Provkörning: Renault Mégane Coupe Cabriolet 2,0 16

Peugeots dundersuccé med den lilla plåtcabben 206 CC har skapat en ny trend bland de europeiska biltillverkarna. Flera nya öppna små och mellanklassbilar med ihopfällbara, hårda takkonstruktioner kommer snart att se dagens ljus.

Renault har tagit hjälp av specialisten Karmann för att utveckla taket till friskluftsversionen av Mégane. Taket är i glas för att så mycket som möjligt av den luftiga känslan ska bli kvar när man tröttnat på draget och cabbar upp.

Med taket på framgår snabbt att Renault lyckats behålla mycket av komforten från övriga versioner i Mégane-serien. Vindbruset är lite högre än man är van vid, men fjädringskomforten är fin och däcksbullret ovanligt väl dämpat för biltypen. Som landsvägs-kryssare gör sig Mégane Coupé-Cabriolet alldeles utmärkt.

Vi svänger in på närmaste parkeringsplats och fumlar efter knappen på mittkonsolen som fäller ned taket. När man väl hittat den går resten av proceduren snabbt. Det surrar till bakom ryggen, bagageluckan reser sig i bakkant. Taket viks sedan ned i bagageutrymmet och luckan fälls tillbaka. Processen pågår så länge föraren håller fingret på knappen och tar bara 22 sekunder.

Man sitter djupt ned i sittbrunnen och den stora vindrutan skyddar väl. Vid 70-80 börjar dock kyliga vindar komma krypande bak-ifrån. Som tillbehör säljs ett skydd mot drag som monteras över baksätet och säkert hjälper en del. Nu kanske det heller inte är meningen att man ska köra nedcabbat i februari som vi gjorde.

Tyvärr gick en hel del vridstyvhet förlorad när Mégane tappade toppen. Innerbackspegeln vibrerar påtagligt och hela karossen rister på ett märkligt sätt när man passerar gupp och håligheter i vägbanan.

Styrningen är lika eländig i denna Mégane som i övriga syskon. Den är okänslig och drar envist mot mittläget. I testbilen sitter mellanmotorn på två liter och 136 hästar. Den går hyfsat snålt och gör sitt jobb men utan att charma eller imponera. Den sexväxlade lådan har tydliga, om än lite långa, slag. Utväxlingen känns väl vald och hjälper till att sänka motorvarvet i motorvägsfart.

Baksätet passar bäst för passagerare utan ben. Reklambroschyrens tal om "fyra riktiga sittplatser" bör tas med avsevärd mängd salt. Bagageutrymmet är stort så länge taket är uppfällt men när glaskonstruktionen måste samsas med resväskorna blir det trångt om saligheten. I den eleganta coupéformen ingår stora utrymmeskrävande dörrar. Det gäller att man har svängrum för att ta sig in och ur den här bilen.

Det är lätt att trivas med Mégane Coupé-Cabriolet som ger mycket för en förhållandevis rimlig kostnad. Den som vill ha en sportbil bör köpa något annat men som året-runt-glidare för två är den här bilen svårslagen. Den enda som borde kunna bjuda motstånd är Peugeot 307 CC. Vi ser fram mot en tuff final i "Franska öppna" till sommaren.
 

Testad i Vi Bilägare nummer: 5/2004