äta på, i NY lagar man inte mat, man äter ute.

Jag har hur mycket bilder som helst, min fru har en läggning för stora fräcka amerikanska lastbilar, brandbilar, poliser mm, så när det dök upp nått fick jag fota, här bjuder jag på en sopbil.

Nu blev det sent, i morgon drar vi till Miami.

Jag är en noterande person, och tänkte på hur hopplöst efter amerikanerna är på vissa grejer, tex logistik.

Jag jobbar mycket ute på lageranläggningar, butiker och fabriker, mest inom livsmedel, och allt där handlar om att optimera och att det ska vara så enkelt som möjligt, och säkert för dom som jobbar.

Det ska tex vara lätt att fylla en lastbil, och lätt att lasta av den ute hos kunderna, standard på en svensk leveransbil, stor som liten, är bakgavellyft, amerikanarna har en manuell historia invikt under ramen på större bilar, och dom har väldigt högt chassi, på mindre bilar är man 2 el 3 man som bär sakerna av flaket, och man verkar inte ha nån standard motsvarande våra varuvagnar el mjökvagnar mm

En morgon skulle dom byta container/lastväxlarflak på ett bygge. Man drog ut en brygga som löpte på rullar på lastbilsramen, sen drog man upp containern med en vinsch på bryggan, när den väl var uppe spände man fast den med 4 kedjor.

Här tar ett container byte några minuter, dom höll på minst en halvtimme, och det var säkert 10 gubbar involverade i bytet.

Vi har engreppsblandare sen 80 talet, engelsmännen 2 separata kranar, amerikanarna har 2 spakar som man drar åt olika håll, spolningen på toaletterna är oxå en spak på cisternen.

Det är väldigt mycket vatten i toastolarna, mycket opraktist på flera sätt.

Rikard, eftersom jag har en del erfarenheter av VVS kan jag kommentera det här med blandare och WC-spolning.

Det är riktigt att det du beskriver är vanligt, men det finns även i Sverige. Men man får inte generalisera, US var väldigt tidiga med termostatreglerade duschblandare, Moon t.ex., inte precis världens bästa, men fungerande. När det gäller WC är det ju riktigt att de har väldigt stor vattenförbrukning, ibland 20 liter jämfört med moderna svenska med 2-6 liter, men det finns en förklaring, avloppssystemet kräver stor spolvolym för att inte sättas igen.

Men visst är det mycket gammaldags som man förvånas över, varken i US eller GB är det vanligt med golvbrunn i badrummet och det har ju orsakat många vattenskador. Däremot är det ju väldigt vanligt med heltäckningsmatta!

Men nu har vi hamnat rejält utanför tråden.

Ursäkta mig, nu ser jag fram mot en fortsättning av din reseberättelse.

Kul att fler än jag noterar udda saker.

Nu åker vi vidare mot Miami, till flygplatsen åkte vi samma ruttna limos, sen inrikes till Miami, planet var försenat för att piloten försovit sig !! Vi kom iväg 2 timmar efter utsatt tid, väl framme mitt i natten kom ingen och hämtade oss, han hade väntat 1 timme och sen dragit, i kontraktet med resebolaget stod det att dom skulle vänta upp till 3 timmar, men vi fick ta taxi, pengar för den resan satte resebolaget in på våra konton direkt, det var flera problem med hotellrum mm under resan, inte för oss, men för medresenärerna, samma där, resefirman löste problemen direkt på ett bra sätt.

I Miami bodde vi på Colony Hotell på södra Miami Beach, ett gammalt klassiskt hotell i skön stil.

Vi fick ingen frukost, men hotellet hade bar/restaurang utanför med havet som närmsta granne, vi slog oss ner och kollade i menyn, Macka med ost och skinka 5,5$ Juice 4,5$ Kaffe 4$ en bit över 100 spänn för lite frukost, men vi var hungriga och beställde, efteråt konstaterade vi att det var prisvärt, vi orkade knappt äta upp allt vi fick, tallriken var överfull med godsaker förutom mackan, och det var en mindre tillbringare med färskpressad juice, och kaffet var drickbart.

Dagen ägnades bara åt att lapa sol på stranden. Vi var så långt söder ut det bara går att komma på Miami Beach, och där finns utloppet från hamnen, vi diskuterade en del fartyg då en av mina bekanta kör oljetanker på Nordsjön.

Det kom ut en väldigt stor pråm dragen av 2 bogserbåtar "En soppråm " sa polaren, Va ?? Japp, det är tillåtet att dumpa sopor i havet bara man åker x antal sjömil ut.

