Volvo V90 D3 AWD (2017)

Nog är det en speciell känsla att hämta en fabriksny långtestbil som Volvo V90 D3 AWD med automatlåda. Det är heller ingen djärv gissning att detta blir en av de mest sålda versionerna under 2017.

Redan på väg ut från återförsäljaren börjar per automatik jämförelserna med de V90 och S90 i dieselversioner vi tidigare provkört och testat, alltså D5 och D4 med motorer på 235 respektive 190 hk i lyxutförandet Inscription. Vår bil i Businessutförande är enklare men knappast påver. Vi har valt till klimatpaket med motorvärmare för 8 900 kronor, Volvo On Call för 4 900 kr och Smartphone link för 2 900 kronor.

Tygklädseln av standardsnitt är svart och har en struktur som ger kostymkänsla. Inredningen i övrigt är också svart utan att verka dyster. Kromlinjer i panelen lättar upp och innertaket är vitt. Ergonomi och inställningsmöjligheter är av toppklass, exempelvis innehåller konsolen mellan stolarna fram verkligt genomtänkta fack av större och mindre storlek. Kupén i sig är förstås lika rymlig som i alla versioner, sittkomforten såväl fram som bak är verkligen av  högsta klass den också.

Vi är fortfarande inte helt övertygade om förträffligheten med den stora touchskärmen Sensus. Innehållet är verkligen rikligt men själva principen att gömma mängder av funktioner bakom diverse menyer och gardiner och göra dem åtkomliga med uppmärksamhetsstjälande fingertryckningar och svepningar är inte optimal. Trots att det också finns diverse genvägar sker aldrig handhavandet per automatik som med mer konventionella lösningar. Personligen skulle jag dessutom önska att genomsnittsförbrukningen kunde visas konstant framför föraren, nu får den tryckas fram med en knapp på ratten vid varje önskat tillfälle.
 
Åkkomforten är rena kalaset. I testet av V90 D4 fanns en fundering om enklare versioner med mindre hjul/däck än testbilens lågprofilerade 20-tummare kanske skulle bli alltför mjuka i gången, men så är det inte. Vår D3 arbetar följsamt men ändå distinkt på alla underlag och någon känslighet för julhelgens och mellandagarnas hårda vindar märktes inte. Bilen rullar på Nokian R2-däck i dimension 225/55 R17 och upplevs som riktigt tyst i alla farter.

Någon ljudmätning har vi ännu inte hunnit med, däremot har bilen fått utstå våra ordinarie accelerationstester. Det skedde redan före 100 körda kilometer, dels av ren nyfikenhet för vad en alldeles rå motor egentligen kan prestera, dels för att vi under det ordinarie sommartestet och när 4 000-milagränsen närmar sig kunna göra nya tester för jämförelsens skull.

Bilen är tung, tjänstevikten är  1 915 kg, och vikteffekten därmed måttliga 12,8 kg/hk. Skillnaderna mot den V90 D4 vi testade under sensommaren 2016 blev avsevärda. Den bilen klarade 0–100 km/tim på 9,1 sekunder och 0–400 meter på 16,3 s. Omkörningsaccelerationen 70–110 km/tim tog 5,4 s. Motsvarande siffror för vår nya D3 blev 0–100 km/tim på 11,1 s (fabriken anger 10,5 s), 0–400 meter på 18,3 s och omkörningen 70–110 km/tim på 7,3 s. Av dessa är förstås den sistnämnda den mest intressanta för vardagskörningen, hittills presterar vår D3 i detta avseende ungefär som en 130-hästars Renault Talisman diesel gjorde i ett annat test 2016. Det är snudd på för dåligt men kommer antagligen och förhoppningsvis att bli bättre.
 
Bilens maximala släpvikt är bra, 2 200 kg, men på B-kort kan inte mer än 1 120 kg dras. Det är en klar begränsning. Likadant är det med det omskrivna bagageutrymmet – det är helt enkelt inte lika rymligt som i tidigare Volvkombi. Kombinationen dragvikt/lastutrymme kan vara ett riskmoment för Volvo. Att en fyrhjulsdriven och i allt annat övrigt så väl utformad kombi som V90 har så medioker total last- och fraktförmåga i vikt räknat kan nog få en del spekulanter att söka alternativ.

För oss har långresan i alla fall startat, håll utkik efter kommande långtestrapporter!
 
Diskutera: Vad tycker du om Volvo V90?