Provkörning: Subaru Forester 2,0 XE

Forester har vuxit rejält. Den tidigare modellen hade mer karaktär av en kombi med fyrhjulsdrivning. Nu ger Forester intryck av att vara av det rätta virket. Det är ju viktigt i den här klassen. En suv ska helt enkelt se ut som en riktig terrängbil.

Vid provkörningen i Litauen, på minst sagt gropiga och spåriga vägar, gick Forester stabilt och komfortabelt. Fjädringen gör att bilen klarar potthål och gropar förvånansvärt bra. Ljudnivån var dessutom behagligt låg, kanske beroende på att asfalten i sig trots allt var slätare än i Sverige.

Framstolarna är breda och bekväma och man hittar snabbt en bra körställning. Ratten är ställbar i längd- och höjdled. Instrumentpanelen går i samma stil som i nya Impreza. Det mesta är faktiskt sig likt, som till exempel de tre vreden för värme och ventilation. Hastighetsmätaren har tycks däremot har mindre siffror, dessutom med belysning i blå ton.

Det är Legacy som utgör basen för chassit i Forester. Längre axelavstånd och inte minst ökad spårvidd ska ge önskad stabilitet. Men framför allt har Subaru varit frikostig med säkerhetshöjande utrustning.

Antisladdsystem håller kontroll vid halka och undanmanövrer, vilket nog är nödvändigt med tanke på den ökade fjädringsvägen. Dessutom finns krockkuddar och krockgardin som standard. Framstolarnas nackskydd är utformade för att skydda mot whiplashskador. Passagerarplatsen fram är vikt för vuxna och att koppla ur den högra krockkudden görs motvilligt och mot kostnad.

Forester har ett rymligt baksäte med väl tilltagen takhöjd och med ett exemplariskt insteg. Man behöver inte vika sig som en fällkniv för att äntra baksätet. Benutrymmet är dessutom ovanligt bra.

Trots allt en stadsjeep
Bilens form, visserligen avrundad, men ändå med tydlig framände och bakdel, gör den behändig och lätthanterlig i stadstrafik.

Forester har en vänddiameter på goda 10,6 meter och man kan därför svänga runt överraskande smidigt. Sikten är bra tack vare att sidorutorna går förhållandevis långt ned. Men man sitter förstås också lite högre och det är alltid ett plus.

Under motorhuven har Forester den uppdaterade tvålitersmotorn som ger 150 hk och 196 Nm vid 3 200 v/min. Det är därför inte någon särskild snabb bil. Det tar 12-13 sekunder att passera vår högsta tillåtna hastighet från stillastående.

Men till vardags duger 150 hästar gott och väl. Det är möjligen om och när man ska dra tunga lass som man skulle föredra den nya dieselboxern. Vi har provkört den i Outback och uppskattade verkligen kraften och den låga förbrukningen. Forester får dra två ton. Då är dieselmotorn det bästa alternativet.

När det gäller egenskaperna off-road så är det svårt att veta vad Forester förmår. Den har samma permanenta och symmetriska 4WD som övriga modeller, det vill säga med lika långa drivaxlar fram och bak. Inbyggd i växellådan finns en viskokoppling med mellandifferential. Kraftfördelningen är normalt 50/50 mellan axlarna.

Differentialbroms bak går inte att kombinera med antisladdsystem och har därför ersatts av elektronisk mjukvara, som bromsar slirande hjul via ABS-systemet. Unikt i klassen är att Forester med manuell växellåda har en lågväxel.

Forester är därför trots allt det vi kallar en "stadsjeep", med möjlighet att ta sig fram på oländiga vägar. Framför allt är det en mycket praktisk bil som troligen attraherar familjer som kunde ha tänkt sig en rymlig kombi.