En dag till ägnades på stranden för att få lite bränna innan vi äntrade båten.

På morgonen kom en van med släp och hämtade oss, han undrade vilken idiot som bokade hotel i Miami när båten gick från Fort Lauderdale, det var vanligt förekommande, och köerna kunde vara kaotiska, men vi kom fram i tid till båten...förlåt, skeppet, man får tydligen inte säja båt eller fartyg.

Väskorna var ute ur släpet innan vi klivit ur bilen, och 4 bärare stod med utsträckta händer och skulle ha betalt, nått som genomsyrar hela resan, alla ska ha pengar överallt, man kan inte ens gå på skithuset utan att nån ska ha pengar för att dra ut pappers servetten åt en.

Vi är i USA och ska kliva på en Amerikansk båt (även om den är reggad på Bahamas) men vi ska genomlysas och visiteras 3 gånger om innan vi kommer ombord, precis som när man ska flyga.

Väl om bord kommer man in på paradgatan på våning 5, och även fast man sett båten på nätet, och sett dokumentären på Discovery står man bara och häpnas, "Är det här en båt ??"

Vi har inte tillgång till hytten än, så vi kliver in på närmsta restaurang och äter, mat och dryck är gratis, dock till en viss gräns beroende på vilket dryckespaket man valt, och det är inte gratis. jag och min fru som sällan dricker alkohol fick betala 25$ per pers/ dag för alla drycker utan alkohol, mins inte exakt var våra vänner betalade, men det finns olika alkoholpaket, men jag tror dom tog det för 45$ och det finns dyrare.

Innan man kliver ombord får man ett kort, det har man kopplat till ett kreditkort, om man vill köpa nått utöver det man betalt för.

Vi bodde på våning 11 av 14 längst bak, tyvärr på babords sida, och då båten åkte högervarv runt kariben hade vi bara havet utanför mest hela tiden.

Jag förstår det där med vattenmängden i toan, men varför inte ha en större ho i muggen, flera hade stoppat handen i vattnet när dom skulle torka sig där fram el bak.

Du menar väl att dom har en stor ho i muggen? Den är ju gigantisk och anledningen lär vara att dom är maniskt skräckslagna för att se bromsspår efter användandet! :o)

Jag kanske ska tillägga att du är inne på helt rätt spår när det gäller den stora skålen, Rikard.

Efter produktframställningen spolar man och har därefter möjlighet till effektiv underredsbehandling.

Kallt som fan, men ändå...

Men vi kanske ska sluta med skitsnack.

Hur var käket på båten? Det verkar ju vara överdåd på lyx på det mesta och då var väl även maten det och var tiggarhanden framme även där?

Jag kanske uttryckte mig lite klumpigt, jag menade naturligtvis alla tjänstehjon och det är ju en avsevärd mängd på dessa skepp.

Mat fanns hur mycket som helst, akter ut längst upp finns en gigantisk buffétrestaurang som serverar frukost lunch och middag, frukost gick även att få till rummet, riktigt mysigt att sitta på den egna balkongen och äta, ingenting saknades förutom skapligt kaffe. Sen finns det en massa mindre matställen, en del öppna dygnet runt, tex hamburgeriet på soldäck där man gick och plockade ihop sin egen burgare, kaffet och pizzerian på paradvåningen för att nämna några.

Sen fanns det flera riktigt fina restauranger, där fick man boka och betala extra, slutligen fanns det restaurang i 3 plan nere i aktern, vi hade sittning där 20,30 varje kväll, det var olika tema, 2 kvällar var det dresscode, det skulle vara frack och långklänning, personligen är har helt ointresserad av sånt, men jag kom in och fick mat i jeans också.

Vi hade runt 10 rätter per dag att välja på, ingen lik den andra och maten var förstklassig, dom som hade alkoholpaket kunde välja i ett stort sortiment av viner. 3 personer passade upp på oss 12, en drycker, en maten, och en bröd, vatten, kaffe mm. Förutom att servera hade personalen ett flertal uppträdanden, riktigt kul när den lugna pianomusiken plötsligt övergick till den senaste hittlåten och alla började dansa.

Det var som sagt 3 våningar, men öppet lite här och var, vi satt på 4 an, men kunde både se ner till 3an och upp till 5an. Det var inget tiggeri där, men vi skramlade lite dollars till vår personal sista dagen, dom var helt underbara.

