De visuella AMG-tilläggen är förhållandevis diskret utförda. I grillen finns nästan lika många kromduttar att putsa som på Buick 1958.
Mercedes-Benz AMG C63 står ofta i rampljuset. Strax bakom tecknar sig en mer harmonisk, nästan lika skarp modell: C 450 AMG 4MATIC.
Ibland är karaktärerna i scenens skugga intressantare än stjärnan i rampljuset. Så är fallet med Mercedes-Benz C 450 AMG 4MATIC. Den är inte lika extrem som sitt kraftfulla syskon AMG C 63. Istället för dess adrenalinsprakande dubbelturbo-V8 på antingen 480 eller 510 hk (i s-modellen) räcker det med V6, dubbelturbo och 367 hk i C 450. Det är förstås så att det räcker det också och helheten är mycket mer balanserad än i C 63.
Modellen är C-klassens enda med V6-bensinare, dessutom den hittills enda AMG-varianten med fyrhjulsdrift (C 63 är bakhjulsdriven). Drivfördelningen mellan fram- och bakhjul är 33/67,alltså en klart ”bakhjulsdriven” karaktär. Den visuella uppenbarelsen är avgjort ”AMG”, med stora luftintag fram, markerade sidotrösklar, speciell grill, en disk-ret spoiler på bakluckan, rejäla avgasrör etc.
Körkaraktären sköts av ett ställbart chassi (hårdhet, ESP-ingrepp) och av varierbar mappning för gasrespons, styrning och växling. Det finns fem ”modes”: ekonomi, komfort, sport, sport plus och ett individuellt läge där olika parametrar kan ställas in efter behag. C 450 AMG blir därmed lite vad man gör den till, en (förhållandevis) snålsippande familjebil eller hyfsat banpreparerad lågprofilracer eller allting däremellan. Som avspänt kraftfull allrounder briljerar bilen mer än det mesta jag kan komma på.
Motorstart sker diskret i förhållande till lejonvrålet i C 63 men nog hörs kraften alltid. Den smidiga växelväljaren vid ratten sköter en konventionell sjuväxlad automatlåda. Styrningens utväxling är konstant, inte varierbar så som man kan få i andra C-klass. Det är bara bra, maken till precisionsstyrning finns knappt.
Inredningen är närmast identisk med den i C 63, en ytterst ombonad miljö med stänk av lyx, med god ergonomi och med finish att baxna inför. Funktioner och reglage är genomtänkta, enkla och märkestypiska. Ljudanläggningen i provbilen heter Burmeister och kan låta som om man förflyttats till första raden framför Berlinfilharmonikerna när de vevar i gång Lohengrin.
Motorn är bara fantastisk. Den svarar millimeterrätt på gaspådrag och portionerar ut exakt så mycket kraft som föraren tänker sig, oavsett hastighet. Ljudet är diskret men runt 3 800 varv kommer en rund, lite mörkare ton som är mer sympatisk än det våldsamma brölande C 63 AMG åstadkommer. C450 är rejält snabb, inte bara som sprinter utan framför allt som ögonblicklig fartomflyttare på långfärd. Det gör att distanserna krymper och att man vill aldrig kliva ur.
Chassit behärskar olika underlag med den mjuka och samtidigt bestämda kärnighet bara Mercedes-Benz erbjuder. Bilen rör sig lugnt men alltid helt exakt.
På kurviga vägar är det bara att njuta av fyrhjulsdrivningens balans. Bilen är skönt och lätt överstyrd vid gaspådrag ur böjarna, hela tiden absolut trygg på sin kurs. Greppet över framhjulen är extremt. Styrningen (med elservo) har utsökt balans och arbetar med konsekvent känsla, såväl vid rattande i stan som vid snabba kursförflyttningar under ”tuffare” körning. Många högpresterande bilar består sin förare med visserligen känslig styrning men också med alltför mycket nervighet. Här finns ett grundtryggt komfortläge parat med högsta beredskap när febril aktivitet krävs.
Kort och gott en av de bästa, roligaste och tryggaste bilar man kan drömma om.
Diskutera: Vad tycker du om Mercedes-Benz C 450 AMG 4MATIC?
Modellen är C-klassens enda med V6-bensinare, dessutom den hittills enda AMG-varianten med fyrhjulsdrift (C 63 är bakhjulsdriven). Drivfördelningen mellan fram- och bakhjul är 33/67,alltså en klart ”bakhjulsdriven” karaktär. Den visuella uppenbarelsen är avgjort ”AMG”, med stora luftintag fram, markerade sidotrösklar, speciell grill, en disk-ret spoiler på bakluckan, rejäla avgasrör etc.
Körkaraktären sköts av ett ställbart chassi (hårdhet, ESP-ingrepp) och av varierbar mappning för gasrespons, styrning och växling. Det finns fem ”modes”: ekonomi, komfort, sport, sport plus och ett individuellt läge där olika parametrar kan ställas in efter behag. C 450 AMG blir därmed lite vad man gör den till, en (förhållandevis) snålsippande familjebil eller hyfsat banpreparerad lågprofilracer eller allting däremellan. Som avspänt kraftfull allrounder briljerar bilen mer än det mesta jag kan komma på.
Motorstart sker diskret i förhållande till lejonvrålet i C 63 men nog hörs kraften alltid. Den smidiga växelväljaren vid ratten sköter en konventionell sjuväxlad automatlåda. Styrningens utväxling är konstant, inte varierbar så som man kan få i andra C-klass. Det är bara bra, maken till precisionsstyrning finns knappt.
