Alfa Romeo Bertone-coupé var vacker och exotisk

En riktig sportvagn med leklynne och en stor dos personlighet – Alfas Bertone-coupé är exotisk och rättfram på samma gång. Och så vacker!

Alfa Romeos lilla GT-modell personifierar den italienska folksportbilen i allmänhet och Alfa Romeo i synnerhet. Den fanns i en rad olika utföranden under sin långa tillverkningstid, från 1300 Junior till 2000 GTV, för att inte nämna tävlingsversionerna.

Karossen med sina tunna takstolpar och välvda fram- och bakrutor har blivit legendarisk. Dess trubbiga linjer triggas till liv av spännande små krumbukter och plåtveck, som de första årsmodellernas märkliga knyck framtill på motorhuven, osthyveln kallad. Inget sitter där av en slump och därför behövs inga döljande kromlister. Tillsammans gör alla små anspråkslösa detaljer en spännande helhet, som så ofta när det gäller smakfull design.

Karossen lämnades i stort sett oförändrad fram till 1977 men med hjälp av mindre ändringar i front, på hjul och i inredning bytte modellen gradvis uttryck. Tidiga bilar har stora 15-tums plåtfälgar, senare modeller har lägre front, mindre och bredare hjul, mer plast i inredningen och andra säten.

På detaljnivå skiljer sig en tidig Bertone en hel del från de senare 70-talsmodellerna. I det här exemplaret från 1966 är inredningen betydligt mer påkostad.

Bertone-coupén var en lätt kärra som redan i originalutförande hade riktigt skapliga prestanda. Det sportiga morret från avgasmynningen fick dela på uppmärksamheten med insugsbrölet från dubbla Weber, ibland Dell´Orto- eller Solexförgasare. Fem växlar var standard från början!

Inredningen i bilen på bilderna med nackstödslösa stolar och plåtpanel som tillhör första generationen hängde med tills omdanade GTV 1750 dök upp 1968. Första åren hade 1750 ultrasnygga stolar (s k Zagato-inredning) i tunt skinn, och inredningen bär en lyxigare prägel med träfaner på såväl instrumentbräda som den mastiga tillkomna mittkonsolen. Samtidigt infördes 14-tums hjul och framför allt två iögonfallande mätarrundlar uppstickande bakom ratten. En gimmick som senare blivit synonym med Alfa Romeo.

Alfa Romeo Giulia Sprint GT 1966

Nypris: 25 100 kronor.

Motor: Rak fyra, två överliggande kamaxlar, två ventiler per cylinder. Dubbla förgasare. Vattenkylning. Volym 1 570 cm³. Max effekt 109 hk DIN vid 6 000 v/min. Max vridmoment 142 Nm vid 2 800 v/min.

Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift. Femväxlad manuell låda. Golvspak.

Mått: L 410/B 158/H 132 cm.

Fjädring/hjulställ: Skruvfjädring fram och bak. Fram nedre triangellänkar och övre tvärlänkar, bak stel axel. Hydrauliska stötdämpare fram och bak.

Bromsar: Skivor fram och bak. Servo.

Fartresurser: Toppfart 186 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim 11,1 s.

Förbrukning: 1,22 l/mil.

Livscykeln

1963 Alfa Romeo Giulia Sprint presenteras. Bertone står för designen.

1965 GTC – cabrioletversionen av Giulia – sätts under en kort period 1965–66 samman av Carrozzeria Touring i 946 ex. Autodelta, Alfa Romeos tävlingsavdelning, tar fram Giulia Sprint 1600 GTA.

1966 GT Veloce med en 3 hk starkare version av 1600-motorn lanseras. GT 1300 Junior tar över efter den ålderstigna Giulietta Sprint, som några år faktiskt sålts parallellt med Giulia Sprint. Under huven sitter företrädarens 1 290-kubikare.

1967 Veloce med en 1 750-kubikare på 109 DIN-hästar.

1970 Värsta tävlingsversionen GTAm med tvåliters motor trimmad till 237 hk. 1750 GTV får ny grill och inredning.

1972 2000 GTV efterträder 1750 GTV och bakom den än en gång nydesignade grillen finns en tvåliters motor på 132 hk. Bakaxel med diffbroms ger bättre fäste för all kraft. Junior går att få med 1600-motor. Ny grill förstås.

1977 Coupén läggs ner, efterträdaren GT byggd på Alfettamekanik har redan funnits ett par år. Totalt byggdes ca 225 000 exemplar av Bertone-coupén.