Provkörning: Volkswagen Polo 1,4

Utvecklingschefen hos Volkswagen, doktor Ulrich Hackenberg, 59, är en ganska tillknäppt gentleman som inte drar vitsar och gapskrattar vid middagsbordet. Men ta fram bra och roliga bilar, det kan han!

Med allvarlig min presenterar han femte generationen av VW Polo.

- Vi vill att folk direkt ska se att det här är en bil med hög kvalitet, säger doktor Hackenberger.

Jodå. Det gör man. För designen står den geniförklarade italienaren Walter de´Silva och han har gjort en kaross som påminner om VW Golf: kraftiga sidor med "axlar", bakdel som breddas i tre bestämda steg och rak grill.

- Det är Volkswagens DNA, förklarar de´Silva.

Doktor Hackenberg fortsätter:

- Intrycken av nya Polo ska liksom komma i tre vågor. Första vågen - utsidan. Andra vågen - kupén. Kvalitetsintrycket ska bestå när man öppnar dörrarna.

Stämmer. Det gör det. Formerna på paneler och detaljer är bestämda och lugna. Sätena har en tysk fasthet som visar sig vara lika bekväma för både små, lätta som stora, tunga människor.

Tyger, plastpaneler och andra material känns fina att fingra på. Kupén ger samma ombonade känsla som man får i Golf.

Smyger iväg
Nya Polo har blivit större både utanpå och inuti. Karossens längd har växt med drygt fem centimeter och bredden med tre. Det märks. Framtill är det gott om luft runt axlarna och baktill får karlar på över 180 centimeters längd plats, trots att höjden minskat med någon centimeter.

- Tredje vågen av kvalitetsupplevelse ska komma när motorn startas och man kör iväg, säger doktor Hackenberg.

Visst. Kvaliteten är hörbar. Bilen smyger iväg med lågt kurrande motor. Man behöver inte köra många meter för att upptäcka att Polo är en väldämpad bil.

- Många ytor i en bil fungerar som ljudmembran och där det har krävts har vi gjort förstyvningar och lagt in dämpande material. Bilen är väldigt försluten, förklarar doktor Hackenberg.

På ett kort vägavsnitt avslöjas emellertid en ljudläcka. Däcken mullrar oroväckande högt där asfalten är grov.

Polo är lättkörd och pålitlig. Framhjulen svarar lydigt på rattrörelser och håller fast i vägen, även om däcken jämrar sig när svängarna nyper till. I gropar dunsar hjulen med dova smällar som avslöjar välgjorda bussningar. Fjädringen är fast - komfortabel men lite stel i en del versioner.

Trist motor
Vi har en hel skock bilar att prova, för Polo kommer i många varianter och får sammalagt sju motorer. Tre finns vid introduktionen i Sverige.

Billigaste modellen får en maskin på 1,4 liter med 85 hk. Tyvärr är det också den tråkigaste motorn. Den känns inte villig vid något varvtal, har klen ork och måste växlas ofta.

- Jämngrå, säger kollegan i passagerarsätet.

Desto mer sprutt är det i den andra bensindrivna Polon som kommer till Sverige. Den lilla direktinsprutade  turbomotorn är på bara 1,2 liter men innehåller 105 glada hästar som sprätter iväg från stillastående till 100 km/tim på bara 9,6 sekunder. Förbrukning och utsläpp är fortfarande hemliga.

Däremot skryter VW gärna med siffrorna för den 90 hk starka dieselmotorn på 1,6 liter som nog är den allra trevligaste drivkällan i nya Polo. Förbrukningen anges till 0,42 l/mil och utsläppen stannar på 109 gram koldioxid per kilometer.

Motorn har ett högt vridmoment - 230 Nm som utvecklas mellan 1 500 och 3 500 v/min - och tappar nästan aldrig flåset, ens när varvet sjunker nedåt tomgångsnivå.

I jämn fart arbetar dieseln nästan ljudlöst och när bilen stannar blir den tystare ändå, för om föraren lägger i friläge och släpper upp kopplingen stannar motorn. Så fort kopplingen trycks ned igen startar den.

En diesel kan ju vara ganska bråkig i startögonblicket - rista och skorra - men VW:s maskin smyger igång diskret.

87 g/km
I Volkswagens motorlab pågår slutjobbet med ännu en dieselmotor. Den kommer nästa år och släpper ut bara 87 gram koldioxid per kilometer. Motorn är trecylindrig och redan häpnadsväckande snål i den prototyp som vi lyckas lägga vantarna på vid Polo-presentationen.

Jag kör iväg med tre tunga karlar som ballast. Vägarna går upp och ned i långa backar och många svängar. Den trecylindriga 75-hästarsmotorn låter som en korsning mellan tröska och symaskin, men blir tyst när jag stannar.

Start/stopsystem tillhör konceptet. Efter några mil berättar färddatorn att jag gjort av med 0,39 liter diesel per mil. VW-folket säger att förbrukningen ska ska vara sex centiliter lägre, men den mäts med olastad bil.

Den som vill komma undan med rekordlåg skatt och bränslenota kanske ska vänta på 87-grammaren som börjar säljas nästa år. Men den trevliga 90-hästarsdieseln är inte mycket törstigare. När jag klev ur den visade bränsledatorn på 0,41 l/mil.

Nya Polo börjar säljas i september. Den är inte billigast i klassen, men kvalitet kostar. Konkurrenterna har anledning att bäva.

VW Polo blir en stor bil i lilla klassen.