Provkörning: Mercedes E-klass Cabriolet

Den blyge göre sig icke besvär. Nya E-klass i taklöst utförande skriker framgång när den flyter fram mellan höghusen i stadskärnan. Inne i bilen är du behagligt avskärmad, omsluten av blanka kurvaturer och näst intill vräkiga material. Att provkörningsbilen springer loss på närmare en miljon är det ingen som tvivlar på när de får svar på den första, vanligaste frågan som alltid dyker upp när man berättat att man inte är ägare till bilen.

Så vad får man för en miljon? Komforten som utlovas finns där. E-klass Cabriolet är en fullträff på långresa och ljudnivån inne i bilen är imponerande låg trots tygtak. Körställningen är rymlig och som färdande i framsätet är det inte mycket att klaga över, även om jag som förare har svårt att förstå poängen med provbilens ”Värmekomfortpaket” för 10 900 kronor. Tanken är god, den eluppvärmda dörren och mittkonsolen skulle kunna bidragit till ett par extra taklösa veckor på hösten, men hur jag än sitter blir det bara armbågarna som värms. I alla fall om jag ska hålla i ratten medan jag kör. Airscarf däremot, som blåser varmluft över axlarna genom nackstödet, är uppskattat och fungerar över förväntan. 
Som resande i baksätet har du varken nackluft eller dörrvärme och ryggstöden är näst intill lodräta. Benutrymmet är knapert för att vara i en bil som mäter över 480 cm mellan stötfångarna. Visst, taket ska få plats någonstans, men jag förväntade mig mer.

Motorn är en trevlig bekantskap med en gång som matchar bilens aura fint. Även växellådan, niostegad och automatisk, bidrar till en behagligt lugn känsla som gör resandet lättare, mindre ansträngt. I synnerhet om du befinner dig på en jämn landsväg i makligt tempo.

Skruvar du upp körambitionerna en aning hamnar bilen snabbt utanför sin komfortzon och bilens tyngd gör sig påmind. Mjuka bussningar ogillar plötsliga ojämnheter och är farten högre än 90 km/tim bildas ett störande brus från framrutans vindavvisande spoiler kallad Aircap. Vindskyddet bak är dock föredömligt effektivt för alla färdande och skulle du till slut tröttna är lugnet bara 20 sekunder bort; takstängningen är snabb och fungerar upp till 60 km/tim. Aircap och den bakre vindavvisaren är extra tillbehör och ingår i ”Cabriolet Komfortpaket” för 5 300 kronor. Då ingår även Airscarf, vilket gör tillvalet till en favorit.

Åter till priset. Med tanke på att det får ses som tilltaget blir jag extra irriterad när jag finner tämligen grova passningsmissar. Instrumentpanelen, draperad i ”Brun Designo Magnolia”,  linjerar inte mot ena sidans dörr och motorhuven kunde ha passats in bättre mot grillens stora nosparti. Måhända är detta ett problem på enbart denna individ, men ändå nämnvärt. 

Något som inte heller övertygar är bilens törst. Att landa på deklarerade 8,3–8,6 l/100 km under blandad körning är inte det lättaste och det krävs inte mycket för att skicka upp siffrorna över literstrecket, något som inte känns vidare modernt trots effektuttaget på 333 hästkrafter och 480 Nm i vridmoment.

Det Mercedes kallar Wide-screen Cockpit är dock nära en fullträff. Genom att svepa med fingrarna över två tryckkänsliga knappar på ratten navigerar du lätt runt bland de två skärmarna framför föraren. Den ena innehåller hastighetsmätare, varvräknare, körtips och kördata och den andra bland annat media- och bilinställningar. Systemet är lätt att ta till sig och möjligheterna att variera visningen av valda funktioner är stor. Här kan många tillverkare finna inspiration till förbättring.
     
Toppversionen E400 är naturligtvis drömmen för många, men med tanke på bilens främsta kvaliteter, vilka visar sig när pulsen är låg och målet fjärran, tror jag att de billigare varianterna har bättre förutsättningar att göra köparen nöjd.

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes E-klass Cabriolet?