När Fiat Uno faktiskt blev numero uno

”Det skulle heller inte ha sett särskilt bra ut om en bil som heter Uno (ettan) blev tvåa.”

Fiat hade inte behövt oroa sig, i ViB 1 (Uno) 1984 redovisades omröstningen av Årets Bil och den strikt funktionella Uno vann på 346 poäng, före Peugeot 205 (325 p), Volkswagen Golf II (156 p) och Mercedes-Benz 190 (116 p). Två nummer senare hade Fiat Sverige ovanstående helsidesannons för Uno, som i utförande ”55” med lilla motorn på 55 hk kostade 42 500 kronor. Versionen ”70 S” med 70 hk och mer utrustning kostade 46 500 kronor.

Efter 1970-talets gyllene år i Sverige var det väl äntligen bäddat för framgång för Fiat igen – eller?

Nja, Uno blev bara måttligt populär i Sverige. ”Intelligent och djärv” löd ViB:s rubrik. Man prisade utrymmena och att bilen sattes ihop av robotar, en modern metod som skulle garantera kvaliteten. Stilen var omisskännlig: ”Byggd på höjden enligt det nya småbilsmodet”, vilket gjorde att man satt ganska högt och hade enkelt insteg tack vare att dörrarna dragits upp lite extra mot taket. Förarplatsen med ”satelliter” runt instrumenthuset ansågs mer originell än bra och växellådan var kärv.

Trettiosju år senare är Golf II och 190 fortfarande rätt vanliga syner i trafiken, medan 205 och i synnerhet Uno är nästan helt borta.