Provkörning: Renault Mégane GT (2016)

En sportbilskryddad familjebil måste uppfylla åtminstone tre kriterier: den ska klara vardagens bestyr, den ska se lite speciell ut och den ska vara kul att köra. Om vi börjar bakifrån kan vi konstatera att nya Mégane GT känns lite urvattnad. Föregångaren hade riktiga sportbilsgener. Tvålitersmotorn var förvisso nedtrimmad till 220 hästkrafter men hämtades direkt från seriösa prestandamodellen Mégane RS. En villig bestyckning med varvglad karaktär och rätt ljud.

Provbilen är i sin tur utrustad med 1,6-litersmaskinen från familjebussen Espace, vilket är talande om något. Motorn har visserligen trimmats till 205 hästar men är alltså tunnare än föregångarens. ”Den har högre vridmoment”, kontrar Renault, men det är bara en halv sanning. 340 Newtonmeter har blivit 280, kraften är dock tillgänglig på lägre varvtal. Motorn är stark i mellanregistret men var är spetsen och ljudet? Renault kompenserar med konstgjord motorklang i högtalarna men det går sådär.

Att förbrukningen är lägre än tidigare är i alla fall positivt. Några kraftreaktioner i den tjocka ratten går inte att spåra, föregångaren var värre på den punkten. Dubbelkopplingsautomaten växlar snabbt men ryckigt vid krypkörning. Manuell låda erbjuds inte till GT. Som väntat är chassit avstämt åt det styvare hållet. Bilen är stadig i kurvor och känns allmänt fokuserad, om än lite tung att baxa omkring. Föraren sitter lågt.
 

Unikt för klassen svänger Mégane GT med alla hjul. Tittar man i sidospeglarna ser man hur bakhjulen motstyr i låg fart och vinklas i framhjulens riktning över 80 km/tim. Det gör att bilen svänger tvärare och kanske stabilare men bakvagnen känns också lite diffus. Renault har ställbara dämpare till storebrorsan Talisman men inte till Mégane GT. Med ”blomknappen” går det dock att ändra karaktär på styrning, motor, växellåda och instrument och justera färgen på mysbelysningen. En gimmick är Launch Control-funktionen som hjälper till att starta snabbt utan att hjulen spinner loss, tacksamt att skryta om i broschyren.

Utseendet då? Jodå, till och med vanliga Mégane sticker ut med sina skarpa lampor, och med små medel har Renault fått GT att se lite argare ut. Och vardagen? Inga problem, bilen rullar hårt utan att förstöra åkkomforten och även om kombiutrymmet tillhör klassens minsta finns gott om plats för last och passagerare. Överlag upplevs bilen som mycket mer modern och ombonad än tidigare. Pekskärmen som styr multimediasystemet kräver dock tillvänjning.

Mégane GT uppfyller således två av kriterierna men sviktar lite på körglädjepunkten. Inom ett år kommer en vassare RS-version. Då blir det åka av.

Diskutera: Vad tycker du om Renault Mégane GT?