Stor, tung och - snabb

Under några dagar i augusti var det tävlingar för westernhästar i Skövde. Familjens snälla Palle skulle för första gången vara med och visa hur duktig han är på att mota kor.
I den stora kombin stuvades allt vad en cowboyhäst kan behöva för att visa sig från sin bästa sida: sadel, remtyg och filtar, stora rykt- och putslådan, hinkar och foder och divserse bra-att-haprylar.  Bilen blev vad man brukar kalla knökfull och själva fick vi knappast plats.

- Så här kan vi inte ha det i fortsättningen. Vi måste byta ut kombin mot en van.

- En buss! Svajig och trött och klumpig att ha i vardags….nej usch!

Precis ett sådant resonemang tänkte sig nog Ford när designchefen Claudio Messale fick i uppdrag att skapa S-Max: en bil för folk som vill ha bussens utrymmen, men inte dess karaktär. Något mitt emellan stor kombi och minivan.

Jämfört med en normal kombi är S-Max hög. Men jämfört med de flesta större familjebussar är den låg. Gamla Ford Galaxy, exempelvis, är 15 centimeter högre.  Den skarpa designen skiljer också ut S-Max i mängden: En svepande taklinje, kraftiga skärmbreddare,  enorma strålkastare och tuffa detaljer som högt placerade dimljus och stora luftintag.
Stilen kallas för "kinetic" .

- Den ska ge ett intryck av energi i rörelse, förklarar designchefen i ett försök att göra betraktaren klokare.

Trots att S-Max är förhållandevis lång och låg är den rymlig nog för att passa även riktigt stora människor.  Takhöjden i framsätet är över en meter och som lägst 94 centimeter längst bak. Med fem personer i bilen går det att stuva in över en kubikmeter last. Men trots utrymmena är atmosfären i S-Max lite mer trivsamt intim än i en högre familjebuss.

Det är klart att föraren märker att S-Max inte är någon personbil. Man sitter ungefär någon decimeter högre än i de flesta vanliga bilar - vilket främjar sikten och gör det lätt att kliva i och ur bilen. Den väldiga instrumentbrädan brer ut sig som ett flygellock i synfältet  (och speglar sig i vindrutan).  Bilen känns stor och tung - i början. Efter ett tag har den liksom börjat krympa.

Ford har laborerat med detaljer och vinklar som lurar ögonen och får S-Max att mer påminna om en stor kombi än om en minivan. Sidorna är höga och det får de åkande att känna som om de satt lågt i bilen. Den graciöst vinklade mittkonsolen ger en luftig, elegant touch åt interiören. Ratten lutar i 28 grader som in en personbil. Vindrutan sveper bakåt som i en sportkupé.

Förarstolen är högre än i en vanlig bil men den mer upprätta sittställningen passar de flesta väldigt bra. Inställningsmöjligheterna är oändliga - stolen kan skjutas cirka 30 centimeter i längsled och justeras ungefär sex centimeter i höjd. Framstolarna har höga sidor och fast svikt. De stöttar kroppen bestämt och det kan behövas, för det går att köra fort med S-Max.
Testet av Fords familjebuss förlades ofta till små krokiga väg- slingor, enbart för testförarnas nöjes skull. S-Max bärs upp av ett spänstigt chassi som den till stora delar har gemensamt med Volvo S80 - de båda bilarna delar cirka 40 procent komponenter. Motorn kommer från Skövde och passar perfekt i toppmodellen av S-Max. Turbofemman på 2,5 liter utvecklar 220 hk och sätter en rasande fart på plåtmassan. Från noll till hundra på 7,9 sekunder placerar S-Max bland sportkombibilarna.

I jämna landsvägsfarter arbetar motorn nästan knäpptyst, men när gasen trycks ned suger den i med ett dovt, vackert råmande. Den är råstark som få.

- Man kan välja växel efter hastighetsmätaren, konstaterade en av testförarna. Vid 20 km/tim lägger man i tvåan, vid 30 trean och så vidare. Och motorn drar hur fint som helst från 60 km/tim på sexan!

Sådan slökörning var dock sällsynt under testperioden. S-Max har en förmåga att hålla föraren vaken och alert. Växlar gör man gärna. Spaken sitter perfekt till - en kort liten handrörelse från ratt till knopp. När varvräknaren passerar 2 500 får motorn lite extra drag-glädje och svarar blixtsnabbt på gasen. 

Den starka motorn matchas av köregenskaper i sportklass. Styrningen är kvick och hjälper föraren att manövrera med exakt precision. Att föra S-Max igenom en låtsad undanmanöver med fyra skarpa svängar som runt ett hinder går förbluffande lätt.

