Provkörning: Peugeot 208 (2019)

Småbilsklassen är fransk bilindustris forte. Historieböckerna är fyllda av trikolorpräglade knattar som Renault 4L, efterföljaren R5, Citroën 2CV och evigt unga Peugeot 205. På senare år har den franska småbilscharmen inte fallit svensken på läppen, 2019 års småbilsliga leds av Toyota Yaris på en 13:e plats i den totala registreringsstatistiken, Peugeot 208 hittar vi först på plats 58. Kan nya 208 vända den franska lyckan?

Högglansig och malligt bred grill, markerade hjulhus lackade i kontrastfärg, bakparti med inspiration från 205 och bakljus som ska påminna om lejonklor. Frågar ni mig har Peugeot satt huvudet på designspiken.

Under karossen hittar vi PSA-koncernens skalbara plattform för mindre bilar CMP (Common Modular Platform). Jämfört med den tidigare plattformen (kallad F1) är CMP 30 kilo lättare, mer aerodynamiskt effektiv (slät undersida) och anpassad för att fungera med både förbrännings- och elmotor.

Effektspannet sträcker sig i dagsläget från den trecylindriga sugmotorn på 75 hästkrafter till elbilens 136 hästkrafter. Mellan ytterligheterna finns bensinmotorer på 100 och 130 hästkrafter samt en dieselmotor på 115 hästkrafter. Det är ingen vågad gissning att det även kommer att komma en 208 GTI framöver. Elbilsversionen e208 deklarerar en räckvidd på 34 mil. De första svenska bilarna förväntas anlända vintern 2020.

Provkörningsbilen är utrustad med den turboladdade hundrahästaren, en bottenstark och pigg men något högljud pjäs. Minsta motorbelastning och ett tröttsamt morrande gör sig gällande. Synd då bilen i övrigt rullar tyst över den danska asfalten.

Den sexväxlade manuella lådan har en gummiaktigt diffus känsla i slaget. Förbrukningen är småbilsrimliga 4,4 l/100 km. Med den åttaväxlade automatlådan (!) krävs ytterligare en deciliter.

 

Förarmiljön är formintensiv. Den både ser och känns påkostad men i designivern har man missat att lämna viloplats för förarens vänsterfot. Långa ben riskerar dessutom att hamna i bråk med mittkonsolen. Under mittkonsolens friskluftsutblås kompletteras en rad fysiska knappar av otydliga och delvis skymda pekknappar. Betydligt mer genomtänkt är den utfällbara ”mobiltelefonhyllan”. Nu kan generation Y slå ett getöga på de sociala flödena utan att ta händerna från ratten.

I sammanhanget ska det tilläggas att 208 finns med adaptiv farthållare med filhållingsfunktion, skyltavläsning, vingel- och dödavinkelvarning med styrfunktion, trötthetsvarnare, automatiskt helljus och autobroms som även kan ingripa för fotgängare och cyklister.

Peugeot fortsätter med lågt placerad ratt och högt placerade instrument – ”i-Cockpit”. Tanken är att föraren ska få en vilsammare körställning. Beroende på utförande (vid tiden för tryckning är de svenska utrustningsnivåerna inte fastställda) blir mätartavlorna digitala. Två på varandra liggande skärmar ger en tredimensionell, ”svävande” effekt. Spektakulärt, men läsbarheten är inte den bästa.

Böljande landskap, vägar som rinner genom byar och gårdar – tänk att Nordjylland kan leverera en så övertygande Toscana-imitation.

Det är svårt att inte trivas i 208. Fjädringskomforten till-hör klassens bättre, stolen likaså. Chassit känns så där glatt alert som bara småbilar gör, men styrkänslan hade vunnit på något mindre servoverkan.

Baksätet är rymligare än tidigare, man behöver inte längre vara asketiskt lagd för att färdas fyra vuxna. Det extra benutrymmet har dock kostat 20 liter bagagevolym.  

När det gäller form, känsla och förfining har Peugeot tagit ett sjumilakliv med 208. Det har visserligen kostat en del praktikalitet men frågan är om inte kunderna är beredda att acceptera det för känslans skull.

Diskutera: Vad tycker du om Peugeot 208?