Provkörning: Seat Arona (2017)

Småbilar som stöps om till crossovermodeller går det snart tretton på dussinet av. Arona är ytterligare en. Seat har utgått från småbilen Ibiza, höjt karossen och satt på större hjul och skärmbreddare i plast.

På bakersta takstolpen finns ett instansat ”X” men bokstaven som brukar förknippas med fyrhjulsdrift har inget med det att göra. Arona driver med framhjulen, precis som de flesta småsuvarna. Viktigare är att utseendet är terrängtufft.

Att biltypen fått ett sådant uppsving är lätt att begripa. Hög sittposition med god sikt och smidigt insteg är guld värt. Samtidigt finns avigsidor.

Den högre tyngdpunkten gör att hjulupphängningarna måste vara styvare för att begränsa krängningsrörelser. Det leder ofta till sämre åkkomfort jämfört med en vanlig småbil.

Arona stöter hårt över tvära ojämnheter. Förmodligen bidrar tillvalsfälgarna på 18 tum (16 tum är standard) till det stumma beteendet men det är knappast hela förklaringen.

Att åka lite högre upp kostar också en slant. Arona är ungefär 23 000 kr dyrare än motsvarande Ibiza. Egna prioriteringar avgör om det är värt pengarna.

I Mycket är Arona en typisk produkt från VW-gruppen. Bilen är hopkommen av samma grundmaterial som används till koncernens större modeller, Golf och Tiguan till exempel. Bakvagnen är dock av enklare sort, halvstel istället för multilänk.

Även om måtten är kompakta får man känslan av att köra en större bil. Vägegenskaperna är trygga och stabila. Öronen störs inte av överdrivet kupébuller. 

Förarplatsen är tydlig och välordnad och i de rediga stolarna som ingår i utrustningsnivån Xcellence sitter man riktigt skönt. Goda justeringsmöjligheter gör det enkelt att hitta en bekväm körställning.

Alla motoralternativ är bensindrivna, turboladdade och försedda med stopp/start-funktion. Dels finns en trecylindrig enlitersmotor på 95 eller 115 hk, dels en fyrcylindrig 1,5-liters på 150 hk. Sedan blir det lite rörigt. 95-hästarn finns med femväxlad manuell låda, 115-hästarn med sexväxlad manuell eller sjustegad DSG-automat, 150-hästarn bara med sexväxlad manuell.

Instegsmotorn på 95 hk har trumbromsar bak, skivor fram och bak gäller för de andra.

Med motorn på 115 hk och automat är Arona oerhört lättkörd. Drivningen är hur smidig som helst, motorn svarar piggt på gas och det finns gott om ork långt ner i varvtalsregistret.

För att krångla till det ytterligare kan man endast kombinera 150-hästarsmotorn med utförandet FR, som bland annat omfattar skålade sportstolar, sportfjädring och dubbla avgasrör. Det är en urstark maskin som sätter bra fart på Arona men paketeringen är begränsande.

Nästa år ska Seat lansera en gasdriven version, vi får se om den kommer till Sverige.

Utrymmena är effektivt utnyttjade. Två vuxna får plats i baksätet, även om dynan är ganska platt och kardantunneln stjäl fotutrymme. Belysning över baksätet finns inte och inte heller kurvhandtag i taket, varken fram eller bak.

– Handtagen på dörrarnas insida har utformats så att de kan göra samma jobb som traditionella kurvhandtag, förklarar en representant från Seat.

En annan förklaring handlar om ekonomi. Seat har som mål att vara 8–10 procent billigare än Volkswagen – och något måste man ju spara in på. Vissa detaljer i inredningen är också av billigare sort, till exempel mattorna i bagageutrymmet.

Utrymmet längst bak är hyfsat stort för storleksklassen. Två krokar och två spännband underlättar lastandet. Baksätet är delbart (60/40) och golvet blir nästan plant vid fällning.

För den som öppnar plånboken finns mycket tillgänglig extrautrustning: parkerings-assistent, dödavinkelvarnare, trådlös telefonladdning, telefonspegling med stöd för Apple Carplay och Android Auto, nyckellöst startsystem, LED-strålkastare och så vidare.

Euro NCAP har bedömt säkerheten och resultatet blev 5/5 stjärnor. Automatisk nödbroms är standard.

Sammantaget är Arona väldigt ”allround”. Sedan är frågan om man behöver den extra höjden eller kan nöja sig med en vanlig småbil.

Diskutera: Vad tycker du om Seat Arona?