Jazz och Colt - små familjebilar

Småbilarna Honda Jazz och Mitsubishi Colt har just anlänt i nypressade
kostymer. Jazz bygger på den gamla plattformen men för övrigt är bilen,
enligt Honda, ny till 90 procent. Mitsubishi hävdar att Colt är ny till
65 procent.

I tävlingen  Årets Bil missade Jazz en finalplats,
som i stället togs hem av nya Ford Fiesta. (Vi Bilägare har inhandlat
Jazz och Fiesta till 2009 års långteststall. Det blir en intressant
jämförelse.)

Dessvärre missar Jazz också att kvala in som
miljöbil, även om man väljer minsta motorn på 1,2 liter. En
miljöbils-Jazz hade troligen ökat intresset, främst i storstäderna.  

Senare
kommer däremot en s k mildhybrid som hamnar under den magiska
120-gramgränsen. Den har samma tekniska lösning som finns i Civic.

Klarar inte kraven
Inte
heller Colt klarar de krav som ställs för att få kallas miljöbil. Men
också här jobbas på nya motoralternativ och redan i vår annonserar
Mitsubishi två nya bensinare med stop-and-go-teknik  som klarar 115
respektive 119 g/km.     

Nåja, både Jazz och Colt är med 1,4-
respektive 1,5-liters bensinmotor snälla mot plånboken om man kör
lugnt. Vi klarade visserligen inte tillverkarens uppgivna förbrukning
med någon av dem, men blandad körning i ett land som Sverige innebär
högre genomsnittshastighet och då jobbar små motorer lite hårdare
vilket avspeglar sig i förbrukningen.

Utifrån betraktat är det
ingen avgörande skillnad på nya och gamla versionen av vare sig Jazz
eller Colt. Å andra sidan kan man ju säga att formen är ganska
optimerad. Ingen av dem är överdrivet höga. Karosshöjden överensstämmer
ungefär med en Volvo V70. Ändå har Mitsubishi och Honda lyckats erbjuda
förvånansvärt bra kupéutrymme.

Kändes inte i kroppen
Honda
Jazz hämtade jag hos importören i Malmö och körde raka spåret upp till
Stockholm. Jag klev ur för att tanka en gång, valde mindre vägar genom
Småland och undvek tråkiga E4. Det blev drygt 65 mil och ungefär nio
timmar i förarstolen. Det kändes inte alls i kroppen. Det är bra betyg
på förarstolen!

När vi i testlaget sedan fick händerna på Colt
kunde vi konstatera att samma sak gäller för Mitsubishin. Det är
förvånansvärt gott om utrymme i framstolarna. Stolarna är rejäla, med
bra längd och bredd på sittdynorna.

Man kan sänka respektive
höja förarstolarna med pumpreglage på såväl Jazz som Colt. Hondas stol
är i mitt tycke bäst, eftersom den är något mer skålad och dess
framkant något mer uppåtvinklad i nedersta läget. En lång förare sitter
alldeles utmärkt. I Colt kan man höja och sänka ratten. Men i Jazz är
ratten justerbar också i längdled. Det gör det lättare att få rätt
avstånd till pedaler och ratt. Det ger en viktig extrapoäng.

Kan skava
Mittpanelen
i små bilar är ofta lite för stor. Honda har dessutom en snygg och lite
profilerad kant, som kan skava långa förares knä. Men tack vare att
ratten går att dra emot sig kunde jag åka ett extra hack bakåt med
stolen, undvika irriterande knäskav och ändå få den körställning jag
önskade.
Mitsubishi har smalare och inte så långt neddragen mittpanel och körställningen känns ganska bra.

Snitsigare intryck
Hondas
instrumentbräda ger ett yngre och snitsigare intryck. Knappar och
reglage ser ungefär ut som i mellanklassbilar. Det är också väl
genomtänkt samtidigt som man försökt ge lite extra snits på utseendet,
t ex den runda displayen för värme- och ventilationsanläggningen.

Alla mätare är analoga, vilket gör dem lättare och snabbare att läsa av.
Vi
har egentligen inget att anmärka på Colt heller. Det ser bara lite
enklare och plastigare ut, t ex knappen med vilken man justerar de
yttre backspeglarna och rattarna för värmeanläggningen.

Honda
har för övrigt klimatanläggning som standard. Den är visserligen inte
lika sofistikerad som i en Accord men har i alla fall automatisk
justering av temperatur och luftflöde via ett "auto-läge". I Colt är
inte klimatanläggning  standard, men AC ingår.  

