Provkörning: Mercedes GLC (2015)

Mercedes nya modellbeteckningar för suvarna förbryllar en aning, men är tänkta att klargöra släktskapet med E- och C-Klass. Att efterföljaren till GLK – GLC – är besläktad med C-Klass är därmed klargjort. Nya GLC är ett tvärt kast mot sin föregångare. Linjerna är mjukare, karossen större åt alla håll och framtoningen mer stad än skog. Borta är den bruksiga yxigheten som löpte som en röd tråd genom hela GLK. Trots storleksökningen har vikten hållits nere, främst genom användandet av andra material i karosstillverkningen.

Hjulbasen är elva centimeter längre än tidigare, vilket kommit framför allt baksätespassagerarna till godo. Som resande i andra raden har du både bra ben- och axelutrymme och takhöjden sätter ingen begränsning, inte ens för riktigt långa passagerare. Mercedes framstolar, med kraftigt välvd baksida bidrar till luftigheten och gör att du trots bilens förhållandevis lilla storlek kan variera din sittposition under långresan. Även fram sitter man gott. Stolarna – elmanövrerade från lägsta utrustningsnivå – bjuder på gott stöd i alla ledder och att hitta en korrekt och behaglig körställning är lätt.

Den 170 hk starka turbodieseln är tillsammans med den nya niostegade växellådan 9G-Tronic ett av bilens starkaste kort. Vridmomentet på 400 Nm finns tillgängligt vid 1 400 v/min och gör körningen tämligen oansträngd. Vid mer avancerade övningar växlas det friskt, men av det märker man inte mycket. Övergångarna går mjukt och bidrar till att totalupplevelsen bakom ratten i GLC blir en lugn sådan. Fem körlägen erbjuds; Eco, Comfort, Sport, Sport+ och Individual. I det sistnämnda kan föraren själv laborera med bland annat styrning och gasrespons. Visst, GLC går att köra hårt med, med liten krängning och rappa reaktioner, men det blir aldrig så bra som när de långa etapperna ska tillryggaläggas och bilen får pysa på i Comfort-läget.

Ljudnivån inne i bilen är låg och avskärmningen från omvärlden effektiv. På långresan rör sig GLC på ett myndigt sätt och det är lätt att tro att bilen är bra mycket tyngre än vad den är, på ett positivt sätt. Hög utväxling bidrar till en stressfri känsla när du glider genom tillvaron. Den höga sittpositionen ger dig en fin blick över rådande trafiksituation.

I stadsmiljö blir det aningen tuffare. Den bulligare karossen är knivigare att placera vid trånga övningar än den tidigare. Plus då för provbilens vettiga backamera (+4 600 kr), vilken det går att ställa både brännvidd och betraktningsvinkel i tre lägen på. En uppskattad detalj.

Instegsmodellen GLC 220 D är prissatt precis över konkurrenterna. Motoralternativen utöver den vi kör här är två; 250 D med 204 dieselhästar och bensindrivna GLC 250 med 211 hk. Den förstnämna av de två kostar 442 900 kr och bensinvarianten 433 900 kr. Samtliga alternativ är fyrcylindriga och överladdade.

Autobroms och trötthetsvarnare är standard på samtliga modeller, liksom fotgängarskydd med aktiv motorhuv.

I tillbehörslistan finns oändliga möjligheter att lasta bilen full med diverse utrustning och med kryssen skenar priset i taket.

Bäst gör man i att lämna listan till sitt öde. GLC bjuder redan i standardutförande på en trevlig åk- och körupplevelse.

Fler versioner lär vara på ingång. Att Mercedes ska låta konkurrenterna härja fritt med motorstarkare alternativ får ses som högst osannolikt, liksom att vi inte kommer att få se en version med laddhybridteknik – ett högintressant val för tjänstebilsförare med lite friare tyglar än normalt.

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes GLC?