Karossen är fint balanserad och farten måste vara ovanligt hög - över 70 km/tim - innan ESP-systemet griper in med en bestämd inbromsning. Men även om bromsarna slår till lyder bilen ratten och svänger som föraren vill.

Med ESP-systemet avstängt får S-Max lite svårare att hålla bakdelen i styr. Men den är inte svår att ratta tillbaka i rätt spår.

På krokvägar är det lätt att glömma bort att S-Max är en stor familjebuss. Den är smidig och stadig och svänger hårt utan att svaja. Fjädringen är fast - på gränsen till hård tycker en del. Hjulen håller vigt greppet även i hårda gupp men över små ojämnheter kunde testbilen bli en aning skakig. Detta tillskrev vi de extra låga sportdäcken (235/45  18) som lagts på för att göra bilen lite raffigare på bild.

I stadstrafik känns S-Max mera som den långa och breda bil som den är. Vändcirkeln är nästan tolv meter och det kan gå åt en del backning och omtag för att vända eller lotsa in bilen på en trång p-ficka.

Att S-Max roar sin förare är förstås bra men är passagerarna lika förtjusta? Jodå. Att de har gott om utrymmen har vi konstaterat. En ovanligt smart inredning höjer trivselfaktorn ytterligare. 

Baksätet består av tre separata stolar. De står på ett upphöjt golv, precis som i en biograf, vilket innebär att utsikten framåt blir  riktigt bra.

Stolarna går att skjuta var för sig i längsled hela 15 centimeter. Ett litet barn på mittplatsen kan således nästan komma fram i framsätet och en tonåring har plats att sträcka ut sina kalvben med stolen i bakersta läget. 

Stolarnas ryggstöd kan fällas bakåt och då vinklas samtidigt sittdynan om till en mera vilsamt lutande vinkel, vilket trötta passagerare hörts prisa.

S-Max är tillräckligt lång för att kunna förses med två säten till i bagageutrymmet. Dessa kostar 7 000 kr extra men gör förstås bilen extra användbar. Passagerarna sitter som gräshoppor på de låga sitsarna, men kan i alla fall skjuta in fötterna under stolarna framför. Ford säger att personer på upp till 180 cm ska kunna sitta längst bak, men det är en sanning med modifikation.

- Jag skulle inte vilja åka så här till Paris, men kanske till Enköping, fastslog en 178 cm lång testpassagerare.

I en S-Max med sju säten har Ford lyckats åstadkomma 32 olika sitt- och lastkombinationer. Mera flexibel kan näppeligen en bil bli. När bilen görs om för last fälls sätena enkelt ihop och lägger sig platt mot golvet. De tar bara några centimeter i höjdled. Om bilen utrustas med de två extra bakstolarna blir lastytan helt plan.  Och stor. Två kubikmeter gods går att stuva in mellan golv och tak och lasten kan vara över två meter lång.

Runt om i kupén finns det bastanta öglor att knyta fast godset i, men ett nät som hindrar last att kastas fram mot de åkande kostar 1 200 kr extra.

Väghållning, styrning och bromsar gör Ford S-Max till en mycket körsäker familjebuss och den är också säker när köregenskaperna inte räcker till för att undvika en olycka. Ingen annan familjebuss har uppnått lika höga poäng i Euro-NCAPs krocktester. Detta faktum har nog till stor del sin grund i att Volvo numera svarar för säkerheten i hela Fordkoncernen. Som standard i S-Max ingår bland annat sju krockkuddar (en för förarens knän) och pisksnärtskydd i framstolarna. 

Ford S-Max säljs i två versioner, Trend och Titanium, som skiljs åt av utrustning för 18 000 kr. Redan i grundutförande är bilen mycket välutrustad, men det går förstås att plocka på massor av extra. I den långa listan finns exempelvis svängbara strålkastare (4 800 kr), däckstrycksmätare (2 200 kr) och panoramaglastak (8 000 kr). Testbilen hade utrustats för 113 000 kr och betingade ett pris på 390 700 kr!

Det är en stor hög pengar, men att köpa en Ford S-Max behöver inte bli så dyrt.
Senare i höst lanseras bilen även med en fyrcylindrig motor på två liter och 145 hk till ett pris som ligger 38 000 kr under versionen med Volvos turbofemma.  Med 75 hästar färre i motorn tappar förstås bilen en del av sitt körglada temperament, men utrymmena och den enastående flexibiliteten finns ju kvar.
 

Testad i Vi Bilägare nummer: 12/2006