Stora cabtestet 1993: Suzuki oväntad favorit – Mercedes bäst

I stortestet av sex cabrioletmodeller i Vi Bilägare nummer 11/93, för jämnt 30 år sedan, skymdes några av de taklösa skönheterna av spirande vinrankor som växte längs de vägar testpatrullen trafikerade, men man får förstå fotografen – miljön var anslående. Testlaget befann sig i Badenområdet i Tyskland, mellan floden Rhen och Schwarzwaldbergen. ”Där är vackert”, konstaterade skribenten Torsten Björklund lakoniskt.

I tre dagar hade man färdats med nedfällda suffletter och inte en regndroppe fanns i sikte. Bilarna var Audi 80, Ford Escort XR3i, Mazda MX-5, Mercedes-Benz 300 CE-24, Saab 900i 2,1-16 och Suzuki Swift. Pris från 131 900 kronor för Suzuki till 597 000 för Mercedes-Benz.

Testet skrevs vid en tid då det fortfarande var obligatoriskt att bifoga en brasklapp när cabrioletmodeller avhandlades, om inte annat för att inför läsarna freda samvetet när man samtidigt fick ha så oförskämt kul på jobbet: ”Tre dagar är väl maximalt vad man kan njuta av en cabriolet i Sverige – per år.” 

Detta sätt att klä sig i säck och aska så fort taket kan åka ned är förstås en lögn, det vet var och en som äger en cabriolet. En öppen bil kan avnjutas precis när som helst på året och användningen har väldigt lite med själva bilen att göra, vare sig suffletten är dragig eller ej, värmen sparsam eller effektiv. Det har desto mer med ägarens kynne att skaffa, samt dennes möss- och halsduksförråd.

Det är till och med så att riktig högsommar kan vara ett problem i en öppen bil, med alltför stark sol och hudbrännande strålning. Hösten, som vi nu nalkas, är faktiskt den öppna bilens bästa tid, med frisk, hög luft, glesnad småvägstrafik och förförande doftstråk av kantarell och multnande jord i näsan.

Nu höll vi på att glömma testbilarna. Hur klarade de sig mellan vingårdarna?

Något oväntat fanns en uttalad faiblesse för lilla Suzuki. Den kostade en femtedel av Mercedes-Benz och gav inte på långa vägar samma status, men den var en glad figur som inte krävde mycket. Med 0,62 liter milen i förbrukning var den klart snålast av de sex. ”Man har i princip bara sågat av taket och satt dit en sufflett” hette det om Swift och ”den har den där speciellla känslan som bara antibilar har”, tyckte skribenten och tillade: ”Med taket uppfällt ser Suzuki Swift inte riktigt klok ut.” Nu, 2023, kan du fråga dig när du såg en senast?

Det finns betydligt fler exemplar av de tre stora bilarna kvar, Audi, Mercedes-Benz och Saab. Testlaget föredrog absolut bilen med stjärnan, med Saab och Audi på delad andraplats. Den elektriska sufflettfällningen på Saab hämmades något av de lösa täckskivor som sedan skulle anbringas, medan Audis visserligen manuella takfällning fungerade utan olägenheter.

Mazda är ju rätt vanlig fortfarande och denna den första så kallade NA-generationen tycks bli allt mer eftertraktad ju mer åren går, men: ”Har man en MX-5 förväntas det att man även har en riktig bil”, användningsområdet ansågs smalt och bilen en skapelse enbart för nöjes skull. Inget fel med det, väl?

Ford Escort cabriolet syntes lite överallt vid denna tid och hade ett förhållandevis tilltalande pris, 187 400 kronor. Hyfsat vardagsvänlig, men kanske inte så spännande jämfört med de andra. Störtbågen, som den var ensam om bland testbilarna, fungerade utmärkt som stöd om man ville lasta vindsurfingbrädor (håller någon på med vindsurfing fortfarande?) och det fanns dessutom handtag på bågen så att de som tvingades sitta där bak kunde hålla i sig om det gick undan.

Det gjorde det sällan, det här var framför allt en sextett ”glidarbilar”, vilket konstaterades både en och två gånger under resan.

Läs mer om hur små och billiga cabrioletbilar blev omåttligt populära under 1990-talet, för att sedan försvinna helt.