Jag läste i huvudstadens lokalblad att det ska sättas upp 110 nya laddstolpar, vilka ska serva de cirka 700 elbilarna som rullar omkring på gatorna. Två borgarråd ställde upp på invigningen av den första stolpen. Ulla Hamilton (M) och Per Ankersjö (C) passade på att lufta sin vision om Stockholm som elbilsstad. Detta ska inträffa redan om 16 år och jag har faktiskt lite svårt att se den bilden framför mig.
Om flera ska gå över till eldrivna bilar måste nog politikerna göra mer än snacka vackert. De kan ju resa över till Oslo och lära sig hur man kan ta bestämda steg mot utsläppsfria bilar. Om även Stockholm gav elbilsförarna lite förmåner, typ fria parkeringar, befrielse från trängselskatt och lov att köra i bussfilerna, skulle det nog bli mer fart på elbilsförsäljningen.
Men det räcker heller inte med 110 nya laddstolpar. Ska man kunna åka omkring i en elbil och känna sig lugn för att komma dit man vill och behöver, måste det gå snabbt och lätt att hitta tydligt utmärkta laddställen. Var de drygt 100 nya stolparna ska stå får man inte veta. Lämpliga platser är under utredning.
De närmaste dagarna ska jag kryssa omkring i stan och söka kontakt med några av de drygt hundra laddställen som redan finns. Jag ska provköra en ny elbil och känner redan små ilningar av räckviddsångest. I morgon, när bilen fått ladda över natten, måste jag fatta ett beslut: Ska jag våga åka med den till Södertälje?