Första testet av lyxsuvarnas anfader – drog två liter milen

Biltestet i Vi Bilägare 7/73 föregicks enligt den inledande texten av långa diskussioner. Range Rover var ju typbesiktigad som lastbil och avsedd för terrängkörning – kunde ett sådant fordon passas in bland vanliga personbilar?

Avgörandet fälldes sedan testchefen Jan Ullén under två veckor brukat den mycket omtalade modellen till sina vardagliga sysslor. Han åkte på reportageresor, på söndagsutflykter med familjen och till affärerna för att handla.

”Den inte bara fungerade som personbil, utan den var i många avseenden mycket bättre”, konstaterade Ullén.

Range Rover var verkligen annorlunda allt annat för sin tid. ”Den är hög som ett hus, man stiger upp i den, inte in i den. Något större besvär är det dock inte och på förarplatsen sitter man högt över annan trafik med en fantastisk utsikt”, noterade Ullén. Den ”suv-känsla” så många vill åt 45 år senare hade nyhetens behag i denna stilsäkra pionjär.

”Bilen verkar stor men är faktiskt 20 centimeter kortare än en Volvo, men däremot tio centimeter bredare. Det kan vara svårt att få in den i ett vanligt villagarage”. Nå, i så värst många vanliga villagarage återfanns aldrig Range Rover vid denna tid, även om priset var 10 000 kronor lägre än för jämförelsebilen Mercedes-Benz 280 var 34 550 kronor mycket pengar 1973.

Ullén, som genom åren alltid höll en slant på enkla, förnuftiga bilkonstruktioner men som samtidigt tjusades av tekniska nyheter som föreföll leda framåt, noterade belåtet att Range Rovers inredning var klart funktionell i uppläggning och stil. ”Inga utsmyckningar, men praktiska detaljer. Ytterst lättstädad.”

Det kunde ju behövas med tanke på alla leriga stallbackar åtskilliga Range Rover skulle frekventera, förutom de kvarter på Östermalm där de riktigt trendkänsliga näsorna dvaldes.

Rovers (och ursprungligen GM:s) välkända 3,5-liters V8 fanns förstås under huven och gav 132 hk DIN. Det räckte till 161 km/tim i toppfart och 0–100 på cirka 15 sekunder, ”inte illa för en terrängbil”, noterade Ullén. Men törsten var svår, mellan 1,5 och 2,0 liter milen behövdes under testet.

Körningen gick utmärkt, även om den långa växelspaken var något trögrörlig och ljudnivån på landsväg störande. Med en närmast blygsam formulering uttryckte Ullén sin beundran inför fyrhjulsdriften:

”Det som ställer Range Rover i särklass även vid normal körning är dock friheten från hjulspinn. Med drivkrafterna uppdelade på fyra hjul i stället för två är detta ganska naturligt, men att man skulle kunna göra en fullgasstart i snöslask (när andra bilar stod med spinnande hjul) kom som en överraskning för mig.” 

”Vad som tilltalade mig mest var dock den funktionella robustheten hos bilen. Även utan terränggående förmåga skulle jag vilja ha en bil av det här slaget.”