Provkörning: Nissan Leaf (2018)

Den nya generationen av Nissans elbil Leaf har fått ny kemi i batteriet vilket ger ytterligare 10 kWh kapacitet jämfört med föregångaren och en räckvidd vid verklig körning som närmar sig 30 mil. Det är tillräckligt för att en större kundgrupp ska kunna tänka sig att köra elektriskt. Visst, Tesla har tidigare erbjudit detta och ännu längre räckvidd, men till en helt annan prislapp. Opel Ampera-E hade varit en tuff konkurrent – om den bara dykt upp. Därför ger räckvidden i sig Nissan ett guldläge när det kommer till att sälja nya Leaf. Första modellen i serien kom 2010 och blev också Årets Bil år 2011. Då var batteriet på 24 kWh och räckvidden 10–15 mil beroende på vädret.

Den nya generationen bygger på samma plattform men mycket har förändrats. Utrymmet som upptas av batteriet är lika stort som tidigare men energitätheten är nu nästan den dubbla. Man ska dock hålla i minnet att i och med att batteriet rymmer mer energi, tar det också längre tid att ladda. Nissan använder snabbladdningssystemet Chademo som laddar med 50 kW effekt. Då tar det 40–60 minuter att fylla batteriet till 80 procent. Laddar man med laddbox på 7 kW tar det drygt sju timmar att ladda medan en vanlig väggkontakt kräver 21 timmar för att nå full laddning.

Motorn är starkare än tidigare och lämnar nu 147 hk och ett rejält vridmoment på 320 Nm från start. Det gör att trots att bilen väger närmare 1 600 kg känns den väldigt nätt och reagerar ystert på gaspådrag. Accelerationen upp till 100 km/tim är snudd på sportbilssnabb och folk som tror det är tråkigt att köra elbil har helt enkelt aldrig provat!

En nyhet på Leaf kallas ”E-pedal” som gör att bilen i stort sett går att köra med enbart gaspedalen. Tryck ner den och farten ökar, släpp upp och farten minskar. Först genom att motorn fungerar som generator där rörelseenergin omvandlas till el som återladdar batteriet och sedan, om du släpper upp pedalen ytterligare, kopplas friktionsbromsarna in. För kraftigare inbromsning måste man fortfarande använda fotbromsen men det mesta av vardagskörningen klaras med en pedal. Bekvämt och lättkört!

Designen är ny och formspråket anknyter till övriga modeller i Nissanfamiljen. Under skalet har dock en del flyttats över från föregående generation. Avståndet mellan hjulaxlarna är detsamma och Nissan har alltså valt att inte hänga med på tåget med ökad hjulbas och därmed förbättrade innerutrymmen som vi sett andra tillverkare av mellanklassbilar göra under de senaste åren.

Kupéutrymmet känns också begränsat. I framsätet tar hjulhus och mittkonsol plats. Att hitta rätt körställning kompliceras av att ratten enbart är ställbar i höjdled och inte i djup. Nissan säger att det skulle varit för dyrt och utrymmeskrävande att installera en teleskopiskt justerbar rattstång. Leaf ska vara en rimligt prissatt bil och får därför inte kosta för mycket. Det resonemanget haltar dock en smula då prislistan trots allt börjar på drygt 340 000 kronor. Inte orimligt dyrt för att vara en elbil men om du accepterar fossil drift kan du köpa motsvarande bil för 150 000 kr mindre.

Batteriet ligger under golvet och medför att baksätespassagerarna sitter högt. Det ger i sin tur fällknivsvinkel för knäna på långbenta och begränsar komforten på längre turer. Instrumenteringen är rejält uppstädad jämfört med föregående generation. Hastighetsmätaren är stor och analog. Till vänster om den sitter en stor display för övrig information.  Infotainmentsystemet har tyvärr hamnat ganska lågt på mittkonsolen och dess skärm är tämligen liten och inte särskilt högupplöst. Reglagen är spridda över instrumentbrädan på ett sätt som inte alltid känns helt logiskt. Varför sitter exempelvis E-pedalens knapp på mittkonsolen medan Eco-läget finns på en liten panel till vänster om ratten?

Bagageutrymmet har vuxit jämfört med tidigare generation men innehåller inget dubbelt lastgolv så när baksätet fälls uppstår en rejäl nivåskillnad. I högsta utrustningsnivån Tekna ingår en avancerad ljudanläggning från Bose vars förstärkare placerats i en låda mitt på golvet i bagageutrymmet. Förutom att installationen tar 30 liter av bagageutrymmet i anspråk gäller det att lasta tungt bagage med omsorg så att man inte har sönder välljudet.

Leaf har en väldigt lättgående styrning, helt befriad från intryck från underlaget som förtar en del av körglädjen. Det är dock inget fel på körsäkerheten. Låg tyngdpunkt ger trygga köregenskaper. Provkörningen sker denna gång på Teneriffa där färden går overkligt tyst på partier med slät asfalt. På sämre vägar hör man dock en del vägljud och fjädringen har svårt att hänga med när det blir riktigt gropigt.

Inga krockprovsresultat är ännu publicerade men nya Leaf har i alla fall ett omfattande aktivt säkerhetssystem som inkluderar autobroms som även upptäcker och bromsar för oskyddade trafikanter som standard i alla versioner.

Och hur var det nu med räckvidden vid verklig körning? Tack, bara bra! Vi körde upp och ner för vulkanen Teide, 2 800 meter över havet. Sammanlagt blev provkörningen cirka 16 mil och när vi avslutat vår ganska krävande tur hade vi fortfarande drygt tio mils räckvidd kvar i batteriet.

Diskutera: Vad tycker du om Nissan Leaf?