Provkörning: Seat Tarraco (2018)

Mellanstora Ateca kom 2016 och den mindre Arona lanserades 2017. Nu fyller Seat på utbudet av suvar med den större och antingen fem- eller sjusitsiga Tarraco. Även om modellen är ny är själva bilen välbekant. Tarraco har nämligen det mesta gemensamt med koncernsläktingarna Skoda Kodiaq och VW Tiguan Allspace, både när det gäller teknik och storlek.

VW-koncernen fortsätter helt enkelt på inslagen bana och trollar fram den ena modellen efter den andra ur en bygglåda med i grunden likadana bildelar.

Vad som särskiljer Tarraco är främst designen. Seat har satt sin egen prägel på front och akter men från sidan är bilen väldigt lik Tiguan. Dörrarna ser ut att vara exakt likadana, vilket säkert underlättar arbetet i fabriken i Wolfsburg där både Tarraco och Tiguan sätts ihop. Där bak är lamporna hopbundna av ett reflexband och i de nedre hörnen finns fejkade avgasutblås, röret slutar under bilen.

Vissa delar av Volkswagens koncernpolitik är svåra att förstå. Till exempel har Tarraco ingen strålkastarspolning, vilket finns till både Tiguan och Kodiaq. Däremot har Seat spolning för backkameran – en kombination som vi aldrig sett förut.
Ett positivt släktdrag är att Tarraco är riktigt trivsam att köra. Trots storleken känns bilen hyfsat smidig och det finns ett behagligt lugn över hur den rör sig på vägen. Med provbilens ställbara dämpare i komfortläget blir åkturen ännu lite mjukare. På dåliga vägar kan man dock känna en viss stötighet som antagligen kommer sig av behovet att hålla den höga karossen i styr. Styrningen är lätt och avslappnad men förmedlar inte så mycket vägkontakt. Den höga sittpositionen ger bra sikt och skön trygghetskänsla.

Motorn är koncernens beprövade tvålitersdiesel på 190 hk, kopplad till en automatlåda med dubbelkoppling. Normalt driver framhjulen men så fort elektroniken upptäcker att de tappar fästet aktiveras fyrhjuls-driften. Dieseln är ganska högljudd vid belastning men den är råstark och villig och får bilen att kännas på hugget. Bland de fem körlägena fastnar vi för ”Eco” som får bilen att frirulla så fort man släpper gasen (över 50 km/tim), i hopp att spara lite bränsle.

Samma motor finns i nedtrimmad version (150 hk) och även den har avgasrening med AdBlue. Om diesel känns fel finns två bensinare, en 1,5-liters på 150 hk och en tvåliters på 190 hk. Manuell låda och framhjulsdrift kombineras endast med de svagare alternativen. Laddhybrid kommer senare.

Med biltypen följer ett bekvämt insteg och en körställning som är mer upprätt jämfört med lägre bilar. Framstolarna är välstoppade men lite smala i ryggen. Hela upplägget på förarplats andas ordning och reda, många reglage har hämtats från koncernhyllorna men allt är lättanvänt. Tarraco sticker dock ut litegrann mot Kodiaq och Tiguan genom att ha en pekskärm som står högt uppe på instrumentbrädan istället för att vara integrerad.

Baksätessoffan är skjutbar i två delar och i det bakersta läget finns massor av utrymme för att sprattla med benen. På ytterplatserna åker man väldigt bekvämt och i provbilen förgylls tillvaron av egna luftutblås, stolsvärme och klappbord. Den hårda mittplatsen störs dock av kardantunneln framför. 

Detta är den sjusitsiga varianten, vilket betyder att två extrasäten kan ryckas upp ur bagagegolvet. Lyckas man böka sig in där bak upptäcker man att dynan sitter väldigt nära golvet. På kortare resor kan stolarna ändå duga för barn. Lite fundersamma blir vi över hur mycket muskelkraft som krävs för att skjuta och fälla stolarna. Ska det verkligen vara så här tungt?

Med sju sittplatser finns inte mycket utrymme kvar för bagage men med fem sväljer Tarraco massor av packning. Under lastgolvet finns ett särskilt fack för insynsskyddet men inte mycket mer på grund av extrastolarna, som även medför nivåskillnader och springor i golvet som gör det svårare att lasta och hålla rent.

Priserna börjar på 264.900 för den billigaste modellen med 150 hästars bensinmotor. Frågan är om Tarraco har en chans mot Kodiaq och Tiguan Allspace. Egentligen är bilarna oerhört lika men Skoda och Volkswagen  är mer etablerade märken och lär ha säkrare andrahandsvärde. 

Sedan kan man förstås diskutera om en sådan här suv verkligen är det bästa familjevalet när en minibuss egentligen bjuder på ännu mer volym och flexibla lösningar. Seat säljer ju förresten en sådan – Alhambra.

Diskutera: Vad tycker du om Seat Tarraco?