Lättkörd och smidig

Inte en kombi, inte en renodlad minibuss utan ett ganska begåvat mellanting, så kan Avensis Verso sammanfattas. Den är drygt 4,6 meter lång, rymmer upp till sju personer men känns inte klumpigare att köra än en vanlig svensk kombi.

Modellen kom 2001 och fanns bara med en motor, en tvåliters bensinare på 150 hk. Verso genomgick en lättare aniktslyftning 2004 och då introducerades även en tvåliters turbodiesel med 116 hk.

Vi Bilägares testbil nummer 95 var en röd Verso med navigationssystem och metalliclack. I vintertestet imponerade den med väl fungerande värmepaket, det finns en extra fläkt som hjälper till att sprida luften till baksätena, och bra värmestolar. Trots att det är en ganska tung bil förvånade Avensis Verso med att uppföra sig följsamt och tryggt även vid forcerad körning i halka. Styrningen är känslig och väl balanserad och bilen behåller spåret även vid till exempel ett gasuppsläpp i kurva.

Även i semestertestet övertygade vår Verso. Tack vare långt axelavstånd har kupén kunnat göras utrymmeseffektiv, från vindruta till bakruta är det nästan 3,5 meter. Den låga takhöjden bidrar till känslan av personbil men gör att huvudutrymmet på tredje radens stolar är i minsta laget, här sitter inga vuxna längre än de absolut måste.

De fem sittplatserna bak kan lyftas ut var för sig och de flesta kör nog med de två bakersta stolarna ute för jämnan, då skapas nämligen ett mycket rymligt lastutrymme. Stolarna är ganska jobbiga att hantera och väger 14 kg per styck.

Med alla stolar på plats blir det inte mycket plats för bagage, men en bra finess är det dolda, baljformade utrymme som finns under golvet i bakluckan. Där ryms 70 liter till.

Att få in tunga prylar kan vara jobbigt eftersom lasthöjden är hela 75 cm.
På förarplatsen sitter de flesta bra. Stolarna pallar för långa etapper och förarmiljön är proper och väl genomtänkt.

Toyotan var den enda testbilen under 2002, som inte drabbades av några elektroniska bekymmer. Inte mycket annat heller, enda plumpen utgjordes av ojämn bromsverkan fram. Detta löstes genom rengöring och uppsmörjning av oken. Andra ägare har drabbats av skeva bromsskivor som krävt svarvning, rostande bromsskivor på grund av för lugn körning förekommer också. Annars är Avensis Verso en problemfri modell med hög byggkvalitet.
Det är bara till rostskyddet som vi ställer oss tveksamma. Konstruktionen är inte genomtänkt och behandlingen snålt tilltagen. När vår rostskyddsexpert testade bilen 2001 blev det bara en tvåa i betyg. Verso kommer att se snygg ut i många år framöver men risken att den äts upp inifrån är överhängande. En extra rostskyddsbehandling förlänger bilens livslängd.

Serviceintervallerna är korta, 1 500 mil, och detta samt en ganska hög förbrukning gör att ägarkostnaderna sticker iväg. Toyota hävdar att Verso klarar sig på 8,6 l/100 km vid blandad körning, vår förbrukning hamnade på 10 l/100 km.

Verso är inte krocktestad av Euro NCAP, inte heller Folksam har någon statistik runt modellen. Men redan föregångaren Toyota Picnic fick fyra stjärnor av Euro NCAP och det finns inget som tyder på att Verso är sämre.

Generellt är högbyggda bilar bra att sitta i om olyckan är framme.
Och det var den. En av våra extra förare körde av motorvägen i 110 km/h och hela bilens framvagn och en rad andra delar blev förstörda. Bilen såg ganska oskadd ut men reparationskostnaderna skulle bli för höga och bilen fick skrotas.

Testlagets slutomdöme blev övervägande positivt:
"Suveränt rymlig, praktisk, flexibel och driftsäker. Dessutom smidig och pigg att köra. Ljuset är väldigt bra, klimatanläggningen övertygar och stolarna är bekväma även vid etapper på nio-tio timmar. Minus för däcksbullret, den höga lasttröskeln och det tveksamma rostskyddet."

Det smarta konceptet i kombination med Toyotas goda rykte har gjort Verso till en mycket populär bil på begagnatmarknaden, andrahandsvärdet är nästan osannolikt bra och bilarna står inte länge och skräpar i bilhallarna.
Avensis Verso är numera ersatt av den mindre  Corolla Verso.