Nästa artikel
Rosttest: Suzuki Grand Vitara (2003)
Rost

Rosttest: Suzuki Grand Vitara (2003)

Publicerad 24 september 2003 (uppdaterad 28 november 2016)

Även inuti de bärande balkarna under Suzuki Grand Vitara fann rostexperten bruna härdar. På vissa ställen fanns spår av rostskyddsmedel och där var plåten frisk. Ett stenskott på motorhuven hade redan börjat frätas, vilket tyder på att karossens galvade lager är mycket tunt. Det finns gott om lagringsplatser för salt, våt smuts.

Innerskärmarna bak lämnar en kraftig, öppen hylla i skärmkanterna.  De bakre skärmbreddarna går ut över dörrarna och innanför kanten samlas lort som inte försvinner i en snabbtvätt utan måste skrubbas bort för hand. I dörrarna finns ett vagt försök till vaxbehandling, men det är långt ifrån övertygande.

Slitskyddet på underredet är dock välgjort.Längst bak hänger en bränsletank av plåt. Den är klädd med en skyddsplåt som blir en hylla för grus och smuts. Inte heller Suzuki Grand Vitara når över det sämsta rostbetyget ett.

Bilen är besiktad av Rostskyddsmetoder AB.

Rostskyddsgaranti: 6 år

Testinformation

Betyg rost: 1 av 5

Betyg

  • 5. Materialval, konstruktioner och övriga skyddsåtgärder är effektiva. Rostangrepp bör inte komma inom de första sex åren.
  • 4. Välgjort rostskydd med några tveksamma konstruktionslösningar som på sikt kan orsaka problem.
  • 3. Normalbra rostskydd där någon form av behandling gjorts i fabrik eller i efterhand. Konstruktioner/material kan under en tid rädda sämre behandling.
  • 2. Behandlingen är sparsam eller saknas ofta helt och hållet. Oftast enbart material av stål. Angrepp inom några år, inte alltid synliga för blotta ögat.
  • 1. Undermåligt rostskydd. Bilarna klarar inte en vinter på saltindränkta vägar utan angrepp. Behandling rekommenderas omgående.

Relaterade bildspel

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.