Inredningen är närmast identisk med den i C 63, en ytterst ombonad miljö med stänk av lyx, med god ergonomi och med finish att baxna inför. Funktioner och reglage är genomtänkta, enkla och märkestypiska. Ljudanläggningen i provbilen heter Burmeister och kan låta som om man förflyttats till första raden framför Berlinfilharmonikerna när de vevar i gång Lohengrin.
Motorn är bara fantastisk. Den svarar millimeterrätt på gaspådrag och portionerar ut exakt så mycket kraft som föraren tänker sig, oavsett hastighet. Ljudet är diskret men runt 3 800 varv kommer en rund, lite mörkare ton som är mer sympatisk än det våldsamma brölande C 63 AMG åstadkommer. C450 är rejält snabb, inte bara som sprinter utan framför allt som ögonblicklig fartomflyttare på långfärd. Det gör att distanserna krymper och att man vill aldrig kliva ur.
Chassit behärskar olika underlag med den mjuka och samtidigt bestämda kärnighet bara Mercedes-Benz erbjuder. Bilen rör sig lugnt men alltid helt exakt.
På kurviga vägar är det bara att njuta av fyrhjulsdrivningens balans. Bilen är skönt och lätt överstyrd vid gaspådrag ur böjarna, hela tiden absolut trygg på sin kurs. Greppet över framhjulen är extremt. Styrningen (med elservo) har utsökt balans och arbetar med konsekvent känsla, såväl vid rattande i stan som vid snabba kursförflyttningar under ”tuffare” körning. Många högpresterande bilar består sin förare med visserligen känslig styrning men också med alltför mycket nervighet. Här finns ett grundtryggt komfortläge parat med högsta beredskap när febril aktivitet krävs.
Kort och gott en av de bästa, roligaste och tryggaste bilar man kan drömma om.
Diskutera: Vad tycker du om Mercedes-Benz C 450 AMG 4MATIC?
Mercedes-Benz C 450 AMG MATIC
Pris, från kr: 585 900.
Modell: Fyradörrars sedan.
Säljstart: Nu.
Mått, cm: L 476/B 184/H 143.
Tjänstevikt, kg: 1 690.
Motor: Längsmonterad 6-cylindrig V med två turboaggregat. Två överliggande kamaxlar per cylinderrad, fyra ventiler per cylinder, direktinsprutning. Volym 2 996 cm3. Max effekt 367 hk (270 kW) vid 5 500–6 000 v/min. Max vridmoment 520 Nm vid 2 000–4 200 v/min.
Kraftöverföring: Permanent fyrhjulsdrift, 7-växlad automatlåda med olika körprogram.
Prestanda: Toppfart 250 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 4,9 s.
Deklarerad förbrukning: 7,6 l/100 km.
CO2-utsläpp: 178 g/km.
Konkurrenter: Audi S4, BMW 335i, Cadillac CTS V6.
Plus: Motor, inredning, chassi, styrning, finish.
Minus: Vägbuller.
Vad nytt? Högpresterande dubbelturboversion av C-klass.
För vem? Den som söker en allroundkunnig och fullfjädrad långfärdsbil i måttligt format.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Med stenhård sportfjädring och däck som lakritsremmar så måste det bli vägbuller.
Bra recension - och - tydligen - bra bil!
Dock tycks AMG ha missat möjligheten att dölja däcksbuller med avgasljud - det går att lura provmetoden även där. På några andra modeller har AMG avgassystem med ventiler, som påverkar ljudet.
"Modellen är C-klassens enda med V6-bensinare" och sen alla kommentarer kring vägbuller.
Varför inte kika närmare på C400 4MATIC, Den har också en 3liters V6'a, 333hk istället för 367hk. Sen är den utan påtvingat amg paket, dvs 17" fälgar istället för 18". Standard fjädring istället för sänkt sport chassie.
Calle: Det finns inga bilar med elservo som har "utsökt" balans och känsla. Alla bilar jag rattat med elservo, inklusive de dyra är bara skit. Mercedes elservo, bajs, BMW's dito mer bajs, Audis elektriska är nästan mest bajs. Elhydraliskt är det närmaste. Men utsökt balans och känsla finns bara i ren mekanisk styrning, få bilar förunnat.
Gör ett enkelt test. Åk över sånadär ovala farthinder som är ca 5cm höga med din testbil. Släpp ratten och kör ca 10 km/h över hindrena. Rör sig inte ratten nästan 45-grader fram och tillbaka när du rullar över hindret vet du att din feedback är dämpad. Jag kan ta två exempel. I nya Audi A6 är utslaget mindre än 10 grader. I senaste generationen BMW F10 är utslaget mindre än 5 grader.
Det betyder att framvagnen filtrerar all feedback från vägen. Feedback är inte samma sak som precision eller exakthet. Prova en Alfa Romeo 4c. Det är en relativt modern bil utan servo. Helt mekanisk koppling. Där kan man prata känsla. Man känner precis _allt_ hjulen håller på med.
von-Klotenheim:
Det är ett sätt att mäta feedback från styrinrättningen. Alla elektriska servon dämpar feedbacken eftersom de mekaniskt håller i rattstången om inte du ger input. Frågan är hur stor den kraften är. I elhydraliska varianter så är du alltid inkopplad på rattstången via viskositeten i hydralvätskan. Där är feedbacken i det närmaste ostörd. Bäst feedback har man i ren mekanisk koppling utan något i vägen. Det finns anledningar till att väldigt många fortfarande kör hydraliska och helmekaniska inrättningar.. och det är inte vikt.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.