Citroën GS oförtjänt i skuggan: ”En perfekt körmaskin”

DS i all ära – men den här Citroënmodellen förtjänar minst lika mycket hyllningar.

Det finns ingen ände på hyllningsartiklarna för Citroën DS, 65 år efter debuten. Visst, bilen är intressant ur många synvinklar, men enligt denne skribent presenterade Citroën 1970 en modell som är minst lika spännande och som sällan uppmärksammas: Citroën GS.

Modellen hör till en trio vanliga folkbilar som i tekniskt och kulturellt avseende var 1970-talets mest nydanande och avancerade. De andra två är förstås Alfasud med sin boxermotor, framhjulsdrift och tillverkning som ett socialt projekt i det fattiga södra Italien, samt Volvo 343 med sin remdrift och sin härstamning i nederländska DAF.

Eftervärldens dom mot trion har ju inte varit nådig, även om säkert även ägarna själva hade del i bilarnas förtida hädanfärder. Alfasud rostade otroligt de första åren, vilket saboterade den i grunden delikata helheten. Volvo 343, finns det något bilrelaterat problem den inte drabbades av innan Volvo lyckades styra upp det hela till en acceptabel bil (som till slut sålde bra)?

Citroën GS var, som rubriken i biltestet i Vi Bilägare nummer 12/1971 löd, MAGNIFIQUE när den kom. Den blev Årets Bil i Europa, en välsignelse eller förbannelse, och parade den berömda gashydrauliska fjädringen med ett kompakt, futuristiskt yttre som fortfarande är modernt.

GS hade särpräglad instrumentering (badrumsvågen …), p-broms i form av ett draghandtag ut ur instrumentpanelen (eftersom själva bromskonstruktionen i princip var monterad på andra sidan torpedväggen) och en boxermotor som var bensinsnål och tycktes tåla hur mycket plåga som helst. Inredningen var däremot av material som självdestruerade inför ägarens ögon.

»Inredningen var av material som självdestruerade inför ägarens ögon.«

I Jan Ulléns test inleds texten så här:

”Att bilkörning skulle kunna vara en njutningsfull sysselsättning, som ger utövaren någon annan behållning än den att bli transporterad från punkt A till punkt B, är i dag i vida kretsar en lika hädisk tanke som den att sex kan ha ett egenvärde utöver det att alstra barn var för drottning Sofia.”

Med Sofia avses, som var och en förstår, Oskar II:s gemål.

”Citroën GS kommer som en frisk fläkt i detta medelmåttighetens tidevarv. Det är en bil som törs vara annorlunda – och bättre – än sjuttiotalets enhetsbil Kadett-Cortina-Taunus-Corolla-Marina-brigaden. Det är åratal sedan en bil gav mig denna känsla. Innan vän av ordning beskyller mig för att röka hasch till frukost bör det tilläggas att Citroën GS också gör allt det där som en samhällstillvänd familjebil ska göra. Den är rymlig, den är sagolikt komfortabel, den är inte farligt snabb, den är säkrare att köra än kanske någon annan bil. Den är kort sagt en perfekt körmaskin.”

Bättre recensioner kan en bil inte få och GS sålde också bra, totalt cirka 18 000 bilar åren 1972–79 i Sverige. Var är de nu?!