6000 passagerare och 2600 personal, man undrade lite innan hur det skulle gå, men det var aldrig trångt, vist var det mycket folk på däck när solen sken, men det fanns alltid en solstol. Personalen hade bra koll, det gick inte att göra som folk gör på semesterorter, lägga handduken på stolen och tro att man ägde den hela dagen, efter en halvtimmes frånvaro blev den bortplockad. Det fanns 4 vanliga poler och 6 bubbelpoler på soldäck, och 5 bubbelpoler i fören under tak, i bubbelpolerna var det 15 min, sen blev folk ombedda att kliva upp.

Det finns hur mycket som helst att göra om man vill, vi kollade på Cats i teatern i fören, en fullstor teater och uppsättningen var samma som gått på Broadway. Utomhusteatern i aktern är en het otrolig historia, det är en sen, eller en pol, eller en fontän, vi var och kollade på flera uppträdanden där, alla hur bra som helst.

Det kunde vara lite trångt ibland vissa tider vid hissarna, men det finns 2 trapphus med 12 hissar var som rymmer 24 pers st, själv använder jag mest trapporna, och det gick fortare än väntat att ta sig från 11an där vi bodde till poldäck på 15, för att våning 13 inte finns !!!

Av min vän sjökaptenen fick man veta en massa saker, tex att personalen på kryssningsfartyg vanligtvis jobbar 6 månader i sträck och är hemma 3, men varje period är ett kontrakt, så dom har inte per automatik ett nytt jobb efter ledigheten, samma personal som serverade frukost, kunde dagtid springa runt och servera drinkar i solen på poldäck, för att när dom flesta somnat städa på samma däck under månen.

Tack, kul läsning. Tro bara inte att jag är avundsjuk :o(. .....

Jodå det är jag, det måste ha varit en upplevelse utöver det vanliga. Det är underligt det här med kaffet, många dricker ju kaffe som matdryck och det är kanske därför det är så blaskigt. Men man använder ju ofta små påsar med låtsaskaffe i pulverform som man löser i ljummet vatten, jag tog fyra påsar för att det skulle påminna om kaffe!

En annan sak som är märklig är att där man kan köpa en burk öl utomhus måste den drickas med burken i en papperspåse för att det inte ska synas att det är öl! Hä-hä!

Di ä lite unnerliga di där amrikanera....

Vi hade lite kul med våra namn också, när man söker visum till USA är det viktigt att första namnet står som första namn, i min födelseattest står det Rikard Conny, men på pass och körkort tvärs om, vet inte om det är nått dom gjort på alla 60 talister, för nästan alla av oss fick heta vårt andra namn, vi var 3 Karin och 2 Bo fast ingen har det som tilltalsnamn. varje gång jag gick genom en passering fick jag höra Mr Conny med lite extra betoning, Conny och liknande stavningar är ju vanligtvis ett tjejnamn.

Den ena Bo åkte som singel, den andra med fru och vuxen dotter, av praktiska skäl bodde killarna i en hytt och tjejerna i en, det tyckte vår uppassare i korridoren var märkligt, Bo och Bo i samma hytt, den ena heter jacobsson i efternamn, och det slutade med att oavsett om den ena el andra Bo kom gående, eller båda 2 så ropade uppassaren " Bobo Jackson"

För egen del berättade jag att jag hette Rikard, och fick iaf heta Richard.

Jag personligen skulle aldrig komma på att åka på en längre kryssning med tex bara min fru, jag är för rastlös, vara ute på havet en vecka i sträck skulle göra mig tokig, men kombon av att vi var flera och att kryssningen bara var en del av resan, och att båten skulle lägga till i 3 olika länder gjorde det intressant.

Dom 3 strandhuggen var dock en besvikelse. På Haiti lägger man till på en ö som Royal Caribbean arrenderar, allt var uppbyggt för båten, när båten inte är där, är stället dött, men det var en fin strand, vi fick mat och solstolar, och det fanns en massa aktiviteter att gör om man ville betala, åka vattenskoter, snorkla och liknade, 80-120 dollar kostade dom flesta aktiviteter, vi hyrde madrasser att flyta på för 14$ st ,han som bar fram dom skulle ha pengar.

Sen kom vi till Jamaica, där åkte vi på utflykt som vi läst mycket om på nätet, och som skulle vara ett "Måste"

Det var ett vattenfall som man får klättra i, sen skulle vi få åka till en strand känd för sin vita sand.

