Förskräckligt resultat

Mellanklassaren Renault Laguna presenterades i sin första upplaga hösten 1994 och var en vettig men ganska trist bruksbil. När det var dags för Laguna II år 2001, hade Renault tagit nya grepp för att uppfattas som lite mer modern. Designen var tuff och uppseendeväckande och istället för vanlig startnyckel skulle man sticka in en platt plastbit i panelen.
Extra skjuts fick lanseringen av den nya modellen när resultatet från krocktestet i Euro NCAP offentligjordes. Laguna II hade som första bil någonsin fått fem stjärnor i betyg.

Två karossvarianter finns, nämligen en femdörrars halvkombi och en kombi. Trots att yttermåtten är större än på föregångaren är inte Laguna II rymligare, tvärtom. Sitthöjden har minskat med flera centimeter och särskilt bak leder det till en obekväm sittvinkel.

Lastutrymmet i kombin har på grund av ett mer lutande bakparti förlorat också en hel del i volym. Den låga och snitsiga karossen är dessutom svår att överblicka vid parkering.

Från början fanns fyra bensinmotorer att botanisera bland. Minst är 1,6 med 107 hk, sedan kommer 1,8 med 120 hk, 2,0 med 140 hk och 3,0 V6 med 207 hk. Senare tillkom även en turbomotor, först med 163 hk och sedan 170 eller 205 hk. En rad dieselalternativ på 105-135 hk finns också, men i begränsad omfattning i Sverige.

Under 2005 fick Laguna II ny front och en rad andra detaljer uppdaterades. En facelift, helt enkelt.

Vi Bilägares testbil nummer 93 var en Laguna II Touring med 1,8-litersmotor och utrustad med en rad finesser som regnsensor, backvarnare och däcktrycksövervakning. Två av dessa finesser bedömdes som undermåliga för svenska förhållanden efter vårt omfattande vintertest.

Backvarnarens sensorer blev snabbt belagda med snö och is vilket gjorde att varningssignalen tjöt så fort backen lades i och regnsensorn klarade inte av att hantera den typiska gegga som hamnar på vindrutan vintertid i vårt land. Samtidigt uppskattades det lugna och trygga uppträdandet i halka, den komfortabla fjädringen liksom den trevliga förarplatsen med sina tydliga och lättfunna reglage.

Vår Laguna II drabbades av en del fel under testperioden, bland annat var startkortet en ständig källa till irritation.

Batterierna tog ofta slut och den nödnyckel som finns gömd i kortet och som ska användas om kortet slutar fungera, gick inte att låsa upp med.
Många andra ägare har också haft liknande problem, särskilt på bilar av de första årsmodellerna.

Kanske var Renault lite väl ivrig att lansera den nya tekniken.
Den automatiska däcktryckskontrollen hjälpte oss att i tid upptäcka en punktering vid ett tillfälle men ställde också till med en del krångel som krävde verkstadsbesök för att åtgärdas.

Laguna får extremt många anmärkningar av Bilprovningen, mest på spindelleder och bromsar. Liksom många andra bilar med skivbromsar bak, kan Laguna drabbas av rostiga skivor bak.  
Rostskyddet på karossen är däremot föredömligt, Vi Bilägares expert nästan jublade när han fick se hur väl genomtänkt konstruktionen och behandlingen var.

Det stod ganska tidigt klart att vi valt "fel" motor, den lilla 1,8-literssnurran var dels alldeles för svag för den stora bilen, dels tog den nästan 20 procent mer bränsle än vad tillverkaren uppgivit.

När det var dags för Laguna II att mönstra av var avskedstalet ganska ljumt hållet: "Snygg att titta på och mycket behaglig och säker att åka i, men inte så rymlig. Startkortet är mer till besvär än nytta och 1,8-litersmotorn är både klen och törstig. En bil för den som tycker åkkomfort och snitsiga former är viktigare än maximala utrymmen."

Att hitta en begagnad Laguna II är enkelt och att hitta en verkstad som kan serva den är ännu simplare eftersom det är Volvo som sköter agenturen för märket. Det gör samtidigt att servicekostnaderna i storstäderna är ganska höga, de stora Volvoverkstäderna har mycket höga timkostnader.
Priserna på begagnade exemplar är förhållandevis låga, särskilt på de första årsmodellerna.