Provkörning: Nissan Primera

Tyvärr har påhittigheten fått härska lite för mycket, vilket gjort bilen ganska krånglig. Vardagliga men viktiga funktioner verkar Nissan mer eller mindre ha lämnat därhän.

Ett exempel är den utbyggda mittkonsolen som innehåller 23 knappar och en joystick. Med den regleras radio och ventilation. Den som exempelvis vill ställa om luftströmmarna - vilket kan behövas ibland - måste ge sig ut på en veritabel orienteringstur bland knapparna.

Är det mörkt i kupén gäller det att kunna fingersättningen utantill. Symbolerna på knapparna syns dåligt.

För en så enkel förändring som att ställa om fläktens hastighet måste föraren först trycka på en knapp för att få upp rätt ruta i informationsfönstret. Därefter används en annan knapp för att ställa om fläkten efter symbolerna på displayen.

Krångligt - och smått farligt. Ingen klarar denna procedur utan att släppa vägen med blicken.

Vintern är inte den bästa årstiden att åka Nissan Primera.

Den har ingen slirkontroll eller sladdhämmare som standard och rör sig ovigt och nostungt i halka. Det kan vara stora problem att komma iväg från korsningar när framhjulen slirar vilt och hjälplöst.

Fjädringen är ganska stum och okänslig och föraren får otydliga informationer från bilen. Man vet inte riktigt hur halt det är och det skapar en känsla av osäkerhet.

Värmen tillhör inte bilens bästa egenskaper. Med temperaturen inställd på 20 grader svettas framsätespassagerarens fötter i 32 grader medan passagerarna bak får stå ut i 16 plusgrader.

Strålkastarna ger ifrån sig ett svagt, spritt sken som inte blir bättre av att smutsen lätt torkar fast på glasen. Man måste slå på ljuset med knappen för att lyktspolarna ska aktiveras, vilket betyder att bilen kan köras en hel dag på varselljus i smutsväder utan att få lyktorna rengjorda.

När kvällen kommer har lorten torkat fast ordentligt.

I ett försök att sporta upp Primera har bilen försetts med en sexväxlad låda. Den är konstigt stegad. Mellan trean och fyran - de växlar som man ofta använder på krokiga vägar - är det ett långt steg.

Vid en nedväxling kan den stora varvskillnaden bromsa hjulen så hårt att de tappar greppet.

På sexans växel varvar motorn högt och det märks på bränsleförbrukningen. Vår testbil tog en deciliter mer per mil än vad tillverkaren menar att den ska.

Kupévärme: Värmen kommer hyfsat snabbt och sprider sig ganska bra även till baksätet. Temperaturen ställs separat för höger och vänster sida och den inställda värmen hålls ganska bra. För en ensam förare immar gärna sidorutan igen när luften står på auto-läge och det är under tio grader kallt.
Stolsvärme: Fem värmelägen verkar betryggande, men även på femman stiger värmen mycket långsamt. Maxvärmen, 43 respektive 39 grader, uppnåddes inte förrän efter 22 minuter. Där ryggstöd och dyna möts är det länge iskallt, i övrigt blir hela stolen behagligt och jämnt varm.
 
Testad i Vi Bilägare nummer: 2/2003