Framme vid fallet blev dom flesta tagna på sängen, få hade fattat vad vi skulle göra, en del hade inte ens badkläder med sig, eller hade fysik nog för att klättra i ett forsande vattenfall, ta med kamera el liknade var inte att tänka på, och vi fick inte klättra själva, utan en som kallade sig guide tog tag i oss tillsammans med en fotograf och vi klättrade hand i hand uppför fallet, min fru fick som tur va en stor stark italienare framför sig, jag själv fick släpa på en amerikanska som ätit lite för mycket, och vars man bakom ätit ännu mer, vattenfallet var dessutom inte ett riktigt fall, utan uppmurat. Väl upp stod en dam med block och skulle ha namn, underskrift och numret på vår buss, dom flesta fattade ingenting, och köpte en CD skiva för 40$, vår guide i bussen förklarade att skivan oftast inte ens gick att titta på. Borta vid bussen var dom och tjatade igen att man skulle köpa skivan "VI har inga pengar med oss" sa jag, No problem, vi take card, Jag förklarade att jag redan betalat 107$ st för denna resa och inte tänkte lägga en spänn till, tillslut gav dom upp.

Sen åkte vi till stranden, det var en privat strand som öppnades just för oss ca 20 st, mat fick vi, men det kostade att gå på toa, och man förväntades att köpa nått i ett stånd dom satt upp, öl och dricka fanns till fantasipriser.

Dom som kallade sanden för vit har inte varit på Similandöarna utanför Thailand, den här sanden var grå och grov.

Nu får det räcka för idag, i morgon åker vi till México där besvikelsen blev ännu större.

På ön Cosumel i México hade vi bokat en utflykt med snorkling och bad på en strand, men efter erfarenheten av stranden på Jamaica bytte vi till en tur på en katamaran med snorkling på 3 olika rev, skulle man snorkla var det just México alla rekommenderade, vi klev av och ombord på katamaranen, åkte runt vår egen båt, sen ställde dom in turen pga att det blåste för mycket, så det blev en tur in till staden ist, för en taxiresa dit skulle man betala 8$ för 4 pers, vi var 8 st och tog en van, han skulle ha 24$ när vi var framme efter 1,5 mile. Taxin stannade framför en galleria med juveler, flera personer stod och utgjorde staket mellan taxin och ingången, vi blev typ tvingade att gå in i den, samma beteende fortsatte utmed hela gatan, man formligen drogs in i affärerna, jag verkligen hatar sånt, och satte mig på ett fik istället, och frun fick shoppa själv, sen gick vi tillbaka till båten. Det enda minnesvärda med den dagen var att vi fick se båten bakifrån.

Sen var det bara att guppa vidare tills vi var tillbaka i Fort Lauderdale, båten kom in tidigt på morgonen, vi hade bokat hyrbil då planet hem inte gick förens 9 på kvällen, tanken var att åka en bit ut mot Key West och spana in lite aligatorer utmed vägen, jag hade dock helt missat skalan på kartan när jag stakade ut vår tur, vi svängde in på norra Miami Beach och åkte Ocean Drive hela vägen ner till södra istället för att ta motorvägen, men den strandkanten drar man inte förbi på en kvart, väl nere i Miami C strök vi Key West vägen, för att hinna ut till Everglades, på kartan är det ju bara rakt igenom stan, gata nr8 fortsätter ju rakt ut i träsket, men det tog en stund innan man passerat 157 avenyer, så va han nätt och jämt åka träskbåt innan vi fick vända tillbaka till Flygplatsen.

Det fanns taxfree sprit att köpa på båten, den fick du levererad när du klev av båten eller till flygplatsen om du skulle vidare med flyg, vi hade inte köpt nått, men det stod en redig hög med kassar vid dörren in på planet till dom som köpt. Planet gick till London, där fick alla som skulle vidare lämna sin sprit, den kom inte på som handbagage.

Summarum. Nu har jag kryssat värdens största båtserie, det var riktigt kul, men inget jag längtar efter igen, och just att vi åkt den största och lyxigaste, gör ju att man inte har lust att sätta sig på nån mindre jolle.

Jag lägger in några jämförande bilder från en båt vi låg brevid, jag gissar att den är skapligt stor jämfört med en Finlandsfärja.

Räkningen för äventyret har inte kommit i postlådan än, men vi lyckades tydligen åka när dollarn var på topp, idag låg den på 8,23, när frun växlade precis innan var det 9,60.

Äsch, det går lika bra med selleri! Ä jag menar Finlandsfärjan.......... :o)