Provkörning: Mini Roadster Cooper S (2012)

Mini version sex anmäler sig för tjänstgöring. Det är en roadster med tunn sufflett och prominenta, fast monterade och vadderade störtbågar som sticker upp bakom de åkandes huvuden. Måhända är denna modell en kluven sort, i positiv bemärkelse.

Det finns inget som helst baksäte, bara en liten lasthylla bakom de sköna stolarna, samt en genomlastningslucka till bagageutrymmet. Blott två kan alltså åka med – mot fyra i den normala cabrioletversionen – men bagageutrymmet är ganska stort (240 dm3) och det är det ju verkligen inte i Mini cabriolet. Därmed öppnar sig en vidare tratt av potentiella köpare än man kanske kan tro.

En kvick, kompakt, lättkörd och glatt formad bil som Mini Roadster slår an på nästan vem som helst och som ren nöjesmaskin har bilen massor att erbjuda, precis som givna konkurrenten Mazda MX-5 Miata.

Jag körde Cooper S-versionen med 1,6-motor på 184 hk. Det finns en 122-hästars bensinare och en 143-hästars miljöklassad diesel också, samt på toppen av utbudet en Works-version med 211 hk, men det är Cooper S som förväntas sälja mest. Den erbjuder ursnabb turboreaktion och bra drag från lågvarv, har en spänstig, på gränsen till stenhård fjädring, samt en rapp styrning som villigt rättar sig efter förarens minsta vink.

Framvagnen beter sig civiliserat också under fullt gaspådrag och den som helt vill eliminera drivhjulstuggande kan beställa en elektroniskt reglerad diffbroms. Roadster har, efter nödvändiga extra förstyvningar, något mer vikt över framhjulen än Mini cabriolet men särskilt nostung känns bilen ändå inte.

Färden gick på portugisiska, absolut släta asfaltslingor och beredde inte så lite njutning. Alla Mini har en uppiggande vakenhet i sig, men Roadster är mest nyfiken av dem alla. Mysighetsfaktorn ska inte heller förringas. Med det ganska tunna taket uppfällt bildar sittbrunnen och den originella instrumenteringen en trivsam kokong att kura i.

Man får sköta upp- och nedfällning av tygbiten för hand, vilket går lekande lätt, eller betala 7 700 kronor extra och låta en halvautomatisk lösning sköta rörelserna. Att sikten snett bakåt är lika med noll får man ha fördragsamhet med, backspeglarna är i kompenserande mån stora som bowlingklot.

Nedsänkt i bakluckan finns en liten spoiler som automatiskt far upp när man passerar 80 km/tim och vid växelspaken skärper en ”sportknapp” både styrning och gaspedalsreaktion ytterligare. Dessutom påverkas avgasljudet så att det bubblar och fräser ur de dubbla rören när pedalen släpps upp. Barnsligt? Visst, fast lite roligt mest ändå.

Diskutera: Vad tycker du om Mini Roadster?