Långtest 2008: Audi A4 – trivseln svalnar

Dieselmotorn har ett härligt temperament; svarar direkt på gasen och och trycker på med kraft. Växellägena är korta och precisa, men alla sex växlarna behövs sällan. Motorn är så stark att man kan hoppa över både trean och femman. Dessutom är den snål. Man kommer nästan 120 mil på en tank.

Men att köra är en sak. Att åka en annan. När vägarna är långa och raka svalnar trivseln. Förarstolen håller inte för långa körpass. Svankstödet är näst intill obefintligt. Sätet har ungefär samma form som en gammal solstol av tyg och efter några timmar börjar ryggen värka. En av testförarna medför numera en kudde när han ska köra långt i A4.

Sittställningen är låg. För en kort förare känns det som att sitta i en mörk grop. Även testlagets storväxta hörs klaga på instängdheten. Att ta sig i och ur de låga sätena utan besvär kräver en gymnastisk läggning.

Än värre är det i baksätet. Där är lågt i tak och trångt i sidled och att ta sig in genom de snedskurna dörröppningarna är ett smärre företag. Vuxna sitter med benen i luften på den låga baksoffan.

Nya A4 har vuxit rejält jämfört med gamla modellen. Karossen är en decimeter längre och axelavståndet har ökats med hela 16 centimeter - det är nu bara en centimeter kortare än på Volvo V70. Men var Audi gjort av alla nya centimetrar har använts till är en gåta.

– Konstigt, sa en testpassagerare. Bilen ser så stor ut utanpå. Men den är trång som en småbil.

Tre barn kan till nöds färdas i baksätet, men mittplatsen är stenhård och den kraftiga kardantunneln i vägen för fötterna.

På vägar med grov asfalt kan det vara svårt att hålla kontakt mellan fram- och baksäte. Sommardäcken väsnas svårt och decibelmätaren visar att Audi A4 är bullrigast av alla våra fem testbilar. Detta är lite oväntat, eftersom bilen på alla sätt verkar vara så påkostad, välbyggd och gedigen.

Dessutom är den snygg, vilket kanske kan överbrygga en och annan brist.