Provkörning: Renault Talisman (2015)

Det är inte riktigt rättvist att påstå att Renault Talisman ersätter de tre generationer Laguna världen begåvades med. Talisman – ”lyckobringare” – är större och utstrålar mer självförtroende. Fronten med sitt dominerande Renaultemblem, den markerade knycken på motorhuvens linje mot framskärmarna, strålkastarnas ljussignatur och de avslutande baklamporna i ”grafisk” design signalerar att här kommer en som vill ta för sig.

Vid provkörningen är endast sedanmodellen tillgänglig, vilket rimmar illa med att Talisman hos oss enbart kommer som kombimodell. En sådan finns att titta på men inte ens att öppna… Lanseringen i Sverige sker i april–maj 2016 men priserna är inte fastställda annat än att Talisman ska bli ”prisvärd” och finnas i ett ”tjänstebilsutförande” inom 7,5 basbelopp. Den får en 1,6-liters dubbelturbodiesel på 160 hk.
 
Förstaintrycket är gott. Talisman ser inte ut för det men har genomgående ganska små motorer i de olika versionerna, sett till cylindervolym. Den starkaste bensinaren är en turbofyra på blott 1,6 liter, 200 hk och 260 Nm i vridmoment. Den känns inte klen det minsta. Till motorn hör en sjuväxlad dubbelkopplingslåda.

Interiören i det näst mest påkostade utförandet ”Intens” ser bekväm ut och är det. Det finns en extremt påkostad variant ”Initiale” också men den blir inte aktuell hos oss. I ”Intens” är stolarna är eljusterade och har värme/kylfläkt samt massage.

Det finns lagom mycket fuskträ i dekorationerna, det finns en rejäl informations- och multimediaskärm på 8,7 tum, ett avancerat infotainmentsystem och möjlighet att välja fem körprogram för gas- och styrrespons, stötdämparsättning etc. (neutral, sport, komfort, eko och ett med personliga val). Chassisystemet 4Control innebär fyrhjulsstyrning, en modenyck från i synnerhet japanskt 1980-tal och som nu börjar poppa upp igen.

Beroende på körläge är fyrhjulsstyrningen permanent aktiv upp till olika hastigheter, som mest 80 km/tim i sportläget. Bakhjulen styr i låg fart i motsatt riktning mot framhjulen, som mest upp till 3,5 grader. Avsikten är att bilen ska kännas smidigare och ”kortare”. Karossen är cirka 485 cm lång men Talisman är oväntat lättmanövrerad i tät trafik i Florens med omgivningar där provkörningen sker. I högre fart styrs bakhjulen åt samma håll som framhjulen, för ökad stabilitet och vässad reaktionsförmåga exempelvis på kurviga vägar.
 
Faktum är att Talisman är riktigt kul att ratta. Motorn har lagom tryck och växellådan sköter sig exemplariskt, samtidigt som bilen även på knixiga provencalska vägar känns hanterlig. Styrningen har elektriskt servo med ett visst motspjärn i karaktären, utan att det blir störande. Bromsarna griper in med påtaglig servo, nästan som i gamla Citroënmodeller. Ljudnivån är låg för det mesta, finish och upplevd kvalitet håller inte tysk toppklass men tillräcklig nivå. Stilen och känslan i kupén är internationell snarare än det som i alla fall förr ansågs egensinnigt franskt. Det är rätt tänkt.

Beroende på valt körläge får man olika färgstämning i bilen, på allt från mätare till ”mysbelysning”. Vitt, blått, grönt, rött … det är som om interiören tapetseras om, säkert onödigt men också lite kul.
 
Helhetsintrycket är bra, men ett par områden sviktar. Trots alla chassimöjligheter är fjädring och stabilitet på sämre underlag inte alls på topp. Bakvagnen har inte multilänkupphängning utan en enkel torsionsaxel och slår osnyggt i tvärgående ojämnheter och gupp. Det kan till viss del tillskrivas provbilens 19-tumshjul, hur det blir på svensk mark och med 17- eller 18-tummare återstår att se.

Vindrutetorkarna borde svepa längre åt förarsidans vindrutestolpe. Det regnade kraftigt under provkörningen och vindrutan lämnades osvept i ett nästan farligt stort område.
Slutligen är öppningen snål till det annars stora bagageutrymmet.

Vilket leder till slutsatsen att det hade varit spännande att köra kombin. Den kan nog föra lycka med sig hos oss – den ser i alla fall rymlig ut…

DIskutera: Vad tycker du om Renault Talisman?