Provkörning: Opel Insignia

Opel Vectra är bra och praktisk, men i familjeklassen finns gott om bilar som är betydligt mer spännande och "premium".  Med efterträdaren försöker Opel ändra på det mesta och få en sexigare utstrålning. Av gamla Vectra finns inget kvar, inte ens namnet.

"Insignia." Det kommer från "insignier" som är liktydigt med värdighetstecken och kungliga symboler. Kungligt pampig kan inte nya Opeln kallas, men linjerna är eleganta och karossen är kryddad med intressanta detaljer. Den är betydligt större än företrädaren, lång och låg och ser mer ut som en coupé än som en familjebil. (Hur Vectra och Insignia skiljer sig i storlek framgår i faktarutan.)

Insignia tillverkas både som halvkombi med stor baklucka och som sedan. Skillnaden mellan modellerna är svår att se och båda lastar ungefär lika mycket - och lika mycket som gamla Vectra. Även om Insignia är både längre och bredare så är den inte rymligare. Lastrummet är lågt och innehåller kanter och vrår som gör det lite svårpackat.

Det sluttande taket ger en snygg profil men man får huka sig djupt för att komma in genom de låga bakdörrarna. Längre baksätespassagerare kan inte räta på huvudet.

Men benen har det bra. Avståndet till framstolarna är tre centimeter längre än i gamla Vectra.

- Kombin som kommer i vår får betydligt bättre takhöjd i baksätet, lovar projektledare Andreas Häfele.

Fram sitter däremot alla skönt. Provkörningsbilen hade sportstolar som rekommenderas av AGR (Aktion Gesunder Rücken) vilken är en tysk organisation som främjar god ryggkomfort. Förarstolen går att justera ovanligt bra: 6,5 centimeter i höjd och 27 centimeter i längd.

- 95 procent av alla män och kvinnor ska kunna ställa in en perfekt körställning, säger Andreas Häfele.

Trots att jag bara är 158 centimeter lång hör jag uppenbarligen till majoriteten för jag sitter utmärkt med perfekt avstånd till pedaler och ratt.  
Kupén är uppgraderad både i form och material och det är snyggt gjort. Men när man klappar och krafsar på plastpanelerna känns det att materialen inte är så värst påkostade.

Vid provkörningen i Danmark fanns Insignia bara med turbomaskiner på två liter och 220 hk - rena sportbilarna som gjorde de flesta förare fartblinda. Karossen har lågt luftmotstånd och ljuddämpningen verkar effektiv. Bilen smyger upp i fart utan att varna föraren med vindbrus eller däcksbuller. Den är dessutom mycket stabil och jag blev ibland överraskad av hur fort jag körde. Som tur var hade motorvägen 130-gräns.

Tvålitersturbon är en härligt stark och rapp maskin men volymmotorn i Sverige blir lite mer beskedlig: 1,8 l och 140 hk. Nya Opeln är tyngre än föregångaren och det märks på förbrukningen som stiger med några centiliter per mil.

Nästa år kommer den verkliga snålmodellen med beteckningen ecoFLEX och utsläpp på cirka 140 gram koldioxid per kilometer. Det får anses bra för en så stor och tung bil.

Intressant teknik och körhjälpmedel är ett måste för en ny, stor bilmodell och Insignia har en del praktiska prylar i utrustningslistorna, till exempel adaptiva strålkastare som automatiskt förändrar ljusbilden efter olika körförhållanden. "Opel Eye" är en kamera som läser fartskyltar och väglinjer och varnar föraren om bilen körs för fort eller girar snett. Väghållningen är pålitlig men med fyrhjulsdrift från Haldex blir den ändå stadigare.

Efter årsskiftet börjar Opel Insigna säljas i Sverige. Den blir lite dyrare än Vectra men har mer innehåll. Dessutom är den snyggare.