Provkörning: Renault Zoe (2017)

Tidigare fick Zoe hålla till godo med ett batteri på 22 kWh. Nu går 41 kWh in i samma batterilåda.
 – Vi har stoppat in mer material och ändrat cellernas storlek för att mer material ska få plats på samma yta, förklarar Renaults batterichef Nicolas Schottey.
 Vilka material det handlar om är hemligt.
 – Det kan jag inte avslöja. Olika metaller, säger Nicolas Schottey.
 
Efterfrågan på elbilar, som sakta men säkert ökar, verkar ge effekt på batteriutvecklingen. Räckviddsmätaren i den fulladdade provbilen visar 300 kilometer. Den officiella siffran på 403 kilometer är framtagen i labb och gäller bara där – glöm den.
 
Vi rullar iväg och hör ett vinande ljud från utsidan, det är till för att varna fotgängare i låg fart. Annars är framfarten behagligt tyst och som i andra elbilar är accelerationen pigg från start, kraften tryter dock vid sådär 70 km/tim och därifrån går det trögare. För att spara energi väljer vi läget Eco och genast blir gaspedalen tyngre att trampa ner.
 
Så fort foten flyttar från gasen blir elmotorn en generator som ”motorbromsar” och återvinner energi. Den ”regenererande” bromsningen är dock i svagaste laget, om man har kört exempelvis BMW i3 kan man tycka att energi spills bort i onödan.

Med det tunga batteriet längst ner och fjädringen kalibrerad åt det styvare hållet är uppträdandet på vägen stabilt och följsamt. Över skarpa ojämnheter kan det dock klonka rejält från hjulupphängningarna och på motorväg känns bilen ganska nervös. Zoe trivs bäst i lägre hastighet.
 
Föraren sitter upprätt i en platt stol som inte går att höja eller sänka. Instrumenten är lätta att använda, inredningen är ganska plastig och färgsättningen skulle lite elakt kunna beskrivas som hörapparatsbeige. En glad nyhet är att stolsvärme blivit standard. Lastutrymmet är hyfsat rymligt för bilstorleken men kom ihåg att en eller två otympliga kablar ska med. Baksätet går att fälla men bara i ett stycke och det blir en hög tröskel.
 
Dömt efter vår elförbrukning, vid blandad körning med en del motorväg och med 10–15 grader varmt, kommer man 22–23 mil på en laddning. Det går alldeles säkert att krama ur några extra mil, särskilt på sommaren och om hastigheten är lite lägre.

Jämfört med fossilbilar är aktionsradien förstås en begränsning men med åtminstone 20 mil i ”säker” räckvidd borde Zoe fungera för fler än inbitna entusiaster. En annan tråkig begränsning är att det inte finns någon möjlighet till snabbladdning. Som mest kan Zoe ta emot 22 kW, vilket ger ”full tank” på två timmar och 40 minuter, inte direkt optimalt på långresa.
 
Grundpriset är 244 900 kronor men då får man inte någon komplett bil utan måste hyra batteriet för 699–1 199 kronor/månad beroende på körsträcka. Upplägget innebär viss osäkerhet. Vill någon köpa en begagnad Zoe om några år och ta över hyreskontraktet? Tidigare var det inte möjligt att köpa både bil och batteri men från slutet av januari 2017 finns möjligheten att köpa också batteriet. Det kostar 80 000 kronor extra.

Diskutera: Vad tycker du om Renault Zoe?