Prisma var statens hemliga bil – rymligare och mindre än Volvo

Vi Bilägares skicklige journalist, tecknare och formgivare Jan Ullén fick en vårdag 1968 ett samtal från direktör Hammerlund vid statsägda Kalmar Verkstad: 

– Kom hit och diskutera ett projekt rörande en liten personbil skräddarsydd för stadstrafik. Den ska ha komponenter från DAF, kaross av glasfiber, minimala yttermått men maximala innerutrymmen. I övrigt får ni fria händer, jag vill ha ett utarbetat förslag om en månad.

ViB:s journalist lade förbryllad på luren. Han fascinerades av möjligheten att från blankt papper utforma en bil som skulle bli ”svaret på alla års kritik av opraktiska och vettlöst formgivna bilar” han mött under 20 år som skribent. Å andra sidan undrade han över sin egen kapacitet, skulle han gå i land med detta?

En smartare Hundkoja

En månad senare hämtade Ullén direktör Hammerlund på Bromma flygplats:

– Nå, Ullén, blir bilen tvåsitsig eller två plus två?

– Den blir femsitsig, varken mer eller mindre! svarade Ullén.

Han menade att det inte fanns behov eller marknad för en bil som inte åtminstone emellanåt kunde transportera såväl ”fru som barn som barnvagn – och väninnan”. Det skulle bli en bil som Hundkojan, men förpackad ännu smartare. Direktör Hammerlund hade nickat, övertygad om resonemanget.

Skjutdörrar skrotades

På all fritid låste Ullén in sig i sin ritkammare och sitt radhusgarage för att skissera, göra ritningar och bygga modeller i papp, plywood och lera. Sommaren 1968 fanns ett utkast kallat Prisma 1, en kort, bred (170 centimeter) och hög (160 cm) skapelse med generösa fönsteröppningar. Materialen var trä och plywood.

Bakluckan var av halvkombityp och Ullén tänkte sig skjutdörrar – men de skulle i öppet läge sticka ut långt bakom karossen. Nackdelarna med idéerna ansågs överväga så Prisma 1 forslades till skrot. 

Nu gav sig Ullén på Prisma 2, med samma innerutrymmen som Volvo 142 fast halv meter kortare kaross. Lösningen skulle vara att anpassa DAF-teknikens remdrift till framhjulsdrift – den tanken hade nog ingen tänkt tidigare!

Axelavståndet var rejält och karossen skulle ha fyra dörrar med ”spegelvänd” design. Vänster framdörr skulle alltså kunna användas som höger bakdörr och vice versa. Prisma 2 var 375 cm lång, 180 bred och 148 hög.

Som samarbetspartner hade Ullén nu en Gunnar Ohlin, chef för konstruktionsbyrån Knights Malmökontor. Han var ett tekniskt snille som lade fram – och genomförde – mängder av smarta konstruktionslösningar som fick Prisma 2 att framstå som en ”helgjuten konstruktion”, som Ullén själv beskrev den.

Vad som sedan hände är dock höljt i dunkel. Ullén lämnade projektet vintern 1969 och någon Prisma 2 kom som bekant aldrig ut på marknaden. Först drygt två år senare, i Vi Bilägare 9/1971, kunde Ullén berätta om ”statens hemliga personbil”.