Provkörning: Mercedes GLK (2012)

Nej, nej, säger instruktören från Mercedes i passagerarstolen intill mig. Kör igenom leran! Det får inte bli för lätt!

Vi befinner oss på en terrängbana någonstans i alpskogen mellan Schweiz och Frankrike. Bilen jag kör är Mercedes ansiktslyfta mellanklasssuv, GLK. En bil jag lite fördomsfullt tidigare sett som en chick shoppingvagn för amerikanska hemmafruar. Framför oss breder en stor lerpöl ut sig. Direkt efter leran svänger två sönderkörda hjulspår skarpt höger och sedan uppför en brant, lerig och lång backe. Det har regnat i flera dagar så marken är rejält genomvattnad.

– Kom ihåg att grejen med terrängkörning är att aldrig låta hjulen stanna, väser kollegan från baksätet.

Jag sänder en tanke till mina eleganta men alls inte lervällingsanpassade lågskor, styr mot det kladdigaste partiet framför mig och rullar mot katastrofen. Antisladdsystemets gula indikationslampa blinkar frenetiskt och Mersan glider som en puck genom leran. Men vi tappar inte farten. Då och då känns det hur ett hjul spinner loss men ögonblicket senare har elektroniken gått in och bromsat det spinnande hjulet och bilen kravlar sig åter framåt. Vi tar oss genom leran, svänger med fullt rattutslag och börjar kravla oss uppför backen. Det är brant och svårt att se något annat än motorhuven framför bilen.  

Bilen vi kör är extrautrustad med terrängpaketet som innehåller en funktion som automatiskt bromsar i utförsbackar, DSR, ett off-road program som ändrar programmering för automatlådan, ger gaspedalen längre slaglängd och tillåter mer hjulspinn innan antisladdsystemet griper in samt en rejäl hasplåt under bilen.  

– Nu kan du köra, säger instruktören.

Jag ger gas och vår GLK börjar långsamt men helt odramatiskt att klättra uppför branten. Imponerande!

Men terrängkörning lär uppta en mycket liten del av tiden för GLK:s kunder. Lyckligtvis är bilen också är en väldigt trevlig kamrat i vardagslag. De fyrcylindriga dieselmotorerna i 220 CDI och 250 CDI är kultiverade och samarbetar  smidigt med den 7-stegs automatlåda som sitter i våra provbilar. På modellprogrammet finns också den bensindriven V6:an GLK 350 men frågan är varför man skulle välja den.

Man sitter huvudet högre än andra bilister vilket ger överlägsen överblick i stadstrafik. Den progressiva styrningen är lättgående i låg fart och de raka karosslinjerna gör det enkelt att veta var man har bilen.

Det har tillkommit prylar som gör bilen ännu enklare att manövrera. Ett automatiskt parkeringssystem klarar nu inte bara att ratta bilen in i parkeringsrutan, den kan också själv lämna den. Föraren sköter gaspedalen och bilen gör resten.

Man kunde befara att den upprätta profilen skulle ge problem på motorväg men även i farter upp mot 140 km/tim går bilen tyst och stabilt om än med ett lätt vindbrus från vindrutestolparna. Nytt är att GLK nu går att beställa med den senaste generationen av Mercedes aktiva farthållare med autobromsfunktion. Ett annat säkerhetstillbehör är en trötthetsvarnare som slår larm om föraren beter sig på ett sådant sätt att han eller hon behöver ta en paus.

Nackdelar då? Inträdesbiljetten är dyr. I fyrhjulsdrivet utförande börjar prislistan på 400 000 kronor. Till skillnad från den senaste generationens Mercedesbilar, B-klass och ML, har GLK behållit systemet med en kombispak på vänster sida som manövrerar de flesta funktioner inklusive vindrutetorkare. Kombispaken kräver tillvänjning och ger risk för felgrepp.

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes GLK?