Provkörning: Volkswagen Arteon (2017)

Volkswagen har haft det kämpigt sista tiden. Volymerna sviktar globalt och dieselskandalen har belastat både anseendet och budgetbalansen. Arteon är modellen som ska putsa märkets image och förbättra ekonomin. Receptet är enkelt: beprövad teknik till ett högre pris. För att få kunderna att öppna plånboken talar Arteon till hjärnans känslocentra, inte förnuftet.
Designen är djärv. Fronten domineras av långa kromribbor som sömlöst integreras med framlyktornas LED-slingor. Den låga fronten har en pondus som ingen annan VW.  Profilen har en slank coupé-silhuett. Minsta fälgstorlek är 18 tum.
 
Volkswagen vill inte att man kallar den nya femdörrars kombicoupén för en glorifierad Passat. Inga problem, Arteon är bättre än så – den är en glorifierad Skoda Superb. Arteon delar både karosslängd och axelavstånd med Superb. Det betyder att Arteon är längre och rymligare än Passat.
För att vara i en coupé (Arteon har karmlösa dörrar) är baksätet ovanligt rymligt. Benutrymmet håller Superb-klass och huvudutrymmet är riktigt bra trots den lågt dragna taklinjen.
Under den stora halvkombiluckan ruvar ett rejält lastutrymme på 563 lastliter. Detta är en klassisk Gran Tourer, gjord för att stressade handelsresande ska få med hela kollektionen till kunderna och ändå färdas med stil och elegans.

Men elegansen avtar när man kliver in i bilen. Medan utsidan förför, saknar Arteon något speciellt att erbjuda invändigt. Här finns inget som avviker från övriga VW-syskon. Allt som ögonen ser, fingrarna rör och näsan luktar ger deja vu-känsla. VW borde åtminstone ha bjudit på det digitala instrument-klustret – nu är det tillval precis som i Golf.
Körupplevelsen känns också igen från andra VW-produkter, fast förfinad och Arteon har delvis en egen touch. Sittpositionen är lägre än i Passat, styrningen mer responsiv och chassisättningen ger bättre vägkontakt.

Trots en sportigare inriktning är komforten hög. Det adaptiva DCC-chassit arbetar med ett större spektrum än i andra VW-produkter.
Men återigen – DCC-chassit borde vara standard för att ge Arteon ett faktiskt övertag mot sina koncernsyskon. Nu är det bara tillval för den kommande instegsdieseln.
Motoralternativen är bekanta sedan tidigare. Både 2,0 TDI 240 och bensinmotorn 2,0 TSI 280 ger i stort sett samma körintryck. De arbetar tyst och diskret. DSG-lådan växlar lika obemärkt. Vid kraftfull gas morrar TSI-motorn lite extra i bakgrunden. Annars är det tystnaden och förfiningen som utmärker drivlinorna.
 
Man får gräva djupt under skalet för att hitta godsaker unika för Arteon. Men de finns. Pre safe-systemet kan nu detektera om det finns risk för att bli påkörd från sidan eller bakifrån. Om en upphinnande bil är på kollisionskurs, när trafiken stannat, kan Arteon själv aktivera varningsblinkersen för att göra sig mer synlig.
Den adaptiva farthållaren samarbetar med navigationsystemet och kan själv ta ned farten inför kurvor och korsningar. Föraren behöver bara vrida på ratten. Med hjälp av skyltavläsningen sänker farthållaren farten om hastighetsbegränsningen ändras. En bra funktion för att slippa nesliga fartkamerablixtar.
Även LED-strålkastarna tar hjälp av navigationen och anpassar sitt sken redan innan bilen når en kurva för att ljuskäglan ständigt ska följa vägen.
Allt detta kräver dock ett flitigt kryssande i tillvalslistan.
 
Priserna börjar på 434 900 kr för TDI 240 och 489 900 kr för bensinaren med R-paket. Senare kommer instegsmodellen 2,0 TDI 190 för 399 900 kr.
Även om samtliga versioner har fyrhjulsdrift och automatlåda som standard är prislappen väl tilltagen för en glorifierad Pass … förlåt, Superb.
Av de som har råd att köpa en dyr Audi, hur många vill hellre köra Volkswagen?
Å andra sidan; bland alla gråa Audibilar kan det vara kul med en Volkswagen som sticker ut. 
 
Diskutera: Vad tycker du om Volkswagen Arteon?