Provkörning: Porsche 911 Carrera S (2012)

Porsche har sedan exportstarten för över 60 år sedan starkt fäste i Sverige. Förra året såldes över 500 exemplar. Nyligen kom senaste generationen av 911-serien hit, ”Porsche 991” som entusiasterna säger, så det kan nog bli tårta på säljavdelningen i år också.

Nyheterna i utseende framgår inte direkt på bild, men den sedan modelldebuten 1963 bekanta profilen har fått förändrade proportioner som gör att bilen ser mer ”vuxen” ut. Axelavståndet är tio centimeter större, karossen fem cm längre och förhållandet mellan vindrutestolpar/kupé/stolar nytt. Man sitter inte längre med näsan mot vindrutan utan har runt sig en generös interiör där stilen är lyxigare än förr. Säkert klokt från försäljningssynpunkt men de riktiga ”hardcore-entusiasterna” som gillar de trimmade specialversionerna kanske känner sig bortkomna?

Bilen är ny rakt igenom. Den är lättare och snålare men heller inte riktigt lika känslostormande att köra. Karossen är till stor del av aluminium: golv, torpedvägg, dörrar, skärmar och huvar. Kardantunnel, instrumentpanel och baksätenas ryggstöd är av magnesium. Enbart karossen är 45 kg lättare än förr, trots ökad krocksäkerhet och styvhet.

Basmodellen har nu mindre motor, från 3,6 till 3,4 liter, medan provbilen Carrera S alltjämt är på 3,8 liter. Effekten har ökat 15 hk, till 400. Mängder av tekniska förbättringar ingår i motorbygget, det föraren märker mest är att det för Porsche så karaktäristiska avgasljudet är nytt – och förstärkt via en resonator som från en slang vid bakrutan leds in i kupén.

Det går förstås undan när jag pressar på, något alldeles oerhört. Växellådan med dubbelkoppling kallas PDK och arbetar ursnabbt. Med lådan kommer också en hydraulisk differentialbroms och som alltid med 911 är drivhjulsfästet makalöst; bilen skjuter som en projektil från stillastående och ur kurvorna vid fullt gaspådrag.

Det bestående intrycket är ändå inte all fart och kraft, snarare den ökade komforten och en mer avslappnad körkänsla. Elektromekanisk styrning med sidvindskompensation och riktingsstabilisering vid inbromsning ger en upplevelse fjärran från alla tidigare 911-generationer, där man konstant fått småpassa bilen med ratten. Nu kryssar bilen på hur lugnt som helst, oavsett fart och betingelser.

Riktiga purister skulle kanske kalla detta ett steg tillbaka, men för de  flesta i skaran 911-spekulanter är detta och det mesta i övrigt i den nya generationen enbart ytterligare fall framåt, i alla oräkneliga utvecklingssteg denna odödliga modell tagit. Inte minst är förbrukningen fenomenalt låg för en bil med sådan kraft – tacka noggranna ingenjörer för det!