Provkörning: Volvo V50 1,6 D Driv-e

Förutsättningarna är knappast idealiska för snålkörning. Temperaturen visar på minus. Himlen är gråmulen, lite snö singlar runt i luften och på 16-tumsfälgarna sitter vinterdäck.  

– Perfekt, tänker jag lite elakt. Nu tvingas Volvos nya miljödieslar bevisa vad de går för under realistiska förhållanden.    

Två modellversioner finns att välja på vid provkörningen, C30 och V50. Motorn är densamma i båda bilarna: en ekonomitrimmad 1,6-litersdiesel på 109 hk som ursprungligen kommer från Ford.

Jag börjar med kombin och tar, tillsammans med en kollega, plats i en metallicgrön V50 1.6 D Driv-e. En snabb titt i faktabladet ger besked: den deklarerade bränsleåtgången är 4,5 l/100 km. Ingen annan kombi bland V50:s närmaste konkurrenter kommer för närvarande ned i de siffrorna.      

Men hur klarar sig Volvon i verkligheten? Går det verkligen att komma i närheten av den uppgivna förbrukningen?

Låter plågad
Svaret ska ges på en 14 mil lång testlinga som både är kuperad och har varierande fartgränser: motorväg, 90-/70-vägar och några 50-sträckor. Ingen tillrättalagd snålsträcka, med andra ord.  

Jag och min medchaufför bestämmer oss för en gemensam strategi. Vi ska köra ekonomiskt, strikt hålla hastighetsgränserna (men inte krypa under) och slaviskt lyda växlingsindikatorns order.

Det sistnämnda känns ibland lite konstigt. Indikatorn tvingar oss ofta att ligga kvar på en högre växel än vi normalt skulle göra i motluten. Men vi litar på tekniken och går inte ned till fyran, trots att motorn då och då låter ganska plågad.

Belöningen kommer när vi går i mål. Färddatorn visar 4,3 l/100 km och det betyder vi har kört klart snålare än den uppgivna förbrukningen. Helt klart tycks Volvos nya snålprogram Driv-e ha goda förutsättningar att hålla vad det lovar.

Men vi reserverar oss på en punkt: färddatorn kan visa fel. Dessutom innehöll testslingan förhållandevis lite stadskörning. Å andra sidan var varken väderleksförhållanden eller däcksutrustning särskilt gynnsamma för låg förbrukning. Så det kanske tar ut varandra, åtminstone till viss del.

Bortsett från den lilla pilen som uppmanar föraren att växla upp eller ned ser den nya snål-Volvon ut precis som en vanlig V50 inuti. Inte heller när det gäller köregenskaper och prestanda märks någon egentlig skillnad mellan bilarna, utom i ett avseende: V50 Driv-e rullar betydligt lättare än standardbilen. Det känns nästan som om den har frihjul när man släpper gasen.

Ingen uppoffring körmässigt
Det sänkta chassiet, tio mm, gör också att snål-Volvon är aningen stummare och stötigare än vanliga V50. Men skillnaden är bagatellartad och lär inte störa ens den mest känslige.  

Kör- och komfortmässigt är det ingen uppoffring att åka snål-Volvo och ekonomiskt är det till och med en fördel. Grundpriset för Driv-e är detsamma som för den vanliga 1,6-litersdieseln. Men i praktiken blir Driv-e billigare, eftersom staten bjuder privatpersoner på 10 000 kronor i miljörabatt om bilen registreras före juli.  

Det enda man behöver pruta på är släpvikten, som sänkts med 500 kg till blygsamma 800 kg. Orsaken är att motorn får sämre kylning i Driv-e, eftersom grillen av aerodynamiska skäl till stor del är igensatt.

Vi hann även med en tolvmilarunda med en C30 1.6 D Driv-e, som på papperet ska vara ännu snålare än V50:n. Det var den inte, visade det sig. Vi hamnade på exakt samma förbrukning och snitthastighet enligt färddatorn: 4,3 l/km och 69 km/tim.