Provkörning: Seat Altea

Seat Altea är en bil man lägger märke till. Trots att den är framsprungen inom VW-gruppen, med delar som känns igen från olika Volkswagen- och Audi-modeller, har den definitivt en egen profil.

Chefsdesignern Walter de´Silva har dragit grundstrecket i utseendet med den "Dynamiska Linjen" - bågen som går från framhjulen och sluttar ner mot bakhjulen. Den linjen skapar grunden för bilens totalutseende. Steve Lewis, som vid sidan av de´Silva hållit i pennan, är medveten om att utseendet kan vara kontroversiellt:

- Vi har jobbat hårt med olika kundgrupper som fått säga sitt om utseendet. De flesta gillar bilen, men jag tror inte att det finns något mellanläge här. Antingen tycker man om den eller så...

Vill man vara lite elak kan man säga att Seat Altea är en Volkswagen Touran i spansk skepnad. Den har dock inte Tourans flexibilitet med möjlighet till sju sittplatser. Altea är femsitsig. Punkt slut. Men chassit är detsamma som i nya VW Golf, Touran och Audi A3.
Men Seat hävdar att Altea tillhör en helt ny bilklass, MSV. Ytterligare en trebokstavskombination i det alltmer svällande bokstavsträsket i bilbranschen. MSV står för Multi Sport Vehicle och riktar sig till "unga aktiva människor som tycker om design och mode". En målgrupp Seat inte precis är ensamt om.

Stort utrymme

Seat Altea är en mycket rymlig bil: 428 cm lång, 177 cm bred och 157 cm hög. Även för en lång person, uppemot 190 cm, är baksätet riktigt angenämt. Stolarna i framsätet från den enklaste modellen och uppåt ger bra sido- och lårstöd och förarstolen är naturligtvis höj- och sänkbar.

Bagageutrymmet är stort och lättlastat, men om målgruppen, de unga sportiga människorna, skulle råka få barn blir det problem att få med sig barnvagnen, såvida inte baksätets ryggstöd fälls ner och bildar plant golv för ett mycket stort utrymme.

Bilens uppträdande på vägen är distinkt med ett relativt stumt chassi. Ojämnheter och håligheter på de nordspanska bergsvägarna slår hårt i hjulen och fortplantas omedelbart upp i karossen. Ljudnivån ligger högt på den dåliga asfalten, medan motorvägens salsliknande asfaltgolv knappt är hörbart. Det stumma chassit och den mycket vridstyva karossen gör att krängningar är minimerade på de krokiga avsnitten av provkörningsvägen.

Altea kommer till Sverige efter sommaren. Då finns det fyra motoralternativ att välja bland. Två bensindrivna och två diesel.

Bensinmotorerna är en blandning av gammalt och nytt. För det gamla står VW:s 1,6-liters motor på 102 hk och för det nya en tvåliters ditektinsprutad motor på 150 hk. Den mindre motorn känns lätt ansträngd i den ganska tunga bilen. Vridmomentet toppar 148 Nm vid höga 3 800 varv, vilket innebär att man får ligga på gasen för att vridkraften ska komma till sin rätt. Till den större motorn, vars styrka är dess stora spännvidd och snabbhet, erbjuds sexväxlade lådor, antingen manuell eller Tiptronic.

Lapplisornas skräck

Dieselmotorerna är den gamla 1,9-litersverisonen på 105 hk eller den senaste tvålitersversionen med 140 hk. Efter att ha kört den större versionen med manuell sexväxlad låda blir önskan om förändringar i dieselbilsbeskattningen allt starkare. Den vridstarka motorn ger 320 Nm mellan 1 750 och 2 500 varv per minut och det krävs inte mycket för att man ska förstå råstyrkan och bottendraget i den maskinen, oavsett vilken växel man åker på. Tillsammans med den stora dieselmotorn finns även DSG-växellådan.

En liten detalj i det stora är att Seat Altea blir lapplisornas fasa. Det går nämligen inte att fästa P-lappar i vindrutetorkarna. Torkarna står dolda en bit in i A-stolparna och går inte utan våld att böja ut för att fästa de förtretliga budskapen.

För säkerheten är det väl ordnat med bland annat sex krockkuddar och pedalställ som dras undan vid en kollision. Dessutom har stor möda lagts vid att bilen inte ska vara "aggressiv" mot fotgängare vid påkörningar. En brist i säkerheten, som dock sägs ska vara ordnad när det blir dags för export, är att det saknas bältesvarnare.
 

Testad i Vi Bilägare nummer: 5/2004