Att polisen åren 1965–74 förfogade över ett antal Porsche för tjänsteutövning är ganska allmänt känt. Det blev 22 bilar, fördelade på hälften 912, hälften 911T.
I Vi Bilägare nummer 5/1967, för snart 50 år sedan, fanns den första utförliga artikeln om modellen, en 912. Texten var lätt idylliserande för att det skulle framgå att det verkligen inte handlade om att polisen skulle köra för fort – om det nu inte absolut behövdes.
Att väljas ut till Porschepolis var prestigefyllt. Trafikdöden var högst närvarande, under 1966 omkom inte mindre än 1 313 personer i trafikolyckor, mot cirka 250 i dag när trafiken är så enormt mycket tätare.
Läs också: Volvos snabba lyxsedan: ”Den gör mig till lagbrytare”
Vid artikelns tillkomst fanns fem bilar i tjänst. Så här hovsamt beskrevs deras arbete ute på fältet:
”Låt oss redan från början ta död på, ska vi kalla det myten, att polisen skaffat sig Porschebilar för att kunna jaga ifatt de alltmer snabba bilarna. Polisen har Porsche för att lätt och ledigt kunna följa efter den snabbare trafiken på våra större vägar och motorvägar (det fanns cirka tolv mil motorväg i landet 1967, red:s anm.). Med Porschens hjälp lär polismannen oss bilister att göra perfekta omkörningar. Vi får genom det goda föredömets makt förevisat oss bland annat vikten av att lämna omkörningsfilen så snabbt som möjligt.”
”Några livsfarliga jakter i över 200 ’knutar’ har aldrig föresvävat de män som skaffat detta värdefulla instrument för en effektiv trafikövervakning. Ett litet råd till Er som har snabba bilar. Gör inte den dumheten att försöka köra ikapp en polis-Porsche. Polismännen bakom ratten är nämligen förståndigare än Ni, de ligger inte och jagar för jagandets egen skull. Försöker ni få ’häng’ på en polis-Porsche skall Ni inte bli förvånad om den gör en elegant och smidig undanmanöver så att ni riskfritt kan passera.”
Läs också: Prisma var statens hemliga bil – rymligare och mindre än Volvo
Robotkamera och radio
Vi Bilägare fick syna den bil som då fanns närmast Stockholm, placerad i Nyköping. Den var full av detaljer som ännu var ovanliga.
”Till finesserna räknar vi värmemätaren som talar om yttertemperaturen. Den skvallrar direkt om halka. Vid flera tillfällen, berättar Porscheförare Lennart Fredriksson, Nyköping, har jag på värmemätaren sett att kvicksilvret stannat på fel sida det halkfarliga nollstrecket. Bromsprov har bekräftat, rena isgatan.”
Förutom värmemätare fanns ”robotkamera och radio”, samt varvräknare. På instrumentbrädan fanns en varningslampa som talade om när handbromsen var ilagd.
”Erkänn, alla Ni som ibland liksom undertecknad glömmer handbromsen, visst vore det väl skönt med en handbromslampa?”
Taket kröntes av ett orange ”rotationsljus”, flankerat av två mindre, röda utryckningsljus. De skulle 1970 bytas till ett ensamt roterande blåljus av den nya typ som föreskrevs då.
Under 1974 tog Porscheäventyret slut. Då fanns både Saab och Volvo med starka motorer – och med plats för folk som skulle finkas.
Bilden högst upp kommer från vår förlagskollega Klassikers reportage om klassiska polisbilar. Du kan köpa tidningen här.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.