Provkörning: Tesla Model 3 (2019)

Det är svårt att hitta någon som tittar två gånger efter Tesla Model 3. Inte ens vid macken, eller ja, Supercharger-stationen i Upplands Väsby, väcker nya Teslan någon uppmärksamhet. Beror det på att den ser ut nästan som större syskonet Model S, eller på att elbilsintresserade redan har läst så mycket om den och väntat så länge att intresset har falnat?

Hursomhelst är Model 3 här nu, nästan i alla fall. Tesla Sverige har fått hit en nederländskt registrerad Model 3 Performance som får slita hårt som provkörningsbil i väntan på att de första svenska bilarna kommer inom kort.

Vi kan börja med att slå hål på alla förhoppningar om att Model 3 skulle vara en elbil för de stora massorna. För det är den för dyr. Performance-modellen vi kör har ett grundpris på 767 000 kronor. Inte det minsta billigt eller folkligt, alltså. Jämförd med billigaste Model S 100D som kostar nästan 1,2 miljoner kronor är den dock en riktig inropare. Det går att komma billigare undan om man nöjer sig med versionen som heter Long Range och har svagare motorer. Den kostar från 650 000 kronor. Det är långt från förhoppningarna om en prislapp närmare 400 000 kronor efter avdragen klimat-bonus. Notera dock att de två versioner som introduceras nu är toppversionerna. Det kommer enklare varianter med mindre batterikapacitet, bakhjulsdrift och priser som möjligen kan närma sig halvmiljonen.

Det är väl lika bra att vi behandlar elefanten i rummet direkt – skärmen. Model 3 är så avskalad interiört att alla klimatvred, radioknappar och diverse reglage är ersatta av en 15 tum stor pekskärm. I menysystemet görs alla inställningar, till och med rattjustering och inställning av ytterbackspeglarna. Det finns inte ens något mätarhus framför ratten, som förare får man istället titta på den vänstra tredjedelen av skärmen som alltid är vigd åt hastighetsmätaren och den information föraren behöver. Det går att vänja sig vid, men en kompletterande head up-display skulle underlätta.

Några simpla vred för de enklaste funktionerna, till exempel temperatur och volym, hade också varit bra men skulle vara fördyrande. Besparingarna som görs genom att ha en och samma skärm i alla bilar, oavsett marknad, borde vara enorma.

Mer ljudisolering i hjulhusen, mjukare fjädring och bättre bakåtsikt står högt på vår önskelista. Model 3 är inte ett dugg bekväm. Rolig är den däremot, styrväxeln är direkt och motståndet i ratten kan ställas i tre lägen varav det lättaste – Comfort – gör körningen vinglig. Performance-modellen vi kör är förstås onödigt snabb. 0–100 km/tim går på 3,5 sekunder och det märks aldrig något hjulspinn eftersom båda axlarna drivs av varsin elmotor, och det på ett extremt sofistikerat vis. Kraftutvecklingen är silkeslen, omedelbar och knäpptyst. Men ta det lugnt med gasen, för att nå maximal räckvidd krävs ett ägg mellan fot och pedal. Tesla uppger 53 mil för Performance-bilen och 56 för vanliga Longe Range-modellen. Under provkörningen som sker i 5–6 plusgrader går det inte att komma längre än cirka 35 mil på en laddning. 

De första Model 3-förarna i Europa måste hålla extra koll på laddkartan. Europeiska Model 3-bilar har nämligen CCS-kontakt för snabbladdning och en sådan kabel finns ännu inte på de flesta Superchargers. Tesla håller som bäst på och uppdaterar sina laddare med CCS-kontakt och har hunnit med ett antal i Sverige. 

En kvardröjande känsla är att trean är en budgetmodell jämfört med S och X. Mittkonsolens tveksamma plastkvalitet och avsaknaden av elbaklucka även som tillval är bara några exempel på detaljer som stör. Utförandet är inte så exklusivt som prislappen antyder och det är svårt att på stående fot säga vad Teslan gör som betydligt billigare Hyundai Kona Electric och Kia e-Niro inte kan. Tesla är dock folkliga ur ett hänseende, i bästa T-Ford-anda kan man få den i vilken färg man vill, men det kostar 16 600 kronor extra om du vill ha den i annan färg än solidsvart.

Diskutera: Vad tycker du om Tesla Model 3?