Fiats floskelfest – när reklammakaren gav upp

Fiat Tipo såg modern ut och var det också när den dök upp 1989. Modellen ersatte Fiat Ritmo som den italienska biljättens konkurrent till bland andra Volkswagen Golf, Ford Escort och Opel Kadett. 

Nykomlingen hade en del bra lösningar som inte fanns hos någon annan, främst den helgalvaniserade karossen.

Annonsen ur Vi Bilägare är införd innan Tipo blev Årets Bil 1989, en utmärkelse som inte sällan vederfarits nya italienska bilmodeller just för att de varit nya italienska bilmodeller. Annonstexten blev märkligt håglös och rik på de vaga floskler som så ofta dyker upp i reklam för bilar. Hör här:

”… en stor europeisk bil som förenar det bästa hos andra bilar i en komplett bil.” ”Tipo är storleksklassens rymligaste bil.” ”Den bjuder på komfort som ingen annan i klassen.” ”Den har ett extremt lågt vindbrus och motorljud.” ”Tipo har en väghållning som ger både körglädje och säkerhet.” ”Tipo är byggd för att uppföra sig konsekvent i alla situationer.”

När dessa vassa köpargument var slut återstod följande: ”Tipo har en viktig egenskap till – kanske den viktigaste för en stor europeisk folkbil. Men den kan inte visas i ord och bild, inte mätas i siffror. Det handlar om en känsla som inte kan beskrivas här. Och det behövs inte.”

Reklammakaren gav helt enkelt upp!