Årets upplaga av bilsalongen i Genève blev inställd på grund av Coronaviruset. Hade den hållits som planerat är det ingen vild gissning att mycket av surret skulle ha handlat om alternativa drivsätt, vare sig det är el, hybrid eller vätgas.
Det skulle dock förvåna om någon visar upp en bil tänkt för atomdrift. Där är vi inte ännu och frågan är väl om vi någonsin kommer att bli det?
Annat var det på Genèvesalongen 1958, enligt en samtida rapport i Vi Bilägare. Förutom den sedvanliga armadan av (nästan) enbart bensindrivna bilar fanns den märkliga ”Arbel-Symetric” till beskådan. Det var en fransk skapelse försedd med pseudo-amerikansk front, en jättelik ostkupa till vindruta och en kupé som såg ut att svälja en busslast resenärer. På den något suddiga bilden från salongen står Arbel ironiskt nog alldeles intill en verklig mikrobil, den trehjuliga Heinkel Kabine.
Arbel var inte alldeles okänt för publiken, bara nästan. Redan 1950 hade bröderna Loubière, Casimir och Maurice, den ene försäljare, den andre ägare till en flygfirma i dåvarande Indokina, nuvarande Vietnam, visat en åttasitsig personbil försedd med elmotor vid varje hjul.
Dessa fick sin ström från en liten Simcamotor på 45 hk, men eftersom det mesta var tillverkat av aluminium behövdes heller inte så mycket effekt för att få fart på det hela. Bilen skulle masstillverkas under namnet Symétrie, lovade bröderna Loubière, och priset skulle bli sensationella 295 pund. Lovade bröderna Loubière …
Arbel-Symetric var en vidareutveckling, också med en elmotor vid varje hjul. Utställningsbilen hade alltjämt en bensinmotor som bas för deras drivning men bröderna Loubière tänkte experimentera med atomdrift. Man tänkte sig helt ”enkelt” att konvertera avfall från kärnkraftverk till behändiga kassetter som kunde tryckas in i bilen och agera som kraftkälla.
Atomidén fanns också hos andra tillverkare vid den här tiden, Ford inte minst. De spikade ihop en futuristisk pickup som skalmodell och kallade den för Nucleon. Atomreaktorn härbärgerades på flaket, var det tänkt. Sedan tänktes det inte så mycket längre.
Anrika Studebaker visade på samma Genèvesalong som Arbel sin helknasiga Studebaker-Packard Astral, också avsedd för atomdrift. Den såg ut som en flygande damsko med glasmössa på toppen och hade precis lika stor verklighetsförankring som Nucleon. Så fick Astral också hedersplats på Petersen Automotive Museum när utställningen ”The Misfits of Motordome” ägde rum för tio år sedan.
Arbel då? Nja, den franska regeringen invände mot användningen av atomavfall i bilar och någon vidare utveckling av brödernas planer blev det inte. Eftervärlden tackar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Atomkraft, Ja Tack!
Atomkraft, Nej tack.
Och hur atomavfallet ska tas om hand är fortfarande totalt olöst. Eftervärlden gråter.
Hoppas bilen står på något museum. Utan rostiga atomkasetter.
Om det gick att ha ett kärnkraftverk till motor i en bil, så skulle det räcka hela bilens livslängd. Så skulle idén vara för strålande, bokstavligen.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.