BMW:s kanske mest hyllade 3-serie: ”Vilken fullträff!”

Läsare som följt denna vinjett har kanske märkt att flera artiklar handlat om händelser under 1982–83? Det är ingen slump, de första åttiotalsåren inträffade mycket i bilindustrin som fick påverkan för lång tid framöver. Genombrottet för aerodynamiska former till exempel.

BMW hoppade inte oreserverat på det tåget utan förhöll sig mer konservativt, inte minst med den 3-seriegeneration som brukar kallas E30 (efter projektnamnet).

Visserligen hade karossens detaljer slipats av för att klyva vinden bättre än föregångaren E21 gjorde, men den strama helheten i kostymeringen behölls – i elegant utvecklad form.

Det är svårt att tänka sig någon BMW-modell som dels gjort ett så stilrent intryck precis direkt, dels stått sig så oerhört väl under de drygt 35 år som passerat sedan debuten.

Den välkände formgivaren Claus Luthe och hans något mindre kände kollega Claus Reisböck brukar tillskrivas designen. Luthe hade tidigare ansvarat för formerna på NSU Ro80, VW K70 (som började sitt liv som NSU), Audi 50 och åtskilliga andra tidlösa modeller.

I Vi Bilägare nummer 17/1982 provkördes och veks E30 ut, med röntgenteckning och allt för att visa nyheterna.

Föregångaren E21 hade, inte minst från Sverige, fått skarp kritik för att ha lynniga köregenskaper vintertid.

I Vi Bilägare gick debatten het under mitten av 1970-talet, med ägare, generalagent och fabrik i åtskilliga inlägg och svaromål. Bilen var lite väl ”sportig” i upprädandet och det förekom olyckssituationer där modellen i sig snarare än föraren pekades ut som orsak.

Därför var väghållningen prioriterad under utvecklingen av E30, utan att den speciella ”BMW-känslan” skulle gå förlorad. Alla som kört en E30, oavsett motor, kan nog skriva under på att det blev en sällsynt trivsam, hanterlig och helt enkelt kul bil att ratta, inte minst tack vare den exemplariska styrkänslan.

En av nyheterna var att 3-serien strax efter introduktionen också skulle komma med fyradörrarskaross. Det hade inte funnits tidigare. För utrymmena betydde det ingenting, E30 var smal och nätt över skuldrorna och baksätet bäst lämpat för barn, oavsett antal dörrar.

När sedan en kombiversion dök upp sommaren 1987 fick åtskilliga småbarnsfäder något att drömma om, men i sanningens namn rymdes knappast några barnvagnar i den heller.

I det trånga baksätet fanns i alla fall en praktisk, ny finess i form av speciella hållare för bälteslåsen, en liten plastslits i vilken bälteslåset trycktes in när det inte användes och på så sätt kom ur vägen. För mittbältet fanns en motsvarande slits mitt uppe på hatthyllan. 

Ordnung muss sein, så löd ledordet i stort och smått under utvecklingen av E30. Det syntes på helheten och ned på minsta detaljnivå att detta var en ovanligt propert utförd liten sedan.

Serieproduktionen startade 1982 och höll i sig ända till 1994. Under 1986 nåddes en topp, drygt 316 000 producerade exemplar, medan den totala tillverkningen blev drygt 2,4 miljoner bilar. Vilken fullträff!