Mercedes 190 var en riktig banbrytare

Konsten att författa lockande bilreklam är död numera. Det enda som gäller är vad den ena modellen efter den andra kostar att förbinda sig att låna per månad, privatleasingens förbannelse. 

Annat var det när Mercedes-Benz presenterade 190-serien på en helsida i Vi Bilägare hösten 1982. Ett snyggt och i Sverige taget fotografi (ingen könlös internationell releasebild) tillsammans med skenbart enkel ”copy” i neutrala ordalag skapade i takt med läsningen ett allt större habegär, allt på temat ”Bakom ratten i den här bilen”.

Bakom ratten i den här bilen skulle man uppskatta de vägvinnande köregenskaperna (när hörde du talas om sådana senast?), man hade inga obehag av gupp och gropar, man såg vad den strömlinjeformade karossen betydde, man märkte kvaliteten i varje detalj och man ”fick den rätta känslan för en bil som lyckats förena den stora bilens mått av säkerhet med den mindres smidighet.”

Att det är en 190 av första årsmodellen ser du förstås på avsaknaden av sidoblinkers och på den ensamma vindrutespolaren till den torkare som först året efter fick sin typiska excenterarm. Innan generation två dök upp elva år efter debuten byggde Mercedes 1 880 000 exemplar. Vilken banbrytare.