Lada 110 sågades vid fotknölarna: ”Allt är skevt och snett”

Att få göra en riktigt rejäl sågning hör till skribentens dolda lustar. Det gäller bara att invänta rätt tillfälle.

Ett sådant uppenbarade sig för Vi Bilägares Mikael Schultz när han i Vi Bilägare 9/2000 skulle författa texten till testet av Lada 110, en ryssbil som ”såg modern ut”. I rutan över bilens fördelar fanns också till intet förpliktigande ord som hyfsad (om bränsleekonomin) och skapligt (om bagageutrymmet), men sedan var det ris för hela slanten – och vilket ris sedan…

”Nu blir man snart utskälld igen, det är lika säkert som amen i kyrkan”, värmde Schultz upp. ”Ilskna Lada-ägare kommer att hänga i luren och beskylla mig och testlaget för att vara bortskämda bilsnobbar som inte fattar ett smack av storheten med det ryska märket.”

Sedan plockade Schultz fram artilleriet:

”Nya Lada 110 är den i särklass slarvigast byggda bilen på den svenska marknaden. Misspassningarna är anmärkningsvärda, både på utsidan och insidan. Allt är skevt och snett på ett sätt som skulle få en japansk bilbyggare med yrkesstolthet att begå harakiri. Inuti bilen är det likadant. Det är inte mycket som passar ihop och mycket av materialen håller en klass som en normal biltillverkare inte skulle använda ens i sina allra första prototyper.”

Läs också: Unikt besök: Följ med till Ladafabriken i Ryssland

”Förtroendet för rysk bilbyggarkonst får sig ytterligare en knäck när vi hittar rostangrepp inne i kupén, närmare bestämt på ramen till förarstolen. Det ligger också en del skruvar, brickor och annat smått och gott på undangömda ställen lite varstans i bilen. Blev de över vid monteringen? Sitter verkligen allt fast?”

”De yttre backspeglarna säckar ihop efter någon minuts körning och faller ned i ett läge där man inte ser något i dem. Panelens friskluftinsläpp är så slappa att de faller ned i lägsta läge av egen kraft.”

”Att köra nya Lada-modellen är som att förflyttas 15–20 år tillbaka i tiden. Förarstolen är en ospänstig, tvättsvampsmjuk historia som ger noll stöd åt kroppen. Ladan är svårt understyrd och på krokiga vägar får man i princip brotta den genom böjarna.”

Undanmanövern blev hemsk:

”När gränsen för vad Lada tål passeras vid 70 km/tim överraskar bilen föraren med att blixtsnabbt byta beteende, från plogande understyrning till att tvärt släppa med bakvagnen och börja studsa på yttre bakhjulet. Bilen är fullständigt omöjlig att kontrollera och är förmodligen för ett kort ögonblick uppe på två hjul.”

”Att Lada är bullrig är snarast en underdrift. Bilen väsnas svårt redan vid låga hastigheter och oljuden kommer från alla håll: motor, transmission, däck och vind.”

Rubriken till bilden, där 110:an glatt tittar ut ur en faluröd fasad, kunde bara bli en: ”Backa tillbaka, Lada!”

I numret därpå fanns mycket riktigt flera insändare som prisade Ladas förträfflighet.

Läs också: Till Sovjet och tillbaka – med 50 bensindunkar på flaket