Jazz och Colt - små familjebilar

Småbilarna Honda Jazz och Mitsubishi Colt har just anlänt i nypressade kostymer. Jazz bygger på den gamla plattformen men för övrigt är bilen, enligt Honda, ny till 90 procent. Mitsubishi hävdar att Colt är ny till 65 procent.

I tävlingen  Årets Bil missade Jazz en finalplats, som i stället togs hem av nya Ford Fiesta. (Vi Bilägare har inhandlat Jazz och Fiesta till 2009 års långteststall. Det blir en intressant jämförelse.)

Dessvärre missar Jazz också att kvala in som miljöbil, även om man väljer minsta motorn på 1,2 liter. En miljöbils-Jazz hade troligen ökat intresset, främst i storstäderna.  

Senare kommer däremot en s k mildhybrid som hamnar under den magiska 120-gramgränsen. Den har samma tekniska lösning som finns i Civic.

Klarar inte kraven
Inte heller Colt klarar de krav som ställs för att få kallas miljöbil. Men också här jobbas på nya motoralternativ och redan i vår annonserar Mitsubishi två nya bensinare med stop-and-go-teknik  som klarar 115 respektive 119 g/km.     

Nåja, både Jazz och Colt är med 1,4- respektive 1,5-liters bensinmotor snälla mot plånboken om man kör lugnt. Vi klarade visserligen inte tillverkarens uppgivna förbrukning med någon av dem, men blandad körning i ett land som Sverige innebär högre genomsnittshastighet och då jobbar små motorer lite hårdare vilket avspeglar sig i förbrukningen.

Utifrån betraktat är det ingen avgörande skillnad på nya och gamla versionen av vare sig Jazz eller Colt. Å andra sidan kan man ju säga att formen är ganska optimerad. Ingen av dem är överdrivet höga. Karosshöjden överensstämmer ungefär med en Volvo V70. Ändå har Mitsubishi och Honda lyckats erbjuda förvånansvärt bra kupéutrymme.

Kändes inte i kroppen
Honda Jazz hämtade jag hos importören i Malmö och körde raka spåret upp till Stockholm. Jag klev ur för att tanka en gång, valde mindre vägar genom Småland och undvek tråkiga E4. Det blev drygt 65 mil och ungefär nio timmar i förarstolen. Det kändes inte alls i kroppen. Det är bra betyg på förarstolen!

När vi i testlaget sedan fick händerna på Colt kunde vi konstatera att samma sak gäller för Mitsubishin. Det är förvånansvärt gott om utrymme i framstolarna. Stolarna är rejäla, med bra längd och bredd på sittdynorna.

Man kan sänka respektive höja förarstolarna med pumpreglage på såväl Jazz som Colt. Hondas stol är i mitt tycke bäst, eftersom den är något mer skålad och dess framkant något mer uppåtvinklad i nedersta läget. En lång förare sitter alldeles utmärkt. I Colt kan man höja och sänka ratten. Men i Jazz är ratten justerbar också i längdled. Det gör det lättare att få rätt avstånd till pedaler och ratt. Det ger en viktig extrapoäng.

Kan skava
Mittpanelen i små bilar är ofta lite för stor. Honda har dessutom en snygg och lite profilerad kant, som kan skava långa förares knä. Men tack vare att ratten går att dra emot sig kunde jag åka ett extra hack bakåt med stolen, undvika irriterande knäskav och ändå få den körställning jag önskade.
Mitsubishi har smalare och inte så långt neddragen mittpanel och körställningen känns ganska bra.

Snitsigare intryck
Hondas instrumentbräda ger ett yngre och snitsigare intryck. Knappar och reglage ser ungefär ut som i mellanklassbilar. Det är också väl genomtänkt samtidigt som man försökt ge lite extra snits på utseendet, t ex den runda displayen för värme- och ventilationsanläggningen.

Alla mätare är analoga, vilket gör dem lättare och snabbare att läsa av.
Vi har egentligen inget att anmärka på Colt heller. Det ser bara lite enklare och plastigare ut, t ex knappen med vilken man justerar de yttre backspeglarna och rattarna för värmeanläggningen.

Honda har för övrigt klimatanläggning som standard. Den är visserligen inte lika sofistikerad som i en Accord men har i alla fall automatisk justering av temperatur och luftflöde via ett "auto-läge". I Colt är inte klimatanläggning  standard, men AC ingår.  