Jazz och Colt
har i många avseenden liknande utformning och lösningar. Båda har för
att vinna utrymme långt framdragna A-stolpar. Och för att minska
problemet med skymd sikt snett framåt har en extra liten skvallerruta
tillkommit mellan de två främre takstolparna.

Minskar problemet
Det
minskar problemet delvis men stolparna lyckas ändå nära på dölja en hel
människa i en gatukorsning. Jazz har en något smalare stolpe.

Elektriskt
styrservo är något som inte alla gillar. Fördelen är lägre vikt och
bränsleförbrukning men den ger viss svårighet att åstadkomma fin
vägkontakt genom ratten.

Vi tycker att styrkänslan är bra i båda
bilarna. Honda har dessutom en mycket lättgående styrning vid låg fart.
Det blir lätt som en plätt att trixa in bilen på en trång parkering.

På
motorväg upplevde vi att Honda Jazz krävde lite mer av små
korrigeringar, en liten invändning på en annars mycket trevlig
körkänsla. Colt upplevdes som lugnare. Det kan bero på valet av
vinterdäck eller vindkänslighet.

Stabila och trygga
Båda
är stabila och trygga också vid långkörning i svenskt motorvägstempo.
Det känns inte som om man hamnar i strykklass  på grund av bilarnas
kompakta format.

Att köpa en liten bil ger bonus vid tankningen.
Med vanliga bensinmotorer klarar sig Jazz och Colt på sex-sju liter per
100 km trots att motorerna förstås får jobba lite hårdare för att hänga
med i 110-tempo jämfört med en mellanklassares två-litersmotorer.

Vid
jämförande testkörning på 44 mil drog båda exakt 27 liter. Enligt
Hondas färddator är det 5,5 l/100 km. Det är alltså snarare 6,1. Bra
ändå tycker vi. Försiktigare gaspådrag lär rendera i än lägre
förbrukning.

Vad som inte är så särskilt bra är ljudnivån. Med
vinterdäck upplevs dock inte oväsendet som mer besvärande än i någon
annan bil. Frågan är hur det blir med sommardäck. Bullrigare, men hur
mycket värre? Båda har dock gjort vissa insatser. Honda klarar grov
asfalt märkbart bättre än Colt På slät väg är skillnaden försumbar.

Vassare buller
Ljudmätningen
visar att Jazz har ett aningen dovare och mer dämpat ljud. Bullret i
Colt har en vassare karaktär och man hör motorns lite aggressiva ton
särskilt vid acceleration. En rostskyddsbehandling skulle troligen
dämpa vissa ljud från vägen i både Honda och Mitsubishi.

Mitsubishi
har slutat med den omfattande behandling mot rost som tidigare gjordes
i Sverige. Honda hävdar att man sedan 12-åriga rostskyddsgarantin
infördes, sprutar med ett mycket tunt vax som tränger in överallt, men
är osynligt. Vi kan inte konstatera att ett skydd finns, eller hävda
motsatsen. Vi kan se att viss behandling görs på Jazz i importhamn.

Utrymmet
i kupén är imponerande såväl i Jazz som i Colt. Även förare på drygt
1,80 meter  får plats bakom ratten men också i baksätet. Takhöjden är
utmärkt, bättre än i många mellanklassbilar. Benutrymmet räcker precis.
Fler
än två i baksätet är knappast realistiskt även om det finns tre
bilbälten. Mittbältet i Colt är monterat i ryggstödet, på Jazz i taket.
Men med tanke på hur ryggstödet fjädrar betänkligt vid tryck är det mer
obekväma takfästet ändå att föredra.

I Honda ryms mer
Bagageutrymmet
är på måttliga 186 liter i Mitsubishi. Det är lagom för fyra
plastkassar mat, men inte mer. I Honda ryms betydligt mer. Bagaget
uppges vara 335 liter, 399 om man använder det extra utrymmet under
golvet där reservhjulet kunde ha legat.

I Honda fick vi faktiskt
in en barnvagn av det mindre formatet. Det hade aldrig gått utan att
fälla baksätet i Mitsubishi. Och för att fälla ryggstödet måste sitsen
först vikas upp mot framstolarna. I Jazz behöver man bara fälla ned
ryggen så försvinner sitsen av sig självt under ryggstödet. Under en
lucka finns dessutom en finurlig "hängmatta" för smågrejor, eller så
kan man vika upp en del av luckan och få flera etage respektive större
djup. Klurigt!

Inte nog med det. I Jazz kan man  dessutom fälla
upp baksätets sits mot ryggstödet, vilket förklarar Hondas benämning på
arrangemanget - "biosäten". Det ger en utmärkt bra plats för skrymmande
föremål.