Provkörning: Volkswagen Polo GTI (2011)

Det kanske inte var så smart att provköra Volkswagen Polo GTI när vintern var som kallast och halast. Men vi kunde inte låta bli att sno åt oss denna lilla bilkaramell så fort den stod klar för oss biljournalister. Att läsa de tekniska specifikationerna är en svår frestelse:

Motorn är på 1,4 liter, har direktinsprutning och får kraft av både en kompressor (på låga varv) och turbo. 180 glada hästar som, när de får lösa tyglar, skenar iväg till 100 km/tim på 6,9 sekunder.

Man behöver inte driva på med växelspaken, motorn är ihopkopplad med Volkswagens blixtsnabba automatväxlade DSG-låda som byter kuggar snabbare än de flesta förare kan. Men den som vill försöka tävla med automatiken kan göra det med växlingsknappar på ratten.

Om det bara inte hade legat så mycket snö och is mellan drivhjulen och asfalten...

– Bilen är roligast nere i garaget, suckade en frustrerad provförare.

På de få fläckar som vi lyckades hitta fäste visade sig Polo GTI vara precis så kvick och lätthanterlig som man kan förvänta sig av en liten bil där varje hästkraft bara behöver orka med sju kilo kaross. Den sticker iväg som skjuten ur en slangbella och rör sig som om styrningen vore direktlänkad till förarens händer.

Det var 15 grader kallt vid provkörningen men det var inte för att fjädringen hade frusit som bilens rörelser var korta och bestämda. Fjädringen är anpassad för fartresurserna och däcken hjälper knappast till att mjuka upp gången. De har 40-profil och sitter som tunna gummiband på 17-tumsfälgarna.

Rutigt tyg
De låga däcken avslöjar GTI:n men för övrigt är den diskret med att visa sin karaktär. Överdrifter ligger inte för Volkswagen. Ett par kromade avgaspipor och en liten vinge ovanför bakfönstret berättar i alla fall vilken bil som just kört om.

Den som gluttar in i bilen ser däremot direkt vad det är för en kanalje. Sportstolarna – som har höga sidor och hård svikt och är väldigt sköna – har fått ett rutigt tyg, vilket Volkswagen anser hör ihop med sportighet. Den kraftiga ratten är tillplattad i nederdelen och formad för att hållas stadigt.

Det perforerade skinnet har fogats ihop med röda dekorsömmar. Det är både snyggt och lite hetsande.

Instrumenten är däremot  inte särskilt uppiggande. Mätarna ser ut som i vilken annan Polo som helst, fast hastighetsmätaren har fått en skala till 280. Det är onödigt eftersom den stannar på strax under 230. Nog hade det varit kul med en liten turbomätare eller något annat sportigt instrument att snegla på.

En färddator finns det i alla fall. Den berättar att motorn klarar sig med runt sex deciliter bensin per mil. Det är nog tur, för det ska hällas 98 oktan i tanken.

Vettig investering
En Volkswagen Polo går att köpa för under 134 000 kr men den som sneglar åt GTI:n får lägga på minst 86 000 kronor. Grundversionen har bara två dörrar, vilket somliga tycker är det rätta på en GTI-modell. Men det går att köpa till bakdörrar (för 6 400 kr) om man nu vill ha en mer familjevänlig modell.

I grundpriset ingår den utrustning som de flesta klarar sig med, men det finns förstås en tillvalslista av ansenlig längd. En farthållare kan nog vara en vettig investering, för framåt våren, när Polo GTI får fäste under sina 215 mm breda hjul, blir den nog svår att hålla in.