Provkörning: Mini Countryman (2017)

Ur-Minin från 1959: 306 centimeter. Första ”New Mini” från 2000: 363. Andra generationen från 2006: 370. Första Mini Countryman från 2010: 410. Nya Countryman som börjar säljas nu under våren: 430. Den här sifferexercisen, som handlar om bilarnas längd, visar hur bilmärket som var så starkt förknippat med liten storlek har blivit något annat: ett varumärke som går att sätta på nästan vilken bil som helst.

På parkeringen där vi hämtar nya Countryman står en Opel Mokka och en Volkswagen Golf, Minin är längre än båda två. Karossen är lätt högbyggd och försedd med plastdetaljer vid trösklar och hjulhus, helt i linje med dagens biltrend. Den extra höjden, även om det bara handlar om två centimeter, gör insteget lite bekvämare och på köpet kommer den högre sittpositionen som många uppskattar.

Bakom den knubbiga ratten är mycket bekant från senaste Mini halvkombi och kombin Clubman. Märkessyskonen är byggda med samma grundteknik som ägarbolaget BMW har tagit fram och också använder till modellerna X1 och 2-serie Active/Gran Tourer. Kuriosa är att Countryman byggs i Born i Nederländerna, det vill säga i den gamla DAF-fabriken där Volvo tillverkade sina mindre bilar mellan 1975 och 2004.

Typiskt för märket är inredningen gjord med en god dos glad design. Roliga detaljer finns här och var men det har blivit lite stramare än i tidigare Mini. Mitt på panelen sitter ett stort runt instrument, ungefär som en Moraklocka, med en pekskärm innanför en upplyst ram. Funktionerna går också att styra med ett vred mellan stolarna, lätt som en plätt. Mysbelysning i olika färger, det är bara att välja, bidrar till en ombonad känsla. Däremot förstår vi oss inte på de invändiga dörrhandtagen, de går inte att öppna med vanlig armvinkel.

Motorn i provbilen är en diesel på 150 hästar. Vibrationerna på tomgång är inte särskilt snygga men annars är det en maskin med bra ork som i kombination med den mjukväxlande automaten (18 400 kr) drar villigt från låga varv. Vi provar också dieseln med 190 hästkrafter, den är klart starkare och har en väldigt alert karaktär, beteckningen SD på bakluckan måste man dock vara beredd att leva med. Roligast, inte minst när det gäller ljudet, är dock bensinmotor på 192 hästar. Där har vi en riktigt kraftfull och varvglad sak. I motorutbudet finns också en trecylindrig bensinare men den fick vi inte prova den här gången. Framåt sommaren kommer en laddhybrid, den första från Mini, med upp till fyra mil i eldriven räckvidd. Den kan bli ett intressant alternativ för tjänstebilsförare.
 
På landsvägar med omväxlande asfalt, snö och is rör sig Countryman kursstabilt och ledigt. Snudd på storbilskänsla. Fyrhjulsdriften i provbilen (19.000 kr) ger ett ordentligt grepp om vägen. Fjädring/stötdämpning är behagligt avstämd på de flesta vägar men bilen rullar stumt när vi kommer in på isspåriga sträckor. Vad som är kul är att Mini lyckats överföra mycket av de mindre modellernas rappa styregenskaper till Countryman. Den så kallade gokartkänslan är nedtonad, konstigt vore väl annars med det här formatet, men det är fortfarande en belönande bil att köra.

Utrymmena är inte så pjåkiga för storleksklassen. I baksätet kan två vuxna åka bekvämt, den stenhårda mittplatsen är inte lika trevlig. Isofix-fästen finns på ytterplatserna. Mot ett tillägg på 2 800 kronor kan baksätet skjutas 13 centimeter i längsled, smart men lite snålt att ta extra betalt. Ryggstödet är tredelat och går att ställa i olika vinklar. Lastutrymmet ser ganska litet ut men under det dubbla lastgolvet finns mer att hämta. Nät, band, krokar och spännen underlättar lastandet. En annan förbättring jämfört med föregångaren är att dragvikten höjts med upp till 300 kilo. Dragkrok går på 7 600 kronor.
 
Säkerhetsnivån är ännu inte bedömd av Euro NCAP men modern teknik som automatisk nödbroms är i alla fall standard. Det är dock en fördel om autobromsen är påslagen, när vi knappar oss igenom menysystemet upptäcker vi att funktionen är inaktiverad. Ska en sådan kanske livräddande funktion verkligen gå att slå av?

Som vanligt när det gäller Mini är inträdesbiljetten dyrare jämfört med många bilar i samma storlek. Enklaste varianten med trecylindrig bensinmotor och manuell låda kostar från 249 900 kronor. Med fyrhjulsdrift, automat och högre utrustningsnivå är man snart förbi 300 000-strecket. Nog kan Countryman fungera som hipp familjebil men det kostar på.

Diskutera: Vad tycker du om Mini Countryman?