Jazz och Colt har i många avseenden liknande utformning och lösningar. Båda har för att vinna utrymme långt framdragna A-stolpar. Och för att minska problemet med skymd sikt snett framåt har en extra liten skvallerruta tillkommit mellan de två främre takstolparna.

Minskar problemet
Det minskar problemet delvis men stolparna lyckas ändå nära på dölja en hel människa i en gatukorsning. Jazz har en något smalare stolpe.

Elektriskt styrservo är något som inte alla gillar. Fördelen är lägre vikt och bränsleförbrukning men den ger viss svårighet att åstadkomma fin vägkontakt genom ratten.

Vi tycker att styrkänslan är bra i båda bilarna. Honda har dessutom en mycket lättgående styrning vid låg fart. Det blir lätt som en plätt att trixa in bilen på en trång parkering.

På motorväg upplevde vi att Honda Jazz krävde lite mer av små korrigeringar, en liten invändning på en annars mycket trevlig körkänsla. Colt upplevdes som lugnare. Det kan bero på valet av vinterdäck eller vindkänslighet.

Stabila och trygga
Båda är stabila och trygga också vid långkörning i svenskt motorvägstempo. Det känns inte som om man hamnar i strykklass  på grund av bilarnas kompakta format.

Att köpa en liten bil ger bonus vid tankningen. Med vanliga bensinmotorer klarar sig Jazz och Colt på sex-sju liter per 100 km trots att motorerna förstås får jobba lite hårdare för att hänga med i 110-tempo jämfört med en mellanklassares två-litersmotorer.

Vid jämförande testkörning på 44 mil drog båda exakt 27 liter. Enligt Hondas färddator är det 5,5 l/100 km. Det är alltså snarare 6,1. Bra ändå tycker vi. Försiktigare gaspådrag lär rendera i än lägre förbrukning.

Vad som inte är så särskilt bra är ljudnivån. Med vinterdäck upplevs dock inte oväsendet som mer besvärande än i någon annan bil. Frågan är hur det blir med sommardäck. Bullrigare, men hur mycket värre? Båda har dock gjort vissa insatser. Honda klarar grov asfalt märkbart bättre än Colt På slät väg är skillnaden försumbar.

Vassare buller
Ljudmätningen visar att Jazz har ett aningen dovare och mer dämpat ljud. Bullret i Colt har en vassare karaktär och man hör motorns lite aggressiva ton särskilt vid acceleration. En rostskyddsbehandling skulle troligen dämpa vissa ljud från vägen i både Honda och Mitsubishi.

Mitsubishi har slutat med den omfattande behandling mot rost som tidigare gjordes i Sverige. Honda hävdar att man sedan 12-åriga rostskyddsgarantin infördes, sprutar med ett mycket tunt vax som tränger in överallt, men är osynligt. Vi kan inte konstatera att ett skydd finns, eller hävda motsatsen. Vi kan se att viss behandling görs på Jazz i importhamn.

Utrymmet i kupén är imponerande såväl i Jazz som i Colt. Även förare på drygt 1,80 meter  får plats bakom ratten men också i baksätet. Takhöjden är utmärkt, bättre än i många mellanklassbilar. Benutrymmet räcker precis.
Fler än två i baksätet är knappast realistiskt även om det finns tre bilbälten. Mittbältet i Colt är monterat i ryggstödet, på Jazz i taket. Men med tanke på hur ryggstödet fjädrar betänkligt vid tryck är det mer obekväma takfästet ändå att föredra.

I Honda ryms mer
Bagageutrymmet är på måttliga 186 liter i Mitsubishi. Det är lagom för fyra plastkassar mat, men inte mer. I Honda ryms betydligt mer. Bagaget uppges vara 335 liter, 399 om man använder det extra utrymmet under golvet där reservhjulet kunde ha legat.

I Honda fick vi faktiskt in en barnvagn av det mindre formatet. Det hade aldrig gått utan att fälla baksätet i Mitsubishi. Och för att fälla ryggstödet måste sitsen först vikas upp mot framstolarna. I Jazz behöver man bara fälla ned ryggen så försvinner sitsen av sig självt under ryggstödet. Under en lucka finns dessutom en finurlig "hängmatta" för smågrejor, eller så kan man vika upp en del av luckan och få flera etage respektive större djup. Klurigt!

Inte nog med det. I Jazz kan man  dessutom fälla upp baksätets sits mot ryggstödet, vilket förklarar Hondas benämning på arrangemanget - "biosäten". Det ger en utmärkt bra plats för skrymmande föremål.